Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Nicklas Carlsson jublar åt sitt 2-0-mål i Växjö. Det var det inte alla som gjorde.

Succé för kaotisk PC-dinner!

Befann mig mitt i en intensiv kursperiod och hann aldrig förbereda hur måndagens match egentligen skulle upplevas. Man har blivit van vid att utbudet alltid finns högst ett par knapptryck bort. Nu var det inte så, åtminstone vad gällde synupplevelse. Jag fick helt enkelt lita till AIK:s egen stolta webbradio.

Senast man gjorde det var i lördags, då AIK innebandy bärgade ett oerhört välförtjänt SM-guld. Den bragden är värd en egen krönika i form av en avhandling, och kan inte göras rättvisa som ett infällt stycke i en text om AIK fotboll. För nu: ifrån djupet av mitt hjärta, och jag vet att jag talar för tusen, tusen: GRATTIS GRABBAR!!!

Jag håller som bäst på att svänga ihop en vardagsmiddag då sändningen drar igång nerifrån Småland, och min avsikt blir att helt enkelt bänka mig framför skrivbordets datorskärm med tallriken - en klockren PC-dinner! Men Wilton Figueiredo hinner hänga ettan medan jag fortfarande klämmer ketchup över makaronerna i köket.

Jag upplever några minuters referat och ett tiotal tuggor mat. Sedan händer allt på en gång, och präglar hela första halvlek. Servern går ner och jag förlorar kontakt med webbradion. Sånt har hänt förr när det blir överbelastning på lyssnandet världen över. Jag säkrar genom att rusa upp och sätta på text-tv och därtill vanliga sportradion i ett annat rum. Den sändningen böljar fram och tillbaka med halvdan mottagning, medan webben visar livstecken för att igen tyna bort.

Jag står mittemellan, fånstirrar på text-tv, och hör två olika psykedeliska ljudutsändningar i varsitt öra. Då börjar någon granne borra i väggen utav bara fan! Samtidigt har Signe Katt snott åt sig en delmängd kallnande köttbullar från den övergivna tallriken framför datorn. Alla stressintryck lockar fram ett inre primalskri, och just då fladdrar måljingel = hjärtinfarkt från radion. Klackjubel som bara kan vara svartgult hörs. Nicklas Carlsson har trasslat in 2-0.

Pulsen dunkar het i halvtid, även om alla samtidiga faror tonar ner. Andra halvlek blir därför behagligare på alla sätt. Webbradion fungerar helt smärtfritt. Kenny Pavey rullar lagom tidigt in trean, och blir den fjärde nykomlingen att göra mål för AIK i årets Allsvenska. Inte illa pinkat av denna uppsättning usla förvärv! Det senare om man får tro stora delar av (självutnämnd) expertis!!

Sista målet lär ha varit en gåva från domaren – mer om det nedan. Klart före den signalen insåg jag ändå att AIK:s första allsvenska seger av betydelse sedan sommaren 2004 var ett faktum.

Och spelet lär ha fungerat rejält bra – Rikard Norling har drabbats av överflödets förbannelse. Effekten av att Mats Rubarth gör mer succé än någonsin ifrån sin patenterade vänsterkant ger primärt att Dulee Johnson hamnar utanför startelvan! Att Niklas Sandberg gör en klart starkare insats på sin position än själve Johan Mjällby i matchen före, är imponerande mer än överraskande. Så vad händer nu?

I princip alla friska. Etablerade spelare som Dennis Östlundh, Jimmy Tamandi och Mattias Moström är inte ens med i truppen. Mjällby förvisso skadad, men även nämnde Dulee och Kristian Haynes utanför startelvan. Så klart att taktikern Norling trivs med pokerspelet när han har bägge rockärmarna späckade upp till armhålorna med ess!

4-0 borta mot Öster! Glädjen borde dominera, och gör det egentligen. Samtidigt är det svårt att inte ilsket reagera på den våg av bild- och åsiktsintryck som levererades medialt på måndagskvällen och framåt, från Råsundas derby respektive Värendsvallen, och som står i bjärt kontrast till varandra vad avser fokusering och vinkling. Att jag själv framhåller en ensidig ståndpunkt och reaktionsmönster, när ena jämförelseparten är AIK, den andra Östermalmspojkarna, kanske är självklart.

Det handlar om mål som kunde ha dömts bort, straff som inte blåstes för, straff som blåstes för, och en omdebatterad utvisning. På agendan låg i fokus att AIK var gynnat, våra småbröder drabbat. Media tävlade om olika snygga infallsvinklar på samma tema, alltifrån TV4 text, som med rubriksättningen hävdade att domaren avgjorde i Växjö, till City:s dito som basunerade ut att (det OAVgjorda) derbyt AVgjordes p.g.a. utvisningen…eeh?

Många som såg Wilton Figueiredos fall menade med kraft att det inte var straff, däribland AIK webbradio och Rikard Norling, vilket gör detta trovärdigt. Men den domarmissen gör inte det tidigare 2-0-målet mer feldömt! Dessutom: ok då, jag hade hellre sett att AIK fått sin rättmätiga straff på övertid mot Gefle, än denna till 4-0, när det redan var klart. Nöjda? Inte den mest inbitne AIK-hataren kan påstå att senaste straffmålet var matchavgörande.

Öster-tränaren Lasse Jacobsson var av naturliga skäl fly förbannad efter matchen. Det hör till hans roll att tända, och han är en av få som i senare sansat läge tydliggjort att AIK vann välförtjänt. All heder åt det! Åsikten att ”domaren hade aldrig vågat döma mål åt andra hållet framför Norra Stå på Råsunda”, i en tankemässigt spegelvänd situation, får stå för honom. Att han tycker det är en sak – att journalister framhäver det en annan.

Den sistnämnda ståndpunkten har hörts till leda. Det är en väletablerad skröna att ”Stora Stygga AIK” är överpriviligerat i Idrotts-Sverige. När någon påstår det får det ofta stå som en oemotsagd sanning. Detta har hörts sägas på fler dialekter än Fredrik Lindström kan imitera. Kom igen, jag utmanar – för varje särbehandling åt positivt håll ni menar att AIK fått, ska jag ge er tre åt negativt håll! Domare och andra beslutsorgan är långt mer benägna att ”vilja våga” döma mot AIK än tvärtom, ty så fungerar också den instinktiva reptilhjärnan!

Att blårandigt klagade på utebliven straff är förståeligt. De har i mina ögon kunnat bygga ett par guldår på en uppsjö avgörande gratispoäng via tveksamma straffar. Och har man vant sig vid biff är det jävligt svårt att börja äta gröt. Ett tips bara: en boll som vidrör en arm i straffområdet är inte med automatik straff inom spelet fotboll. Läs på regelboken!

I bägge de största sportnyhetskanalerna (SVT och TV4) fick spelare i DIF FF därtill formulera sin liktydiga besvikelse över domarens utvisning av lagkamrat Jonsson (den sistnämnde var dock smakfullt självkritisk). Samma resonemang hördes: ”det var ju en så pass juste match – alltså onödigt med rött kort”.

Aha!?!

Så: om jag begår ett slaktmord i ett land som för övrigt har osedvanligt låg brottslighet, bör alltså mitt straff bli mildare? Eller har jag missat nåt?

Naturligtvis har man full förståelse för att spelare och ledare i olika lag uttrycker sin besvikelse medan de under adrenalinavtändningen får en mikrofon framför näsan. Helt rimligt, vare sig deras åsikter är relevanta, intressanta, rimliga eller inte. Men, åter igen, vad man bör vägra acceptera är stora medieaktörers ogenerade vurm för att (i vissa sammanhang) låta sig göras till megafon för sådana ord, och sedan lämna det hela oemotsagt.

Det som den påstått oberoende tv-kanalen SVT, finansierat av licenspengar, (jag vet att jag tar i nu!) också kablade ut som sanning var bildbeviset för att AIK: s 0-2-mål borde underkänts. Själv är jag inte objektiv, och rimligtvis inte du heller – om du utgör genomsnittet av läsare som orkat sig fram så här långt i denna text. Men det enda jag hann se av svårbedömda bilder var att den som hade i särklass bäst överblick över situationen var domaren.

SVT visade en även i övrigt skrämmande nonchalant attityd mot alla AIK: are i måndags kväll: enda match där man inte visade målen, förutom det omdiskuterade. Man lade närmast mer tid på att tydliggöra det onödiga i att visa en tabell så tidigt på säsongen, än de få sekunder som hade krävts för att slänga fram grafiken i etern. Sämst i omgången var enligt expert Wernersson också Östers inställning. Implicit innebär det ju att AIK omöjligt kan ha vunnit av egen rättmätig kraft.

Man ska inte dra för stora växlar av någonting! Inte av 4-0 i en bortapremiär vid återkomsten till Landet-vi-bor-i. Inte av mina ovanstående reaktioner kring journalistisk Jantelag. Låt oss bara konstatera, via att använda en metafor från en idrott som just har packat ihop för säsongen: Masstarten i långloppet har gått, och först i spåret ut ur stadion är Gnaget.

Det känns bra!

Text: Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[060413]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.