Startsida Fotboll Damer Läsvärt Krönika

Så var det då dags

Så var det då dags att ta steget in i damfotbollens finrum, Damallsvenskan. Det var några år sedan sist, men visst känns det som om AIK hör hemma där.

Lena persson vänder bort sin back (i bakgrunden Josefin Wejner).

Senaste matchen i Damallsvenskan spelade AIK för nio och ett halvt år sedan på en tung, blöt Värmländsk fotbollsplan. AIK åkte ur serien och livet kändes mycket tungt. Sedan dess har vi varit nere i Division två och vänt, för att i september förra året äntligen stå som seriesegrare i Norrettan. AIK var tillbaka i Damallsvenskan!

Glädjeyran var dock relativt kortlivad, dels för att AIK:s herrar ramlade ut Allsvenskan men också för att hela AIK:s organisation i stort set omgående påbörjade planeringen av årets säsong. Som supporter med lite inblick i hur saker och ting sköts bakom/runt omkring laget, har det varit fascinerande att se hur allt och alla har höjt sig ett par snäpp (som AIK:s huvudtränare Christer Söderberg brukar säga). AIK hade nog Norrettans proffsigaste organisation och det vet i tusan om vi inte redan nu tillhör toppskiktet i Damallsvenskan, det är i varje fall de signaler som kommit till AIK från olika håll. Kul för alla dem som lägger ner så oerhört mycket tid på AIK Fotboll Damer, jag hoppas att vi får se resultat av det redan i år på planen också.

Försäsongen är annars en supporters värsta period. Vilka nyförvärv ska AIK få? Hur kommer truppen fungera? Kommer det positiva, anfallsinriktade spelet från förra året hålla i sig? Kommer skadelistan fortfarande att vara lika lång som en Norrlandsälv?

Under vintern och våren tycker jag att vi har fått övervägande positiva svar på ovanstående frågor.

Nyförvärven har genomgående hållit hög kvalité och har dessutom snabbt kommit in i gruppen. På planen har vi kunnat se vilka bra och nyttiga fotbollspelare som har förstärkt AIK och enligt vad som sägs så har de även kommit in i laget/gruppen på ett mycket bra sätt. Det är en härlig stämning i laget och träningslägret på Cypern var nog det bästa som alla iblandande varit på. Det säger inte lite, eftersom det finns en viss rutin på fotbollsläger i truppen…

Nazanin Vaseghpanah flyger fram.

När det gäller spelet så har vi även detta år fått se en väldigt trevlig fotboll på Skytteholms fina, gröna konstgräs. Huvudtränare Christer Söderberg kör vidare med sin anfallsinriktade fotboll. Det görs en hel del mål framåt samtidigt som försvarsmuren är kompakt och släpper till väldigt få målchanser. En hel del allsvenska lag har redan fått känna på att nykomlingen AIK kommer bli en svår nöt att knäcka i år.

Det trevligaste att skriva om är nog ändå skadorna, eller rättare sagt frånvaron av skador i truppen. Veckan före premiären kunde samtliga spelare vara med i träning och köra för fullt. Jag har försökt komma på när det senast hände och tror att det var någon gång 2003 (eller var det 2002). Det innebär en enormt tuff konkurrens om alla platser i laget och jag vill inte vara i Christers kläder när han ska ta ut startelvorna framöver. Å andra sidan innebär det också att AIK i år kommer ha spelare på "bänken" som är lika bra som de på planen, något som kan vara bra om matchbilden behöver förändras eller någon spelare vaknat på fel sida.

OK, då har en stackars nervös supporter fått skriva av sig lite inför premiären. Det är bara att utnyttja sitt nyinköpta säsongskort, läsa match- och säsongprogrammet, bänka sig uppe på "mupphyllan" och låta spelat börja i Damallsvenskan 2005. Jag hoppas bjudas på många fina högtidstunder av tjejerna som bär AIK:s svarta tröja.

Vi ses på Skytteholms läktare!

Anders Hedell
Supporter
[050412]