Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

Daniel Hoch avancerar på Vångavallen

Sol, trädfällning och serieledning

Serieledning. Inte så illa. Två poäng ned till GAIS på andra plats och ytterligare fem till Öster på den tredje. Det ser – efter halva serien spelad – onekligen bra ut. Enligt enkel matematik utifrån systemet att man får tre poäng för seger, en för oavgjort och noll för förlust, ger vid handen att AIK i dagsläget har två förluster att ”gå på” på de jagande lagen. Det känns onekligen bra. Speciellt sätt utifrån den start laget fick på säsongen. Efter 15 matcher; varav 10 är vinster, 3 oavgjorda och 2 förluster, tar AIK tätposition i Superettan inför det att serien vänder på lördag. Då som under söndagen mot Trelleborgs FF.

Den förlängda helgen började bra på en soldränkt ö i Västerviks skärgård. Det är inte helt illa att vare sig sitta och titta ut över ett stilla hav med ett glas gott rött vin medan solen sakta går ned; eller att vakna upp av vågornas skvalp mot klipporna, medan solen av och till lyser in i mellan springan som bildas mellan fönster och rullgardin då vinden då och då fångar rullgardinen och låter den stilla dunka mot fönsterbläcket. Då känns livet rättvist, vill jag lova.

En del träd fällde vi också. Svåger S och far A var tillsammans med undertecknad i skogshuggarbranschen redan under fredagen. De två sistnämnda fick vid ett tillfälle fly hals över huvud då de blev jagade av en besinningslös tall, modell större. Efter heroiska insatser klarade sig dock duon med både liv och hälsa i behåll. Svåger S var lyckligt (?) ovetande om faran inne i hörselskyddens förlovade land. Även han oskadd skulle det visa sig. Nu vet alla tre hur snittet ska läggas. Under lördagen började sedan uppladdningen inför mötet med Trelleborg och spörsmålet med svåger S rörde sig en del om huruvida Boateng gjort sig förtjänt av en plats i förstaelvan eller ej.

Söndagen kom – och innebar 3 nya poäng, 3 nya mål och serieledning. Dessutom hoppade Andreas Andersson in i andra halvlek och spelade fram Mattias Moström till ett av dennes mål - som grädde på moset, löken på laxen, pricken över i: et, eller vad Ni vill.

Att AIK var det bättre laget i inledningen av matchen är nog de flesta överens om. Arash Talebinejad gav också AIK följdriktigt ledningen efter dryga tio minuters spel. De första tjugofem, trettio minuterna var det också mest gulsvart innan man under de sista tio, femton minuterna av första halvlek sjönk alldeles för långt ned i både banan och i tempo. Detta skulle också resultera i en kvittering.

AIK drog dock upp tempot i inledningen av andra halvlek. Mattias Moström fick chansen efter halvtid då Mats Rubarth tvingats utgå med nackspärr. Och vilken uppvisning han bjöd på! Två ytterst eleganta mål och fina, initiativrika fyrtiofem minuter där de kreativa lösningarna och springet i benen var slående. Trelleborg var dock inte ofarliga. Hemmalaget skapade flera fina chanser, som antingen sköts över, utanför eller räddades av den återigen storspelande Daniel Öhrlund. Med lite - eftersom jag här som vanligt är iklädda mina något gulsvarta glasögon – otur; hade Trelleborg kunnat få med sig en poäng. 3-2 kändes dock inte helt orättvist, sett (och något enögt, som sagt) till matchen i helhet.

Richard Norling var också nöjd efteråt och menade att AIK för tillfället ett ganska bra lag och att det rullar på just nu. Han påpekade dock att laget fortfarande kan bli bättre på det mesta. Det känns tryggt att ledningen står med båda fötterna förankrade på jorden och inte låter den vare sig långa sviten av förlustfria matcher, serieledning eller tre färska poäng stiga dem åt huvudet. Jag tyckte det redan från allra första början (jag lovar, det är ingen efterhandskonstruktion) och blir mer och mer övertygad; Richard Norling är rätt man att leda AIK.

Serieledning smakar alltid extra bra. AIK behöver inte, vare sig leda eller vinna serien för att avancera till allsvenskan, men visst känns det lite speciellt och smakar lite extra sött med serieledning. Det är i alla fall fakta när halva serien är spelad. Får vi be om att andra halvan blir minst lika bra.

Till sist vet jag att han fortfarande sitter där ute och njuter; svåger S. Han sitter där ute på ön, någonstans utanför Västervik. Kanhända har han fötterna upplagda på en stol framför sig. Kanhända ser han ut över en alldeles blank vattenspegel. Kanhända har han ett immigt glas med en kall, ljusbrun, vällsmakande vätska i. Kanhända ler han lite extra. Kanhända känner han sig som en serieledare.

Tills nästa gång – Må väl!

Av Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[050711]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.