|
Startsida
Match via webbradion Då jag hyr ut rum till turister, händer det ibland att jag tvingas hålla mig hemma för att ta emot nyanlända. Folk har ibland kommit mitt i natten, beroende på udda flighter och annat. Och med osviklig precision tycks någon av Hin Håles lakejer fått i specialuppdrag att bli expert på AIK:s spelschema, för att därefter plantera in resplaner i intet ont anande sinnen hos semestrare, så att dessa lockas till mig exakt under matchtid.
Van som jag är att ta fajten med dylika smådjävlar, finner jag ofta system att kringgå det hela. Jag föreslår i förväg en senare ankomsttid (skyller på något viktigt möte e.d.) eller lyckas få någon anhörig att agera vikarierande receptionist. Den här gången hade jag hållit garden för lågt, och åkt på en smäll. Jag insåg när jag tittade i min agenda att dagens gäster, som jag saknade telefonnummer till, skulle knacka på dörren ungefär samtidigt som andra halvlek mellan AIK och Boden drog igång. Alltså fick det bli tjänstledigt från Råsunda. I ärlighetens namn kändes väl inte det som det värsta trumfkortet att saka, sett över hela fotbollssäsongen. Man kunde ana ännu en match med gnisslande maskineri, mot ett okänt lag från fotbollens utkanter. Kanske skulle de ta med sig Bodens fästning som försvarsverk. Den udda tiden, en onsdag 18.30, gjorde väl att det knappast skulle bli folkfest heller. Av många skäl - jobb, resor och den nuvarande publikhanteringen på Södra läktaren - valde merparten av min närmsta trupp att också frånvara. Men numera finns ju för hemmamatcherna ett inspirerande alternativ i form av webbradion! Om ni ännu inte upptäckt detta forum, kan jag bara med djupet av mitt AIK-hjärta rekommendera det! En rimligt snabb dator med ljud och mediaspelare (en ofta redan installerad, annars gratis programvara), och man är via aik.se två klick ifrån dessa sändningar utan kostnad. Nu kan jag måhända sägas vara part i målet, då jag samverkat en del med eldsjälarna på webbradion. Icke desto mindre påstår jag att dess tillkomst kan vara det viktigaste ljuset i AIK:s mörker på mycket länge. Folk i världens alla hörn kan få dagliga (nästan) rapporter, och kan ibland följa matcher live. Vi väntar ännu på att de skall få rätten till bortamatcherna också. Ni som var med i mars-april och följde kvalishockeyn förstår vad jag menar, de var 2005 års hittills mest gastkramande ögonblick! Liksom så mycket annat inom AIK:s organisation är radion dock tyngd under det ekonomiska oket, vilket ständigt hotar existensen. Därför, till alla Gnagare: stöd AIK webbradio! Ju fler som lyssnar, desto bättre incitament att sälja annonser och att förhandla om sändningsvillkor. Och hur magert huvudorganisationen och aktiebolagen än har det, detta måste hanteras som ett av vår klubbs mest vitala organ, måste få prioriterad fokus att kunna fortgå. Jag kan koppla datorns ljudutgång till surroundsystemet i vardagsrummet (tack för det, broder M!), så hela lyan fylls av kommentator David Fjälls och bisittare Niclas Kindvalls (!) rapportering och analyser. Anar vid uppläsning av startelvan en offensiv sådan. Tror först det är ett skämt att Kristian Haynes skall gå högerback. Blir först tveksam, framför allt eftersom jag tyckt att det experimenteras för mycket med uppställningar, för få känner grundtryggheten i att de har en viss roll i laget, och vilken det är. Fenomenet, som uppstod på Mr Moneys tid, tycks mig ge en första halvlek av trevande tveksamheter överlag. Samtidigt har jag ifrån mitt lekmannaperspektiv förespråkat omskolning av offensiva krafter till defensiva inom årets trupp, eftersom det är slagsida framåt vad gäller namnkunnigheten. Begreppet ekonomi är ju numera ständigt i fokus, och dess grundläggande betydelse handlar egentligen inte om just pengar, utan om att optimalt hantera de till buds stående resurserna. Vare sig detta handlar om naturens resurser, kunskapens dito, eller - om man vill - om förmågan inom en fotbollstrupp. Och Rikard Norling visar sig vara en man som vet vad han gör. Det lät från radion som om AIK-kraften nu fanns i kanter och i anfall, sett till vilkas namn som oftast nämndes. Med Haynes och Markus Karlsson som stöd bakåt åt Mattias Moström respektive Mats Rubarth blir det snurr på kantspelet. Andreas & Andreas (minns deras ”effekt” i premiärmatchen) på topp låter också livfullt. Nu till skillnad från tidigare verkar det i stället vara centrallinjen som går segare. Jag hinner förundras över varför inte Derek Boateng anses vara en startman, med tanke på spelsinne och att han bevisligen orkar nu, enda svagheten är väl just matchträning in i spelidéerna. Just då får yrvädret Haynes in ett frisparksinlägg och man hör 1-0-jubel från radion. Nicken från Dennis Östlundh, Boatengs främste konkurrent och den gnagare med klart mest målaptit under våren, har tystat mina tvivel. Så behagligt med tidigt 1-0, mot ett lag som i och för sig inte alls tycks backa hem som väntat. Kul också att gamla AIK-namn nämns hos motståndarna (så länge Gnaget leder!). Dessutom tycks svartgult initiativ fortsätta, och en halvtimme in i matchen hinner jag höra den höjda rösten i kommentatorsbåset, då Moström spelar fram ett friläge, och vem om inte Andreas Andersson är helt ren med målvakten och... 2-0! När hade AIK det senast? Inte lika länge sedan som ”Adde” senast gjorde mål, men länge sedan var det! Mitt jubel övergår i handlingskraft då SMS skall sändas till kamraterna, men nästan direkt efter kommer olyckan som en rikoschett genom ett onödigt reduceringsmål. Vill ändå känna att 2-1 är bättre än 1-0, för att hålla humöret fortsatt uppe. Halvtid nås och radion läser upp on-line-mejl från lyssnare i Sydamerika, Skottland, Kiruna och andra platser. Andra halvlek, inga byten. Spelet tycks segare. Mittplansrullningar. Invaggad trygghet i ledningen, kan vara falsk sådan. Några minuter tickar vidare, och jag undrar om herr Norling har några taktiska rävar bakom öronen. Plötsligt händer det. Radiostörningar, först bara som tillfälliga uppehåll, ungefär som andningsapnéer hos snarkare. Man får ana känslan i kommenteringen mer än höra hela meningar, och fastän ingen tempoväxling tycks ske på Råsundas gräs, ökar min puls. Detta fragmenterade lyssnande skapar en oväntad spänningseffekt. Kort därefter blir det helt stumt! Sånt händer, webbradion har barnsjukdomar. Men boven i dramat är denna gång det stora före detta statliga telefonbolaget Felia, som naturligtvis passar på att få haveri på en server. Begreppet radiotystnad har aldrig varit mer passande. Jag klickar förgäves på mediaspelarens startknapp. Men inser snart att det nu bara är text-tv som gäller. Och därmed börjar den närmast panikartade nervositeten sätta in. När man inte får några fortlöpande stimuli är det som om de negativa tankarna tar herraväldet. Tänk om AIK på nytt tappar på hemmaplan, till och med efter en 2-0-ledning!! Jag är säker på att jag snart kommer få se blinket till 2-2. Tar det därför i femminuters-intervaller. Sitter framför datorn och låtsasarbetar, går till tv:n, pustar ut av att ytterligare fem minuter har gått utan fiasko. Den glappande tekniken har satt mig i ett digitalt fängelse. När tio minuter borde återstå ringer mobilen. Kompis C, skvallrar displayen, och jag bara måste se resultatet innan jag svarar. Där triumferar Rubarth 78 som en jubelskrift under AIK:s vackra trea. Jag svarar med en utandning. Samtalet är bara som en kort terapeutisk vänskapsklapp på axeln, det avslutas och jag klarar nu att stå på upploppet och vänta ut full tid. Det sprakar till i ljudanläggningen och med några få minuter kvar har etern upprättats igen. Måhända förgäves, men ändå med glädjebesked om Mats Rubarths distinkta skott på ännu en pass från Moström. Och uppehållet kan inte på något sätt belastas AIK:s egna radio-krigare. Då jag inte var på plats är det svårt att bidra med djupsinniga analyser om hur man bör tolka matchens spel, utveckling och resultat. Segern tycktes habil, vilket är välkommet. Man kanske yvs över den mer på grund av tidigare underpresteringar, i stället för att se tre poäng hemma mot Boden som något självklart och nödvändigt. Men visst finns här positiva russin ur kakan. Nu gör de försiktigt entré på scenen, de tänkta målskyttarna. Daniel Hoch i förra matchen, Andersson och Rubarth i denna. Min önskan om att äntligen få se våra internationellt erfarna, Boateng och Adde, spela tillsammans uppfylldes. I och för sig på blygsammast tänkbara sätt: de var på planen samtidigt i två minuter, mitt under sändningsuppehållet. Och när vann AIK bägge halvlekarna senast i seriesammanhang? Så visst får man unna sig att glädjas åt segern. Eftersom det rejält haussade Örebro SK haltar betänkligt, känns matchen mot dem borta på söndag också som att de har all press på sig. Och då kan man till och med uppgradera engagemanget till tv-tittande. Mina gäster? Planet var försenat, så de kom inte förrän vid en tidpunkt som jag lätt hade hunnit hem till även om jag varit på Råsunda. Såklart! Men jag beklagar mig inte, det brukar gå bra för AIK när jag missar festen! För den sakens skull kanske man kan få önska sig ett och annat sändningsuppehåll framöver också! Men är det någon som i så fall kan rekommendera en schysst hjärtmedicin? Av Stefan Livstedt
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
