Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

Daniel Örlund grym räddare - och bedömningsmissare. Foto: Bildbyrån.

Karlberg - i serieledning

Med hjälp från Brommapojkarna gick vi på nytt upp i serieledning, den här gången med 2 poängs marginal. Dessutom är det 7 poäng ner till kvalplats! Och solen fortsätter att skina och stråla. Ja, det känns som att den inte bara strålar utan faktiskt ler där uppifrån. Ett varmt, mycket varmt, leende.

Anders Almgren är redan där. Han är nästan alltid där. Självklart är han positiv. Dels till laget och spelarnas inställning och till hur självklart de tar sig förbi de svackor, som ju oftast finns under en match. Dessutom är han glad över Daniel Örlunds spel och insatser. Han har alltid trott på Danne och också talat om det, men jag tror att han ändå är lite överraskad över hur snabbt han blivit en mycket duktig och självklar förstemålvakt. 2-3-målet var en felbedömning, men han gjorde totalt en riktig stormatch. Igen!

Jonas Forsberg kommer med sitt stora och säkert varma gipsbandage på vänsterarmen. Det kommer att ta några veckor innan han blir av med det, men han kan ändå börja träna nu. Och är glad för det. Han och Andreas Eriksson har ju annars haft grym otur med skador i år. Bägge är ändå oföränderligt glada och positiva. Ante är tillbaka i träning. Känseln iansiktet är inte tillbaka, men synen är inte påverkad.

Arash Talebinejad, som förrresten får besök av en gammal västkusttränare och sex barn denna dag, tycker inte att han har lyckats visa hela sin kapacitet ännu trots fyra mål de senaste fem matcherna. Han anser inte att det bara handlar om att göra mål. Han kan mer än så, men har bara fått visa det då och då. Han har ju en lång skadeperiod med korta avbrott bakom sig och tycker att det tar lång tid att komma ikapp. Den fysiska styrkan är bra, bollkänsla och teknik också, men det är svårare med tempo- och avståndsbedömningarna, det är lätt att komma fel i vissa situationer. Men med den ambition och vilja Arash har, så lär det komma.

Göran Marklund har sällskap i bilen som vanligt, men inte Daniel Hoch utan idag är det lagkaptenen, Daniel Tjernström. Bägge är glada och uppåt. Det är ju alltid roligt efter en vunnen match och det blir ju inte sämre av att dessutom vara i serieledning. Som vanligt kommer "de två Niklas" tillsammans. Vi får hoppas att de klarar den tillfälliga (?) skilsmässan i returmatchen mot TFF, då ju Nicklas Carlsson är avstängd. Kristoffer Arvhage verkar inte helt bedrövad inför chansen att få spela mittback igen!

Brwa Nuori är också glad, trots att han inte ens får en bänkplats. Han verkar också klart mest oberörd av värmen. Kristian Haynes och Gabbe Petrovic kommer tillsammans, fast på var sin cykel. De har i alla fall haft sällskap en del av vägen.

Daniel Örlund, din dubbelräddning var grym!
- Säger du det? Det hinner man ju inte tänka på då. Man försöker bara hinna med skott och eventuella returer.

Och deras andra mål?
- Nja...det var väl en bedömningsmiss. Jag trodde han skulle passa in längs marken och blev överrumplad när han slog den över mig och nådde inte riktigt. Samtidigt är det ju roligare för mig med en sån här match, där det händer lite och jag får jobba lite.... fast det är ju bättre för laget om det inte händer något nere hos mig! Stundtals var det riktigt bra i går. De första tjugo spelade vi vår bästa fotboll i år tycker jag. Jag har alltid trott på mig själv, men jag tror nog att jag har utveclats några steg i år. Anders Almgren har varit viktig för mig och har alltid visat att han tror på mig. Sånt betyder faktiskt mycket. Det är skönt att vi spelar så stabilt. Inte alltid bra faktiskt, vi har haft en del svackor men vi grejar det ändå och vi har bra tränare, som kan förändra en negativ matchbild genom att de skapar lösningar, när det behövs.

När, Mattias Moström, gjorde du två mål senast i en match?
- Ja du, det var väl.... (funderar en stund) i juniorsammanhang.

Betyder det här att man nu spar dig till andra halvlek varje gång, som ett hemligt vapen?
- Njaää, det tror jag väl inte. Men vi har en så bra och bred trupp att man kan inte vara säker på en plats. Det hade ju gått så bra under min skada, att jag förstår att man inte vill ändra på laget. Det tycker man ju själv också... så länge vi vinner ska man inte ändra om det inte behövs.

Beskriv dina två praktmål.
- Det första var ett bra förspel. Göran Marklund får bollen, lägger tillbaka den till mig, jag tar emot den och ingen kommer på mig så jag drar på bara och får en klockren träff och bollen stiger rakt upp i kryset. - Det andra var också bra. Adde kommer på kanten, tunnlar sin back, spelar in till Haynes som passar bakåt till mig, jag tar emot, snurrar med bollen bort från backen och skjuter en skruvad boll förbi målvakten vid vänstra stolpen med yttersidan. Det kändes helt otroligt. Jag kanske borde skjuta oftare. Annars ser jag mest efter någon att passa till. - Visst är det ett styrkebesked att vi vinner matcher där det kanske funkar lite blandat, men vi vill vinna och ser till att vi gör det. Oftast i varje fall. Det går bättre och lättare, när alla litar på varandra. Jag ser ingenting som tyder på att det ska börja rasa eller gå dåligt.

Ingen säger det, ännu mindre lovar det, men känslan finns där: vi är på väg tillbaka till Allsvenskan. Superettan är ingen lätt serie, men även med svackor och poängförluster, så kommer de att drabba övriga lag också och vi vet att den kvaltet vi har, kan de andra lagen inte matcha fullt ut. I alla fall inte i en lång följd av matcher. Ska vi missa, blir det på egna misstag och det vet spelarna.

Text: Bappe Bjuggren
[050711]