Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

Bra bollbehandling, teknik och passningsspel. Det är Derek Boateng.

Vad var det jag sa!

Jag avskyr när någon säger de där fem orden. ”Vad var det jag sa!”. Lite som att sätta sig på högre hästar än sin omgivning. Fy! Usch! Försöker med andra ord inte nyttja dem själv. Ibland går det dock inte att låta bli. Hoppas att ni som läser detta har överseende med mig. Detta var sista gången.

”Tiden är en tjuv. Den stjäl våra liv, äter våra dagar kunde man påstå, och frossar på våra nätter. Timme för timme, minut för minut”. Så börjar en av mina favoritromaner - och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla - av Håkan Nesser (Kan förövrigt rekommendera den boken. Läs den!). Min måndag passar ganska bra in på inledningen av den boken. Lång arbetsdag, inhandlande av allehanda renoveringstillbehör såsom golv och färg, för att precis hinna till försäsongsträningen i form av springande upp och ned i backar tills benen domnade bort. Vissa dagar räcker helt enkelt inte tiden till. Man vaknar, och sen går man och lägger sig. Plötsligt, utan att veta hur det egentligen gick till, så har man blivit en dag äldre.

Hursomhelst. Tack Panasonic för att ni gör videoapparater. Tack Sport-Expressen för att ni har en tv-kanal som visar superettan. Såg, för att göra en lång historia kort, GAIS-drabbningen (då menar jag inte det beklagliga händelser som inträffade 10 minuter innan matchstart) i bandad version mellan klockan 22.00-24.00, måndag kväll. Konstaterade i den sjuttonde minuten att jag, till min stora lycka, kunde få rätt. Efter Haynes hörna och Nicklas Carlssons klackning fram till Rubarths 1-0, och Haynes förträffliga frispark för 2-0 till svartgult kan vi återigen konstatera: AIK är numera ett lag som är oerhört giftiga på fasta situationer. När kändes det, som sagt, så sist?! Precis som Rikard Norling sa i intervjun efter matchen kan laget på så sätt få en del ”enkla mål”. För visst såg Haynes frispark enkel ut. Han liksom bara klev fram och knorrade dit den. Igen. Det var inte första gången, och - förhoppningsvis - inte den sista. Att något som är så svårt kan se så lätt ut. Klass, var ordet. Jag fick, tack och lov, rätt, med andra ord.

Eftersom det nu verkar som om även blinda hönor (jag) under stundom kan finna ett eller annat korn (och faktiskt få rätt) tänkte jag utmana ödet och urskillningslöst hylla laget rakt igenom för insatsen mot GAIS.

Vi börjar längst bak. Daniel Örlund uppträder hela tiden stabilt. Känns som om hann föddes rakt ned i ett par målvaktshandskar. En 24-åring som spelar rutinerat som en 32-åring (om det nu är då en målvakt är som bäst?). Han ger hela tiden försvarsspelet en lugn och trygg grund att vila på.

Backlinjen uppträder också den stabilt. Precis som kinesiska muren har den (backlinjen alltså) spelat ihop i alla tider och kommer så att göra. Inget kan rubba den. Så känns det. Speed, teknik och fart på både vänster- och högerkant kompletteras med ett väldigt samspelt mittlås.

Mittfältet har precis som backlinjen, fart, teknik och kreativitet på kanterna i form av Rubarth och Moström. De far fram och tillbaka på sina respektive kanter som nyoljade illrar. Rubarth gör dessutom ett mål och orsakar straffen fram till 3-0. Östlundh river och sliter skoningslöst som en terrier på det centrala mittfältet, tillsammans med AIK:s Patrick Vieria - Daniel Tjernström.

Framåt jobbar Hoch stenhårt i 81 minuter och river hela tiden upp hål i GAIS-försvaret med sina löpningar. Andreas Andersson visar, återigen, vilken klasspelare han är. Tyvärr bara i 42 minuter dock. Löser under denna tid alla situationer, svåra som enkla, på ett föredömligt sätt. Och straffen. Vilka kyla!

Av de avbytare som fick visa upp sig visar Boateng vilken skicklig spelare han är. Bra bollbehandling, teknik och passningsspel. Marklund visar framfötterna ett par gånger med fina löpningar, dock utan att sätta dit den. Förstå vad giftig han blir av det självförtroende när han får göra en eller ett par mål till. Talebinejad, slutligen, visar under de dryga tio minuter han får, upp en stor vilja och kraft att komma fram i avslutningssituationer.

Ett stabilt försvarsspel, effektiva avslutningar, bra passningsspel, sylvassa kontringar och Haynes högerfot firade stora triumfer under måndagskvällen. Därför vann AIK. Därför ligger AIK nu tvåa. Därför är AIK på väg tillbaka. Tillbaka dit vi hör hemma. Tillbaka till Allsvenskan.

Ikväll är det dags igen. Försäsongsträning. En vanligtvis inte helt upplyftande sysselsättning. I afton dock utan backarna, men med både boll och klubba. Har med andra ord en klar känsla av att saker och ting kommer kännas mycket lättare framöver. Åtminstone fram till söndagens morgon. Då laddar vi nervösa själar igen. Laddar för tre nya poäng och serieledning.

Hoppas att Ni stod ut med en helt onyanserad hyllning till laget. Kanske, förhoppningsvis kan jag få anledning att säga de där fem orden igen. Snart. På söndag. Får jag det, så lovar jag att inte göra det.

Tills nästa gång - Må väl!

Av Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[050615]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.