|
Startsida
Ståtlig söndagseftermiddag Vi fick då en ståtlig söndagseftermiddag när Allsvenskans AIK gjorde bokslut för vårspelet, och den långa VM-ferien. Mer än en tredjedel har nu spelats, så resultat och placering måste ses i ett bredare perspektiv än bara såsom säsongsupptakt. Och när över 20 000 (!!!) nu lärt sig synkronisera vårt lags paradsång vid inmarschen, till vyerna av ett ståtligt tifo som börjar kännas vardagsmat, då är det mäktigt!
"Största överraskningen hittills", tycker många, däribland s.k. expert Wernersson i "Fotbollskväll". Håller både med och inte med. Placering och poäng är inte det jag yvs över mest – det är grundinställningen och självbilden. Har skrivit det förut, lär få anledning att återkomma. För det där med överraskning bygger ju naturligtvis en hel del på vad man satte för etikett från början, och ok, än är inte sista kortet lagt. Varken anledning att förhäva sig eller vara för blygsam. Kan bara konstatera att epitetet ”nykomling” duggat rejält tätt denna vår. Vilket inte behöver vara relevant bara för att det är sant. Smaka på epitetet ”storklubb” istället. Tror en del automatbelackare börjar ana otäcka ugglor i sin sanka mosse! För AIK har slagit sitt eget publikrekord genom tiderna på fem första hemmamatcher, och Råsunda är nu varje gång en kokande gryta. Sedan kan medierna fokusera hur mycket som helst på ”Henke”-effektens biljettförsäljning nere vid Sundet. Eller på succébrassar i de andra lagen. Matchen mot Gais var förvisso ingen fantastisk historia. Men ett exempel på hur ett klart bättre lag håvar in sin trepoängare hemma, bara man har fokus på uppgiften, och en grundtro på att den kan utföras. Ska jag vara ärlig tyckte jag främst första halvlek var ett inofficiellt rekord i korta pastejbollar. Ungefär som när man leker med en ballong som inte får nudda golvet. Det duttades, kort sagt! Men så visade schackmästare Norling, som jag benämnde vår man i förra krönikan, att även brädets slutspel behärskas. Vid ett dödläge som började lukta remi, offrar han en central löpare till lagkapten, och slänger in den avige springaren i hetluften. En minut. Sedan når initiativet ett offensivt brasilianskt torn, och första draget som ställer dem i schack hämtar sig makrillarna aldrig från. 10 – 20 – 30. Så kan man koda Gnagets tunga centrumlinje just nu, genom att läsa guldsiffrorna på ryggen. Dulee Johnson var bäst på plan, och skickar en tydlig signal till kollektivet: det finns ett liv efter Derek. Rimligen ett med rejäla miljoner som tillskott i aktiebolagets kassa. Han orsakade också straffen, Dulee. Föll lätt, anser många. Ja, men han blev hindrad! Och petigheten var konsekvent om man följde domare Fröjdflöjts visselkonsert matchen igenom. Att de två målskyttarna kom att heta Wilton Figueiredo och Markus Jonsson var rent statistiskt mycket väntat. Sex och fem baljor. Alla övriga max en. Själv hade jag framkallat en hemsnickrad intuition som sade att det var dags för Mats Rubarth denna gång. Fel fick jag, även om han också har vaknat rejält. Kan dock ändå skryta med att jag tippat rätt för sjätte AIK-kampen i rad! Då har jag gnällt en del på Daniel Örlund, helt enkelt för att man skapat sig rejält stora förväntningar på honom. Dessa har på nytt infriats. Att ytterback Jonsson hamnar så högt i skytteligan förklaras naturligtvis av många straffar. Fyra stycken, dem har vi haft flyt med. Men som motvikt kan sägas att ingen av dem varit matchavgörande, sett till total målskörd i varje ensild match. Skulle vara första mot Gefle då – eftersom en pinne togs tack vare Bernt Hulskers fall. Å andra sidan ”stals” AIK på två pinnar på övertid i samma kamp, om resonemanget skall vara konsekvent. Backlinjen är nu hur stabil som helst, trots att Daniel Arnefjord vikarierade igen på ny position. Oron består nu i tillfällig frånvaro. Niklas Sandberg är i skamvrån två matcher till, och Nicklas Carlsson blev med ett gult kort mot Gais avstängd i omstarten på Malmö stadion. Eftersom Tävlingsutskottets dom mot Sandberg gäller Allsvenskan OCH cupen, får vi alltså hoppas extra på avancemang mot Kalmar, och att minst en omgång till hinner klämmas in under VM-uppehållet. Så nu kan vi pusta ut inför ledigheten. Koppla av med en mognad insikt om att AIK är tillbaka rejält inom svensk fotboll. Och längta efter en VM-fest, där Derek ska upp mot italienare, tjecker och amerikaner. Kan han bara konkurrera ut Michel Essien, (njae snarare komplettera), så lär det bli klirr i kassan. Ja, just det, så har vi ju lagkapten Olof Mellbergs manskap också. Dem kanske man vill hålla ett litet öga på. Men: man sätter sig inte till bords innan man tvättat händerna ordentligt. Nu först gäller Kalmar FF och cupen! Text: Stefan Livstedt
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
