Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Derek Boateng slår inlägget som resulterar i 1-0-målet.

Spöket som försvann

2-0 mot GAIS var en skön avslutning på en skön vår. Men när klockan smög sig upp emot nittio minuter var vi nog några stycken som medvetet eller omedvetet upplevde kalla kårar smyga sig fram längst ryggraden. Någonstans i korridorerna i Råsundas inre smög en bekant, vitklädd gestalt omkring. Vägde fram och tillbaka huruvida han skulle visa sig eller ej.

Med en tvåmålsledning borde det kännas säkert när matchuret tickar över nittio minuter. Så inte under söndagen. Mindes Elfsborg. Mindes debaclet. Dessbättre blev intet av dessa farhågor.

Mötet mellan AIK och GAIS blev stundtals avvaktande med mycket bollflyttande, väntandes på att motståndarna skulle göra något felslut någonstans. AIK inledde bäst, medan GAIS åt sig in i matchen allt mer vad tiden gick och mot slutet av första halvlek hade de normal svartgrönrandiga, men för dagen vitklädda, ett par "halvchanser" från distans. Göteborgarnas fina avslutning på halvleken fick oss, svåger S och undertecknad, att känna vissa dubier inför fortsättningen.

AIK vred dock åt tumskruvarna direkt i andra halvleks upptakt. Långsamt, långsamt tog de svartgula meter för meter av GAIS planhalva, som kom att tryckas längre och längre ned mot Dime Jankulovskis mål. När sedan Kristian Haynes och Derek Boateng kom in (den senare gratulerades högljutt av hemmapubliken till VM-platsen) underströks detta än mer.

Boateng slog, efter ett par dragningar och finter i den högre skolan, ett perfekt inlägg till AIK:s nyutexaminerade nickspecialsist och skyttekung, Wilton Figureido.

AIK fortsatte att spela bra; hålla i bollen, och med hög press stänga ytor samt att effektuera snabba spelvändningar. Hade det inte varit för "Elfsborgsspöket" så hade jag nog känt mig - mer eller mindre - lugn.

När sedan Dulee Johnson föll (för fälldes kan man knappast kalla det) i GAIS straffområde och Markus Jonsson (borde vara med i VM-truppen, om inte annat för att slå straffar. Mycket säkrare straffskytt har knappast skådats på denna sida ekvatorn) placerat in 2-0 avtog inte min oro nämnvärt.

Med facit i hand, vilket ju ibland är ganska skönt att ha, så hade jag inte (och ingen annan heller, för den delen) behövt oro mig. Den svartgula försvarsmuren såg stabil, intakt, säker, beständig och trygg ut. Förde tankarna till slutet av nittiotalet då Tobbe Gustafsson, Mike Kjölö, Michael Brundin m.fl. bildade svartgul vägg. Skillnaden mellan då och nu är att anfallsspelet skördar större framgångar rent konkret genom att det omsätts i betydligt fler mål, men som även flirtar med publiken betydligt mer.

Hoppsan. Märkte Ni liknelsen. Eller jämförelsen snarare. Jag jämförde just dagens AIK med upplagan anno 1997-1998. Det finns förvisso stora skillnader, men också en del likheter. Tänker inte räkna upp dessa, vare sig likheterna eller skillnaderna. Det är att utmana ödet allt för mycket. Vill bara påminna om hur det gick. 1998 alltså. Kommer ni ihåg?

Hursomhelst. AIK förde matchen i hamn och det där spöket från förra måndagen visade sig vara rädd för kvällssolen. Gick in i garderoben igen (eller var tusan han nu bor?) och drog något gammalt över sig. Inte mer än veckogammalt, visade det sig vara ett ganska tyst, oförargligt och tillbakadraget spöke. Dansade en dag. Inte mycket till spöke faktiskt. Kanske det inte ens var ett spöke mer än i vissa krönikörers rådvilla huvuden?

Nu är det uppehåll för VM. Även om detta är en fest utan like så kommer en del inom mig sakna att se AIK spela (tävlingsmatcher - ett eller annat besök på Karlberg får det nog bli).

Denna vår har varit fantastisk. AIK har spelat fantastiskt. Nu hoppas jag på ett gott uppehåll där laget får träna ihop än mer för att nöta detaljer och svetsat samman. Allt för att vara minst lika bra som under våren. Även om jag inte vill trissa upp förväntningarna så tycker jag Norling/Novakovic får mer och mer rätt för varje dag. De tror på sin trupp, och de gör det med rätta. Det har laget bevisat under de inledande nio omgångarna.

En som däremot inte kommer att nöta detaljer med laget är Derek Boateng. Han ska spela VM.

Till sist: Wilton Figureido påstår, att han gjort två mål (innan mötet med GAIS) på huvudet i hela sin karriär. Han gjorde ett mot Helsingborg och ett mot Häcken. Det tredje kom GAIS. Nu har han gjort tre av totalt sex mål på huvudet under årets säsong. Det är kul att karl’n börjat använda huvudet.

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[060515]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.