Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Jubel efter 3-1-segern över Djurgården.

Fjorton derbyhjältar

Några rader om 14 spelare, en tränare och en svensk mästare dagen efter 3-1-segern över Djurgården. Matchen visar att AIK är med på allvar igen.

Dagen efter är det glädje man känner. Men inte bara glädje, utan dessutom en hel del förundran. Förundran över Djurgårdens tidvis bleka och tafatta uppträdande. Förundran över att vi kunde styra matchen under större delen av runt nittiosex minuter. Kjell Jonevrets ilska, besvikelse och vresighet vid presskonferensen efter matchen är lätt att förstå. Det kan inte ha varit många spelare han kände igen. Samtidigt var han stor nog, i all sin upprördhet, att gratulera AIK och spelarna till en riktigt bra genomförd match. Markus Johannesson var i och för sig också besviken, men på samma lite bleka och tama sätt, som under speltiden.

Direkt efter matchen träffade jag Christian Hjertsson, nybliven svensk mästare i innebandy. Då, i Globen, när SM-guldet var klart, var han jättelycklig, men i går direkt efter matchen såg han nästan lika strålande glad ut. Han hade kommit från en Thailandsemester matchdagens morgon, men hade självklart gått på derbyt. Det var härligt att se hans spontana glädje.

Några ord också kring dem, som gav oss denna efterlängtade seger:

Daniel Örlund. Säker, lugn och trygg i de flesta situationer, några riktigt bra räddningar och ingrepp. Hade tidvis ganska lite att göra, men tappar aldrig skärpan. Han gör någon felbedömning ibland, men hinner oftast själv korrigera det. Framförallt gräver han inte ner sig i eventuella misstag, utan fokuserar framåt, på nästa uppgift. Han fortsätter att växa som sista utpost och kommer att bli än bättre.

Markus Jonsson. Självklar straffskytt. Inga krusiduller, ingen tvekan, det är bara att slå in den. Blir defensivt bättre för varje match eller snarare, för varje match lär han känna sin roll och sina medspelare bättre och blir därigenom säkrare. Stark defensiv och dessutom bra i sina offensiva attacker. Kom snabbt i takt med Mattias Moström.

Nicklas Carlsson. En helgjuten insats. Färre offensivare raider än vanligt, vilket gav mittbackskollegan möjlighet till en offensiv utflykt. Var bara ett Arnengsben ifrån att göra mål efter hörna igen.

Niklas Sandberg. Kanske kvällens bäste AIK:are efter Derek Boateng. Följsam, brytningssäker, fick utrymme för ett par offensiva utflykter (fortsätt med det!). Hans enda problem är, när han tvingas bryta långt ut på vänsterkanten, då han har problem att styra passningarna rätt.

Jimmy Tamandi. Startelvans överraskning. Matchens positiva överraskning. Tamandi är, enligt min uppfattning, orättvist underskattad, även om jag ibland gärna skulle sett lite mer "djävlar anamma" hos honom. I derbyt gör han en riktigt stor insats, följsam, smidig, svårpasserad och också bra med i det offensiva spelet utan att ta risker. Hans huvudspel har inte alltid imponerat, men denna kväll kom han högre än de andra just när det behövdes. Imponerande!

Mattias Moström. Moa har haft en tung och småskadad vår. Kul att se honom tillbaka på planen. Jobbade och slet föredömligt i den första halvleken och byttes sen ut, förmodligen på grund av trötthet. Hade en hyfsad chans, men skottet gick en bit över.

Derek Boateng. Derbykungen har redan krönts av så många att det finns inte mycket mer att tillägga. Han växer för varje match och det är svårt att se någon spelare i Allsvenskan, som har hans totala register eller hans bolltouch. Hans självförtroende med bollen verkar just nu sakna gränser.

Daniel Tjernström. Evighetsmaskinen, som fått kritik för sin långsamhet och enbenthet, men ändå hinner med det mesta överallt på planen och dessutom bistå lagkamrater i bekymmer över hela planen. Han har knappast någonsin varit bättre än nu. Rutinen klär honom! Vår självklara kapten.

Mats Rubarth. Verkar vara riktigt på gång. Rörlig, fräck, tuff och varnad. Tyvärr två gånger och därmed borta nästa match. Fast det är ju på något sätt Rubarth. Vandrar på gränsen vare sig det gäller dribblingar, rusher, skott eller fysiskt spel. Mera "med" i matchen än tidigare i vår.

Kenny Pavey. En av de största överraskningarna hittills i år. Snabb, stark, bra skott och härliga inlägg. Han har dessutom en mycket bra speluppfattning och bollbehandling. Det är märkligt att ingen av västkustklubbarna tagit honom tidigare. Han fick i derbyt ersätta Bernt Hulsker och gjorde det bra, utan att egentligen spela som Hulsker? Pavey har en arbetskapacitet som bara överträffas av Tjerna. Man hade unnat honom chansen till ett bra skottläge, men det kom inte.

Wilton Figueiredo. Efter ett år i GAIS kom han. Han hade redan hösten 2004 glatt de av oss som såg honom i en höstruskig Utvecklingsmatch. Han har lite långsamt tagit sig in i förstauppställningen, men lär bli kvar där. Snabb, stark, bra i både fötter och på huvudet och kan med säkerhet mer än han hunnit visa upp hittills. Ge honom några matcher till och succén blir ännu större.

Dulee Johnson. Det senaste nyförvärvet. Ännu inte given från start, men visar ambition och möjligheter. Inspelningen till Kristian Haynes höll hög klass. Han är väl inte helt acklimatiserad ännu. Men början ser lovande ut.

Kristian Haynes. En av de stora under året i Superettan. Har fått mer sporadiskt förtroende i år. Ger alltid allt och skapar chanser genom sin oberäknelighet. Härligt humör och bra fötter.

Daniel Arnefjord. Fick återigen komma in och som def-mitt. En lugn och klok spelare, som sällan missar något. Kanske rentav spelar lite för säkert!

Rikard Norling var självklart mer uppåt än Jonevret på presskonferensen, men han jublade inte högt. Han sa att han var riktigt nöjd med laget och dess spel och han såg verkligen nöjd ut. Ja, behärskat nöjd. Efter att ha sett matchvideon i efterhand var han kanske mer uppsluppet nöjd vid eftersamlingen på Karlberg under fredagseftermiddagen.

Hur länge klarar vi att slåss i serietoppen? Det vet naturligtvis ingen. Men vi har ett lag, där:
- alla i startelvan spelade superettafotboll förra året
- där många spelare är nya
- där alla ännu inte helt känner medspelare och spelsystem
- där självförtroendet verkar totalt
Det laget leder just nu serien och blev första lag att göra mål på förra årets seriesegrare. Inte ett mål, utan tre. Tiden talar för oss om spelarna inte grips av plötslig hybris. Det känns hittills lite som om vi har det lättare mot de bättre lagen än mot de som gnetspelar. Det finns en härligt lovande potential i dagens AIK och det verkar som om de bästa spelarna också är bra att få de andra med sig. En kedja är aldig starkare än sin svagaste länk, men vi verkar ha rätt gott om länkar att sätta dit om någon får en plötslig bristning.

Derbysegern var skön, men Rikard Norling har nog rätt. Vi ska inte jubla nu, vi ska vara riktigt nöjda och med tillit se fram mot många roliga och rimligtvis spännande matcher framöver. Vi kommer naturligtvis inte att springa ifrån många bra motståndarlag, men vi ska inte heller behöva ge oss utan kamp. Vi spelar i allsvenskan igen, men inte bara det - vi är med på allvar.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: x
[060428]