Malmö inledde matchen lovande. Med förutsättningarna klart för sig, Malmö behövde tre poäng samtidigt som Elfsborg fick ta max en poäng hemma mot Åtvidaberg för att skåningarna skulle ta guld, stod det klart att matchen skulle spelas mellan två lag som ville ta tre poäng. Vid seger hade AIK en liten chans att knipa den viktiga tredjeplatsen, om GIF Sundsvall lyckades hemmabesegra Häcken. Så att det blev händelserikt redan från början var föga överraskande, matchen var inte ens en minut gammal när MFF:s Daniel Larsson avslutade med en lobb ur dålig vinkel efter att Ivan Turina i AIK-målet kommit lite fel ut på en djupledsboll. Larssons avslut passerade dock målburen och ut över kortlinjen.
I den femte minuten skapade MFF matchens andra målchans, en frispark från Miiko Albornoz gick mot bortre stolpen, nickades in i ytan framför mål, där dock Nils-Eric Johansson fanns placerad och kunde skicka iväg bollen ur straffområdet. En bra start för Malmö så långt, men AIK skulle snart svara. Robin Quaison, som spelade från start till vänster på mittfältet och förpassade Martin Mutumba till bänken, stod för en fin prestation i den sjunde minuten när han vände bort ett par motspelare och fick iväg ett hårt skott mot mål som MFF:s duktige målvakt Johan Dahlin fick vissa besvär med.
Tre minuter därefter skickade Viktor Lundberg, som spelade på högermittfältet idag och gjorde det mycket bra, skickade in ett bra inlägg mot en yta vid bortre stolpen, Mohamed Bangura nådde inte riktigt bollen den gången. Därefter följde en tiominuters period i matchen som blev mindre händelserik än första tio, efter den inledande anfallslustan började man kämpa mer om positionerna, och det var AIK som såg ut att gå vinnande ur kampen.
MFF med snabbe Daniel Larsson och Tokelo Rantie på topp hade svårt att få de bägge anfallarna delaktiga i spelet, att jämföra med AIK där Mohamed Bangura och Henok Goitom växelvis droppade ner och gick på djupet vilket skapade en annan variation och bredd i anfallen. Malmö skapade en farlighet till i första halvlek, ett volleyskott av Jiloan Hamad i straffområdet efter en hörna, trots en bra träff gick dock skottet utanför, detta i den 23:e minuten.
Därefter handlade det mesta i resten av första halvlek om hemmalaget. Mohamed Bangura försökte skjuta ur svag vinkel efter en spelvändning i 27:e minuten, utan någon direkt framgång, fem minuter senare testade Robin Quaison ännu ett skott, som återigen vållade Johan Dahlin en del besvär. Och minuten därefter fick AIK kröna en bra period i matchen med ett ledningsmål, Viktor Lundberg drog ifrån Ulrich Vinzents i en lång löpning på högerkanten, satte in ett perfekt lågt inspel i målområdet där Mohamed Bangura mötte upp perfekt mitt framför mål och tryckte upp 1-0 i nättaket framför Norra Stå, stor glädje bland de flesta av 28 057 åskådare, och ett rättvist ledningsmål för AIK som gjort en mycket bra halvlek dittills.
Mot slutet av halvleken skapade AIK ytterligare ett par chanser genom skott av Celso Borges, varav ett på frispark som Dahlin fick göra en bra räddning på, men AIK fick gå till halvtidsvila, säkerligen tämligen nöjda, med ledning 1-0.
I den andra halvlekens inledning fortsatte AIK att mala på. I den första minuten sköt Niklas Backman en stenhård frispark från ganska långt håll som Johan Dahlin lyckades rädda även den, om än med vissa bekymmer. Minuten därpå fick Mohamed Bangura ett jätteläge att sätta sitt andra mål efter en bra långboll på djupet från Nisse Johansson, Bangura avslutade på halvvolley, men bollen gick utanför den bortre stolpen.
Därefter skapade AIK ytterligare ett par anfall utan att åstadkomma några bra lägen innan MFF stack upp i anfall och Tokelo Rantie hittade ett avslutsläge i straffområdet, stillastående var det dock svårt för Rantie att få tyngd i skottet och riktningen var inte heller den bästa.
I den 62:a minuten skulle så AIK utöka sin ledning. Mohamed Bangura drev bollen ner mot kortlinjen, tittade upp och hittade en tom yta framför mål där Viktor Lundberg dök upp helt solo och kunde trots en inte klockren träff sätta dit 2-0 via Johan Dahlins fingertoppar. Ett mål och en assist vardera alltså för Bangura och Lundberg, som därmed skrev in sig i historieböckerna om Råsunda Fotbollstadion.
Därefter var känslan att Malmö tappade hoppet om guldet, väl medvetna om att vända den här matchen skulle bli oerhört svårt, därtill så var Elfsborg i det här skedet i ledningen hemma mot Åtvidaberg. MFF försökte dock att flytta fram positionerna och trycka på framåt för att åstadkomma först och främst en reducering, vilket också öppnade upp ytor för AIK att anfalla på i spelvändningar. Och som följd av ett utmärkt försvarsspel av Gnaget och allt för låg kvalitet i Malmös passningsspel så var det även i slutskedet av matchen mestadels AIK som anföll.
En som i slutet av matchen verkligen visade sig sugen på att göra mål var Ibrahim Moro, som återigen gjorde en utmärkt insats på innermittfältet i AIK. Moro avlossade ett antal långskott mot Johan Dahlin, de första tämligen misslyckade, men för varje försök blev kvaliteten något bättre, även om Johan Dahlin lyckades avstyra allt det han behövde. En bättre aktion från Moro kom i den 84:e minuten när han tog en löpning längs högerkanten, fick boll och måttade ett inlägg mot Mohamed Bangura i boxen, tyvärr passerade inlägget strax över Banguras huvud.
I den tredje stopptidsminuten fick så Bangura även AIK:s sista chans i matchen, ett försök till cykelspark efter ett välriktat inlägg från inhoppande Martin Mutumba, men träffen blev inte optimal på cykelsparken och Bangura fick se bollen hamna en bit upp på den södra läktaren. I slutsekunderna fick också Dardan Rexhepi chansen att sätta en reducering för sitt MFF, men skottet från en svag vinkel passerade målet, och matchen slutade med AIK-seger 2-0.
Överlag en mycket värdig allsvensk avslutning för Råsunda, inramningen var magnifik med till största del fyllda läktare, fantastisk stämning och en för svartgul del mycket bra match och ett bra avslut på säsongen och Råsunda-eran. Nu återstår två hemmamatcher i Uefa Europa League innan Råsunda blott lever kvar i minnen, fotoalbum och historieböcker.
Text: Jonathan Bjuggren
|