Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

Arash Talebinejad blev tvåmålsskytt mot VSK.

Vilken söndag!

En söndagsmorgon i juni som en söndagsmorgon i juni ska vara. Hög himmel; i det närmaste azurblå till färgen. De enda ljud som vågade sig in genom det på glänt ställda köksfönstret var några talgoxars svaga sång på avstånd, och trädens grenar och lövverk som av och till lockades med i vindens försiktiga dans. Kaffebryggare spred en gemytlig doft av nybryggt kaffe och tidningen låg i fin hög framför ytterdörren. Klockan var några minuter innan åtta. Det fanns, med andra ord, goda utsikter för att det skulle bli en bra dag. Och vilken dag det blev!

Emellanåt, med blandad framgång, det ska erkännas, prövar jag mina praktiska färdigheter. Under slutet av förra veckan och denna helg hade turen (eller hur man nu ska se det) kommit till köket, vars väggar skulle få en mer neutral vit (antikvitt, för att vara noggrann) ton, än den tidigare något mer iögonfallande syrenvioletta. Till detta skulle även ett av rummen iklädas nytt golv. Tummen mitt i handen, eller inte; det blev i alla fall färdigt under söndagens förmiddag. Med nämnda morgon, ett par timmars jobb (och visst - en del svordomar också), den tillfredställande känslan ett nymålat kök och ett nylagt golv ger och med en avslappnande siesta i den känslomässiga ryggsäcken var det så dags för helgens stora begivenhet - hemmamötet med Västerås. Det kunde bara gå på ett sätt. Det kändes lång väg.

Så blev det också. Det var liksom inget snack om saken; svartgult enögd eller ej. Sökte för övrigt också svar på en fråga denna eftermiddag. Med Andreas Andersson på skadelistan; hur skulle den mot Örebro framgångsrika forwardsduon klara sig här? Mot Åtvidaberg fick de bara en halvlek tillsammans. Svaret kom efter ungefär nio minuter. Då nickade Andreas Eriksson in 1-0. Det skulle bli ytterligare ett för ”Ante” innan eftermiddagen övergått i kväll. Även Daniel Hoch fick kröna en fin arbetsinsats genom att slå in 5-0 på straff. I övrigt fungerade samarbete väl. Inte perfekt, men okej. Andreas Eriksson gör en fin match och blandar tyngd och finess tillsammans med hårt jobb. Daniel Hoch försvann stundtals ur matchen, men tar många löpningar och gör ett gott jobb. Han är kompromisslös i närkampsspelet, vilket fungerar bra så länge han håller sig inom lagens ramar, och kräver ständig uppmärksamhet av Västerås backlinje.

Till min stora glädje (inte att Moström utgick) fick vi se Arash Talebinejad i en dryg halvlek. Det glädjande var inte bara att få se honom spela en längre tid, utan att få se honom göra två mål och stundtals visa de fina kvalitéer han har som fotbollsspelare och som han blev värvad till AIK för att besitter. Västerås vänsterkant hade det stundtals riktigt jobbigt.

Vill också hylla det centrala mittfältet med Tjernström och Östlundh som fungerar perfekt som bollvinnare och generatorer. De fångar upp i princip allt och alla som passerar mittens rike och sätter bollen snabbt i spel genom att hitta snabba, enkla lösningar.

Segern, tre nya poäng och, skulle det visa sig, serieledningen var aldrig i fara. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det var lite som att se Arsenal när de gick obesegrade genom Premier League här om året. Massivt bollinnehav, perioder med lugnt bolltrillande för att återhämta sig, för att sedan skruva upp tempot och skaffa sig möjligheter till ytterligare mål. Att jämföra dagens AIK med Arsenal anno 2003-04 kanske inte är riktigt rätt, men det var en känsla jag fick där i solen. Det ger möjligen, om Ni inte gillade liknelsen, en viss bild av vilken skillnad det var mellan AIK och Västerås denna söndag.

Hur pass hårt ska man då slå sig för bröstet en dag som denna om man har svartgula sympatier? Tja, Västerås gör knappast en helgjuten insats. Laget såg mot slutet av matchen håglöst, desillusionerat och uppgivet ut. Kommer faktiskt inte ihåg att jag blev orolig för ett baklängesmål någon gång under nittio minuter. Det händer sällan. 5-0 återspeglar väl främst att AIK spelade ganska bra, ibland till och med mycket bra, medan Västerås spelade mindre bra. Då är skillnaden mellan dessa lag så stor. Åtminstone var den det under denna underbara söndag.

Ytterligare en flyktig tanke, eller liknelse snarare, dök upp under söndagskvällen. Prepositioner Ni vet; de där små, korta orden som man sätter in framför vissa ord, oftast substantiv. På är ett sådant ord, vid och i är två andra. Ordet preposition kommer från latinets praepositio, som betyder placering framför. AIK är, efter söndagens vinst, Superettans motsvarighet till grammatikens preposition, i förhållande till de övriga lagen. Placerat framför, således.

Nåväl. Söndagen blev i alla fall en sådan där dag. En dag då allt man gör blir rätt (möjligen bortsett från vissa liknelser i vissa krönikor). Väcktes av solens härliga strålar genom sovrumsfönstret och avslutade den som serieledare. Imorgon är det måndag. Jag har precis börjat semestern. Rättvisan råder och sommaren står i full blom. Det är, mina vänner, ordning på livet ibland.

Tills nästa gång - Må väl!

Av Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[050620]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.