|
Startsida
Sol, vind och vatten Dagen började med vind, men kanske framförallt med vatten. Framemot halvtretiden kom tillslut också solen. Då visste jag hur dagen skulle bli. Jag skulle dock få fel.
En perfekt dag – enligt mitt sätt att se det – börjar genom att jag vaknar till smattret av vind och regn som piskar mot fönster och fönsterbläck och som river och sliter i buskar och träd. Jag vaknar ganska tidigt, en ledig dag. Ingen tid att passa utan jag kan med gott samvete somna om. Sover i dryga halvtimmen ytterligare. Sträcker på mig, gnider sömnen ur ögonen och låter den sista lilla sköna kvardröjande morgontröttheten långsamt ge sig av medan jag lyssnar till naturens orkester i form av regnet och vinden. Vänder mig försiktigt om i sängen och har där förmånen att finna min både betydligt vackrare och bättre hälft. Iakttar hennes vackra ansikte ett par minuter innan hon vaknar. Vi går upp, äter frukost och läser morgontidningen medan regnet fortfarande vräker ned utanför. När vi ätit färdigt är morgonen fortfarande morgon och molnen börjar så sakteliga skingra sig och släppa igenom solen, lite i taget. Så blev och denna morgon – nästan. Regnet gav inte riktigt med sig full så tidigt och morgonen hann, i ärlighetens namn, övergå i tidigt förmiddag innan kaffet var uppdrucket. Morgonen var således inte helt perfekt – men bra nära. När solen sedan försiktigt tittade fram mellan de blygrå skyarna sådär vid halvtretiden kändes det onekligen som om det skulle bli en sån där dag - en dag som det går 1 på 1000 av. En perfekt dag. När vi satt där i solen på södra, svåger S och dennes barn L och N, konstaterade jag att det inte kunde gå fel. Det skulle bara bli 3 nya poäng. Jag fick också vatten på min kvarn då AIK satte högsta fart redan från början, med kreativt anfallsspel, bra bolltempo, fint passningsspel och kreativt anfallsspel. Det börjar bli angenämt ”tjatigt”, men faktum är att Norling och Novakovic tillsammans med spelarna har fått ordning på AIK: s spel. Det var många år sedan AIK spelade så här trevligt och bra i så många matcher i följd (jodå, motståndet är möjligen av en annan kaliber än var det varit på flera år också, men i alla fall…). För att var sådär härligt, enögt orättvis så kändes Trelleborg inte farliga överhuvudtaget i 1: a halvlek. AIK skapade chanser, kanske inte sådär oerhört många, men en handfull skarpa lägen vaskades fram, men genererade inte i några mål. Arash Talebinejad var kanske den främste ”målsumparen” av alla. Nämnde Talebinejad var aktiv, kreativ och företagsam men fick inte till det i de avgörande momenten. Även Moström, Rubarth ”Ante” Eriksson utmärkte sig under matchens första hälft, samtidigt som ”Tjerna” Tjernstöm - som alltid - gjorde en helgjuten arbetsinsats och ett fullgott dagsverke (Jag lyfter den hatt jag inte har, bugar och bockar. Förstår varför ”Tjerna” blev lagkapten – tala om föredöme!). Så långt allt väl, och de 3 poängen kändes mycket, mycket nära. Efter halvtid sjönk spelnivån. AIK blev passivare och började slarva i både passnings- och positionsspelet. Trelleborg kom in matchen och tog för sig mer av spelet och skapade några farliga chanser. AIK vaskade också fram ytterligare ett par lägen att avgöra, men det ville sig inte. Spelet gick i stå periodvis under 2: a halvlek och det hjälpte inte att Daniel Hoch gjorde ett piggt inhopp. Fina 11 408 personer på läktarna ramade in matchen fint och det var en härlig stämning under hela matchen. Det som kändes så bra och så säkert så sent som en 5, 10 minuter in i andra halvlek slutade i 0-0 och 1 poäng. Snopet. Vad som också kändes en smula snopet var att bytet Boateng – Östlundh kom en smula sent, som det kändes. Både jag och svåger S tyckte att när spelet under stundom gick i baklås, borde kanske Boateng fått mer än de dryga 10 minuter han fick. AIK: s första halvlek var eminent, medan den andra var ett litet steg tillbaka. Kanske kan det vara en liten väckarklocka för spelarna att de inte får bli bekväma. Det går inte per automatik, utan det krävs fullt jobb hela vägen. Hoch gjorde ett piggt inhopp och visade att han vill spela från start. Talebinejad var handlingskraftig och initiativrik. ”Tjerna” gör, som sagt, en helgjuten arbetsinsats och ”Nirre” Sandberg håller ihop försvaret bra och spelar säkert och utstrålar pondus. Det räckte dock inte denna eftermiddag. Det som började så bra denna lördag och kändes så säkert slutade med ”endast” en poäng. Det känns en smula magert om jag ser tillbaka på de föraningar jag hade. Ändock kvarstår det faktum (efter det att BP: s Olle Kullinger kvitterat GAIS ledning med matchens sista spark) att AIK har gjort flest mål i Superettan, släppt in minst, vunnit flest matcher och återfinns i serieledning. Alltid något. Tills nästa gång- må väl! Av Göran Strömberg
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
