|
Startsida
I väntans tider Klockan ringer. Signalerna skär obönhörligt genom rummet. Jag slår till "snoozefunktionen" och somnar om inom en minut.
När jag sedemera kliver upp (alldeles för sent för att få en lugn och fridsam morgon) konstaterar jag över en veckogammal och alltför torr och knastrig limpskiva att snoozeknappen nog fick utså ytterligare ett par smällar i det sömdruckna gränslandet mellan dröm och obehagligt verklig vardag. Tittar ut genom köksfönstret. Det snöar ihärdigt. 40 minuter senare har snöfallet tilltagit ytterligare. Bakom bilen har någon illvillig, men tillika väldigt trägen snöplogsförare (eller vad de nu kallas) placerat en ungefär 75-80 centimeter hög snöhög. Efter att ha borstat bilen, skottat bort snöhögen, konstaterat att det snöat ytterligare ett par centimeter under tiden jag skottat bort snöhögen, borstat bilen ren från snölager nummer två, varav ett par centimetrar förpassats raka vägen ned i skorna, skulle det vara lätt att försjunka i mörka betraktelser över världens ondska. Men, så kommer den. Precis i rätt tid för att rädda en famlande själ. Bilen. En gul Citroën, men svarta lister och däck. Mina ögon registrerar färgkombinationen, hjärnan skickar ut positiva signaler till kroppens alla vitala organ. Dessa vidarebefordrar informationen vidare ut i kroppen. Hjärnan arbetar vidare och tvingar ögonen att se på klockan. Försenad... men datumet. Det är i slutet av januari. Snart februari. Inte länge kvar nu. Snart är jag alldeles varm, och på ett synnerligen gott humör. Februari innebär startskottet för mig. Startskottet på fotbollssäsongen. Det är nu träningsmatcherna går igång, då spekulationerna och analyserna fördjupas och en förväntansfull nervositet börjat att byggas upp. Februari är lite som dagen före julafton när man var barn (och nu med för den delen). Funderingar om vad som ska komma. Förväntningar och tillförsikt. Ibland, men bara ibland undrar jag om inte just denna tid är den härligaste. När vi utelämnas åt att spekulera, analysera, hoppas och tro (sedan ändrar jag mig snabbt. Inget går upp emot att äntra Råsunda och se våra gulsvarta kämpa om poäng). Just nu tror och hoppas jag främst att AIK har hittat en målskytt av rang. En anfallare som under ett par säsonger ligger stadigt på tio-femton (eller varför inte tjugo) mål. Hulsker eller Figueiredo? Eller varför inte någon annan. Jag tycker AIK har intressanta nyförvärv. Har hört av en del gnäll om att det uteslutande värvats från Superettan (och Norge). Har hört annat gnäll om spelare som inte värvats, borde ha värvats, kanske värvas, ska värvas osv. Ointressant. De spelare som återfinns i truppen är de som representerar klubben nästa säsong. De som valde andra klubbar ska inte spela i AIK. Vill man inte, ska man inte. Enkelt. AIK ska ha spelare som vill prestera i klubben – för klubben. Sedan har jag en stark – mycket stark t.o.m. – gränsandes till säker vetskap, om att Norling och Novakovic är två herrar som förädlar och lyfter spelare. De värvar spelare de tror kommer att lyfta laget. Och till Er som är skeptiska säger jag bara; vi få väl se (ja, lite kaxigt uttryckt, men jag tror jag får rätt). Vad det verkar så är det mesta bra i truppen. Få skavanker (än så länge), god konkurrens och, vad det verkar, gott gry på träningarna. Finns all anledning att vara optimistisk sålunda. I en fullkomlig värld kommer sedan Boateng skriva på ett nytt långtidskontrakt och Johan Mjällby göra en sällsynt, säreget, succéfylld och skadefri säsong. I en fullkomlig värld alltså. Jag tror på vårt kära AIK. Åtminstone på sikt. Jag tror att något bra är på väg att byggas upp. I år är det rimligt att tro och hoppas på en plats mellan fyra och åtta. Det är med tillförsikt jag inväntar träningsmatchandet på Skytteholm och allehanda andra platser. Snart drar försäsongen igång och då är det inte länge kvar till allvaret, och det riktigt roliga, julafton om ni så vill, börjar. Fram till dess spekulerar vi, analyserar, hoppas och tror. Det har slutat snöa. Vi syns på Skytteholm och Råsunda! Ad interim. Av Göran Strömberg
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
