Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

AIK kan också kämpa fotboll framgångsrikt

I efterdyningarna av en traditionsenligt genomförd midsommarfest i goda vänners lag kommer här en något försenad reaktion av senaste slaget vid Falkenberg.

Jag åkte ut till landet redan två dagar före festen för att förbereda. Satt på utetrappen och tittade ut över ett sommarmjukt brukslandskap omgärdat av träd i full grönska. Med ett glas vin i handen och en planeringslista gällande inköpen dagen därpå.

Så genomlevde jag matchen mellan Falkenberg och AIK, befriad från/berövad på stadslivets mediala utbud. Men mottagaren har trots allt text-tv, nutidens redan klassiska nödlösning. Alltså är det inte fullt så rofyllt som jag först ville låta påskina, eftersom lugnet på trappen avbryts i 15-minuters intervaller, då jag går in i tv-rummet för att avläsa.

0-0 skapar olika känslor beroende på position på tidsaxeln. I början känns det bara naturligt - matchen är igång. Efter en halvtimme undrar man hur matchbilden är. Mot paus till börjar jag bli otålig. Samtidigt tänker jag, tack vare den senaste tidens positiva trend, att snart är nog rommen avlekt vad gäller laget som gissningsvis upplever sin största kamp genom tiderna.

Men när jag åter kollar skärmen efter vad som borde vara en kvart in i andra halvlek, och igen möts av mållöst, börjar istället en känsla av förlikning med att ”det blir en pinne åtminstone”. Bara inte Örlund släpper in något nu!

Matcher förskjuts och text-tv är väl inte informationssamhällets spetstjänst, så ibland är det fördröjningseffekt på uppdateringarna. Jag borde ju redan vid tillfället som stycket ovan beskrev ha fått nyheten ”0-1 Rubarth 55” i rutan, men detta kommer vid min 75-minuters-kontroll. För andra matchen i rad som jag följer AIK på detta sätt (förra var Boden) räddar vår vänstermittfältare dagen.

Resten blir transportsträcka, men med intensivare uppdateringar. Sommaridyllen är för en tid helt åsidosatt. Vid kvart i nio ringer broder M från en restaurang och vill ha besked. Jag kan via telefon lotsa honom fram till det definitiva slutresultatet kort därefter!

Av efterhandsbeskrivningar förstår man att matchen varit en rejäl holmgång på vikingavis. Återigen har Gnaget visat att man också kan kämpa fotboll. Ett mycket gott tecken nu när serien snart närmar sig sin egen halvtid.

Men skadeläget börjar igen oroa. Nu står truppen stärkt rent allmänt, men det känns som en ilande vind från det onda förflutna detta med att problemen kommer i skov. Det nyvunna kantspelet, med fungerande ytterbackar och dito mittfältare har varit en viktig del av framgången på senare tid. Nu slet Gnaget i andra halvlek med tre av de fyra nyckelposterna satta ur spel.

Jag anser definitivt att Kristoffer Arvhage, Gabriel Petrovic och inte minst Arash Talebinejad kan utgöra mycket goda kompletteringsalternativ. Men kraft i spelet kommer också av - en läxa AIK fått lära sig den grymt hårda vägen - kontinuitet och att samma spelare utför uppgifterna. Väl alltså att laget har en Mats Rubarth som på räls. I hans fall är väl rälsen dock mer att likna vid en berg-och-dalbana än ett tåg, med tanke på den irrationella ådran.

Ett problem av det angenämare slaget gäller Daniel Örlund: hans mål är redan nått! Han ville hålla nollan i fem raka matcher, och detta är nu levererat och klart. Är han taggad nog för den sjätte mot Öster? Den mannens lugn och mognad gör att jag inte känner mig orolig på djupet.

Avslutningsvis en reflektion över efterspelet till galenskaperna på Nya Ullevi härom veckan. AIK friades helt från ansvar och stormen drog förbi oväntat snabbt. Med facit i hand känns det rimligt att vår klubb inte bestraffas för händelsen, även om jag förstår att ett inlägg på detta forum knappast kan bedömas vara objektivt.

Oavsett det, så vänder jag mig kraftigt mot själva formuleringen från Tävlingsutskottet, såsom det citeras här på aik.se:

"Det är ostridigt i ärendet att ett antal AIK-supportrar före avspark tagit sig över det meterhöga staketet på AIK-läktaren och och in på den läktare där GAIS-anhängare befunnit sig samt att AIK-supportarna gått till angrepp med bl a knytnävsslag.”

Med hänvisning till undertecknads tidigare inlägg i debatten (titulerad Kanon och kalkon) anser jag att AIK bör invända kraftigt på hur slarvigt man använder begreppet ”supporter” i texten! Om dessa individer som av TU benämns AIK-supportrar anses vara en delmängd av alla AIK-supportrar, så blundar man för vilka mekanismer som skapar dessa grupperingar.

Därtill är vi alla, utifrån ordvalet, tänkbara huliganer. Jag ställer inte upp på att samma ord används för mitt AIK-engagemang som för dem i våldets tjänst! Dessutom kan man ju undra varför det heter ”anhängare” när det handlar om GAIS? Innebär detta att man är anhängare om man är fredlig, men supporter om man vill slåss!?

Tag makten om orden och begreppen! AIK bör tacksamt acceptera TU:s beslut i sakfrågan, men kräva en omformulering för utlåtandet som skall hamna i historiens rullor.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[050627]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.