Startsida Fotboll Säsongen 2005 Läsvärt Artiklar och nyheter

Super-1-flight med destination Landet Allsvenskan

Vi, alla AIK:are, klev ombord på ett plan ifrån en kall och främmande transithall i ett rike långt, långt borta. Säsongskorten uppvisades som boarding pass och väl inne i planet fumlade man med de andra passagerarna för att finna sin trånga och sparsmakade plats, placerade souvenirpåsarna såsom handbagage skall placeras.

”Kapten Norling och hans besättning önskar er välkomna till denna Super-1-flight med destination [skrap…rassel]... vädret på ankomstorten sägs vara mörknande höst, och beräknad landningstid är oktober. Vi hoppas ni ska njuta av färden, men först några säkerhetsföreskrifter...”

Den inre anspänningen inför resan gjorde koncentrationen bristfällig, man uppfattade fragmentariskt begrepp som ”ekonomisk sanering”, ”nolltolerans mot våld” och ”omorganisation”, samtidigt som det susade i öronen av ökat kabintryck och motorer som varvas upp.

Starten blev inte felfri, banans slut skymtades innan hjulställen kunde fällas upp. Ett Väsby-väsande hördes och co-pilot Novakovic pressade reglagen så att planet snabbt tvingades upp från altitud 3-5-2 till marschtrygga 4-4-2.

Snart blev trippen behagligare, och vi svävade upp mot högre höjder. Kabinpersonalen bjöd på karameller och goda drinkar titulerade Rubarth, Haynes och Karlsson bl.a. Vi passagerare kunde luta oss tillbaka. Tiden gick och resan nådde närmare sitt mål än sin start. Vi nåddes av det trista beskedet att steward Andersson inte längre kunde betjäna oss, men att han ändå anslutit sig till cockpit.

Visst hade man fått känna några små luftgropar - sådana är vanliga i augusti - men inget som tycktes störa nämnvärt. Passagerarna roades också med en film om Boatengs sköna konstformer. Så slocknade plötsligt skärmen, det blev tyst en kort tid, och så en rejäl DUNS som skakade hela flygplanskroppen. Ljuset slocknade och varningslamporna blinkade 1-5, 1-5…

Det blev en rejäl omskakning…motorfel, virvelstorm eller något som körts på (en flygande Boden-fästning?), ingen vet! Alla AIK:are som upplevt en traumatisk kraschlandning förra hösten fick en salt smak av illamående i munnen. Vi såg oss om ibland sätena, på helspänn för att utröna personalens minspel och rörelseschema. Och repeterade vad som sagts om Kval-fyllda nödutgångar och var dessa sitter.

Ungefär samtidigt kunde de med fönsterplats se en okänd luftfarkost rusa fram från Öster, kränka vårt luftrum snett bakifrån och lägga sig obekvämt precis före. Jag kände maktlösheten som något som gjorde mig svimfärdig, fick en mardröm för näthinnan om att vara jagad av flygande makrillar!

”Det är er kapten som talar”, hördes ur högtalarna en fast röst. ”Vi har stött på lite problem med... [..rassel.. skraap..] ...skadeläge…fel förberedda…men jag betonar: det finns INGEN anledning till panik! Ni passagerare hjälper oss bäst genom att hålla er i stolarna och sjunga era hejaramsor. Vi har fått en småländsk konkurrent, men min besättning koncentrerar sig inte på detta, utan på att garantera det här planets säkerhet! Vi kommer in i lugnare faser inom kort, och om ni tittar ner nu på höger sida, ser ni Örebro…”

Alla vi otrygga kan se ner på en nationalarena - stor som en kontinent - och där skådas underbara ting! Vi ser Derek Boateng dansa som om han aldrig gjort annat. Vi ser flygledare Daniel Tjernström slita varg som alltid och ändå mer därtill. Vi ser Kristian Haynes, Mats Rubarth och Jimmy Tamandi göra sina bästa insatser under hela resan. Ett fungerande anfallsspel kryddades med att Nicklas Carlsson nu för fjärde gången lyckades klocka in ett viljemål i södra buren.

Lättnaden smörjer oss som balsam. När det behövdes som bäst, när risken för domedagens profetior skakade om som mest sedan starten, då visar besättningen sin största potential. Vi lutar oss tillbaka igen och ler. I servicens anda delas det ut nytryckta tidningar till passagerarna.

I dessa har skribenterna tävlat med varandra om superlativer för AIK Fotboll. Det är väl i och för sig trevligt och positivt. Personligen har jag svårt att relatera till det. Samma aktörer som för ett år sedan spottar på en som redan ligger, och som de till viss del varit med och fällt - allt under devisen ”vi gör bara vårt jobb” - står nu alltså och applåderar och pustar på bakom när vinden igen lyfter vingarna. Det krävs ett högre mått av trovärdighet för att imponera på mig! Mitt nej till fortsatt prenumeration står fast.

Kapten Norlings tydliga manövrar har satt oss på rätt kurs igen. Kontrollen blinkar blå - då är allt som det ska. Nu driver vi fram nästan uppe i stratosfären över ett ännu icke skönjbart nattlandskap. Många av oss sover, lyssnar lite förstrött på webbradio, eller tittar på tabellen. Man anar de första strimmorna av morgonljus som därnere reflekterar mot planetens yta. Siluetter ritar kustens konturer av Landet Allsvenskan. En lätt kittling känns i magen när flygplanet sänker altituden.

Snart hörs det invanda plinget när passagerarna för säkerhets skull uppmanas att fälla upp stolsryggarna och spänna fast säkerhetsbältena, eftersom vi snart går ner för landning.

AIK är på väg hem.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[050915]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.