Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Is there anybody out there?

Jag har lånat Pink Floyd-strofer förr, men tyckte den här var osedvanligt passande nu. Ett par dagar efter att AIK åkte på rejält med pisk, och ännu en gång förlorade sin plats i svenska cupen i ett tidigt skede. Börjar bli en vana, det som för några år sedan var en självklar väg till final, blir nu lite väl ofta en resa med slutmål redan efter en eller ett par stationer.

Tillbaka till inledningen. Jag undrar helt enkelt om någon läser detta. För sällan har det prunkande juni, mitt i skolavslutningstider, känts så fjärmat från AIK:s fotbollsangelägenheter. Och just därför blev den svidande torsken mot Kalmar, den största på ungefär lika länge som Sverige inte har förlorat mot England, knappast värre än sommarens första myggbett. Som jag ännu inte fått.

Orsaken stavas självklart med ett stort V och ett stort M. Visst finns det andra aspekter. Som att Webbradion satts på undantag, och inte kunnat hjälpa till med att skapa hype kring denna i tid isolerade företeelse, som omspelet på Fredrikskans innebar. Att åtminstone jag hade totalt kontaktavbrott med AIK:s sajt (d.v.s. den här) från min dator under sändning, skapade ju också en off-season-känsla.

Men ändå: när man själv är klart mer intresserad av ifall Kim Källström ska spela, än om Kristian Haynes ska det, så inser man att något är naturvidrigt. Men det är svårt att motstå krafterna. För det första är ju ett världsmästerskap i fotboll ingenting annat än klotets största fest, som man ju bara får uppleva var fjärde år. För det andra är det min uppfattning, efter att ha levt ett liv som är inne på sitt nionde medvetna VM (d.v.s. 1974 års polisongmästerskap var det första jag brydde mig om), att man aldrig förr varit i närheten av denna hausse inför ett slutspel.

Det är faktiskt värre än julrushen, som ofta gör att man spyr på tomte-konceptet redan dan före dan före dopparedan. Samma vore det nu, om man inte själv var så djupt nedgången i fotbollssupporterträsket. Förstår verkligen dom med en ”rimligt” och ”sunt” förhållande till sport och blågula landslag som redan är mätta. För att inte tala om alla stackare som faktiskt inte bryr sig, och som nu löper mentala gatlopp för att skydda sig.

Aldrig har reklamen varit så VM-inriktad t.ex. Har du en produkt att lansera: låt några världsstjärnor låtsas kicka med den, vare sig det är en burk hårspray eller en BMW. Likriktningen är total. TV4 har en extra kanal som sades direktsända träningar, andra programs kockar lagar VM-plockmat, och tidningskiosken är överfull av olika officiella utgåvor av VM-album. De olika låtarna som vi förväntas associera med goda svenska resultat slår ideligen varandras bottenrekord.

Men visst älskar jag det, och förmodligen du! Och då blir, just nu, Andreas Isakssons frånvaro mot Trinidad & Tobago absurt nog viktigare än varför inte Daniel Örlund stod mot Kalmar. Sedan kan man ju i och för sig gräma sig över varför inte Källström sänkte sin egen målvakt under tiden i blårandigt istället, så hade det i alla fall varit till nytta!

Och på något sätt är säkert denna omfokusering av AIK:s spörsmål nyttig. Jag slipper gräma mig över att förlusten inte går att snacka bort, det var i stort sett ett ordinarie lag som spelade i cupmatchen, borträknat Derek Boateng och Örlund. Den som har i uppdrag att bry sig om detta är Rikard Norling, och han har ju tid på sig att dra sina slutsatser. Själv laddar jag för varje minut av världsfesten, i skrivande stund knappt sex timmar bort.

Men det är klart: fiasko mot Trinidad & Tobago, och man är tillbaka till verkligheten. Då gäller det att snabbt börja rikta blickarna mot nästa viktiga match. Det vill säga bortakampen mot Malmö FF.

Text: Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[060609]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.