|
Startsida
Mission Accomplished Att det blev cupmatch hemma mot Hudiksvall måste ha inneburit nytt svenskt rekord i kort varsel inom idrottsvärlden. Att sedan vårens progress drabbades av en backlash gjorde väl att man ändå får tycka att 2.500 närmast sörjande/glädjande är godkänt, även om det är sällan som Råsunda känns så öde. Jag satt för första gången på länge på Östra övre, tillsammans med JG. Jag valde att gå på matchen, trots att en förkylning börjar invadera mig, och att jag därmed äventyrar en champagneprovning på fredagskvällen.
Själv var jag också styrd i min uppfattning om matchens ofarlighet av ett minne från tidig ungdom, från första året som jag och mina kamrater började mer frekvent springa på matcherna. Det var sejouren under allsvenskan år 1980, och AIK spöade ett snart nedflyttat Hudiksvall med 7-0. Till och med backklippan Leif Lindén tryckte in en boll minns jag! Men det vi såg på torsdagen sammanfattade JG senare under spelets gång: "egentligen kan man undra vad man är för en dåre som väljer att sitta och frysa och titta på det här..." För matchen var ett rejält sömnpiller i första halvlek, men tog sig något i andra. Det var tydligt att AIK-spelarna hade svårt att ladda. I sådana här sammanhang blir det något paradoxalt med att man officiellt tydliggör hur cupen är viktig, hur alla matcher måste tas på allvar och hur mycket det alltid råder en konkurrenssituation i truppen. Samtidigt blir det svårt att värja sig för känslan hur det basuneras ut att detta är AIK B som ställs på gräset. Endast en spelare som inledde mot Örgryte var nu med i startelvan. Nämligen Bernt Hulsker som lär behöva matchträning eftersom han ska stå över minst en allsvensk kamp. Man får hoppas att spelarna inte känner detta med B-stämpeln, utan att viljan att spela i den svarta tröjan och att visa vad man går för tar överhanden Dessutom är lagkänslan stark och så här tidigt på säsongen borde spelinspirationen vara som hetast. Men i ärlighetens namn måste jag nog konstatera att den enda som direkt stärkte sina aktier i mina ögon var Dennis Östlundh. Ändå kände nog både spelare och vi i publiken i förväg att detta skulle gå vägen, trots att några avskräckande sensationsresultat i cupen uppstod som varnande fingrar redan på onsdagen. Man ska alltid ta matcher i svenska spelsystemet på allvar, men det blir läpparnas bekännelse, för jag kände inte ett dugg oro, trots alla frånvarande. Men: att AIK skulle kunna åka ur cupen mot Hudiksvall, även om kampen omdirigerats till Råsunda, känns ändå som en mindre sensation, än om AIK skulle ta sig till Champions League 2007. Ändå är det naturligtvis det senare jag drömmer om, men det förstnämnda jag avfärdar som en omöjlighet. När tillfälligt återrekryterade Per Karlsson trycker in 1-0 tämligen sent i första halvlek är det inte lättnad jag känner som kanske vore passande, utan mer en "jaså blev det han som gjorde det...". Snyggt cykelsparkande förarbete av Nenad Lukic bidrog till att höja underhållningsvärdet. I andra krigade Brwa Nouri in en målvaktsretur, och just känslan av att matchen fick lite kampstämpel förhöjde engagemanget. Det skall också sägas att Hudiksvall hade en mycket välorganiserad defensiv, de lär vara erkänt svårforcerade på sin serienivå. Men Kristian Haynes 3-0-skott i krysset (snyggt), föregicks av en maratonlång förberedelsetid då tröttkörda backar inte orkade attackera. Skönt dock för Haynes att få sätta spiken i kistan, när det mesta före det gick snett denna afton. På samma sätt var Hulsker alltför anonym, men fick ändå nicka in slutresultatet med kraft. I ärlighetens namn var han inblandad i två övriga mål också! Den klack som ändå uppstod höll igång med mer sång än vanligt, och någonstans i en bakvänd tanke undrar jag om inte domaren ändå mest hedrades av det klassiska och frustrerade "domarjäv..." vid ställning 4-0 och 10 minuter kvar, då AIK inte fick en frispark. På samma sätt kan motståndarna mest ha inspirerats av att i samma skede av matchen få höra "så göra vi när vi krossa Hudiksvall"... 4-0 mot Hudiksvall under dessa provisoriska omständigheter är väl varken bra eller dåligt egentligen. AIK är vidare i cupen, vilket var dagens goda gärning att utföra. Mission Accomplished. Text: Stefan Livstedt
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
