Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Niklas Sandberg får rött av domare Fröjdfeldt på Malmö stadion.

Varför gråta över spilld mjölk?

Årsta havsbad, precis mitt i sommaren.
  En idylliskt sovande semestermiljö, där tiden fått stå stilla, men ändå också rört sig. Mormors stuga, som förr också var morfars, har alltid funnits där för mig, från barndomens evighetslånga skollov till nutidens möjlighet att fly vardagen några dagar. Och går man över den tallklädda kullen ner mot torget, kan man skönja ruinerna av ett mindre hotell, jag minns det vagt från någon högtidsfest. Det stod där förra seklet, och var säkert i sitt glans dagar vid förra seklets ungdom...

Men, Horsfjärden ligger lika andlöst vilande vacker nu som då. Samma vatten som någon gång i ung vuxenålder var skådeplats för 80-talets ubåtsparanoja. På torget har kiosken just förvandlats till sushibar, och det gamla konditoriet blev för några år sedan pizzeria med rättigheter och tv-projektor. Visst minns man barndomens mördegskringlor, under en tid då påbröd var ett vedertaget begrepp, med nostalgiskt välbehag.

Men även om de flesta av oss ofta önskar att allt kan vara som det alltid varit, samtidigt som vårt förnuft ser nödvändigheten i förändringar då och då, var det snarast med välbehag jag i lördags eftermiddag skuttade de där 100 metrarna över skogspartiet, ner mot pizzerian. Där kunde jag nämligen se matchen på stor skärm, och med öltappen på armlängds avstånd. Ett av mina tidigaste AIK-minnen, slår det mig, är när morfar kommer in i mitt sovrum i stugan och berättar att mitt lag hade vunnit och nu låg tvåa efter Malmö FF. Själv brydde han sig inte, men visste att jag hade börjat göra det. Frid över hans minne.

Och i nutiden finns ju mobiler, så jag sitter där vid matchstart och sänder SMS till R, som hemvändande från semester i Kroatien vill ha bulletiner under transfer. Och jag kunde meddela att det var en bra match, mellan två topplag, liksom de ju var i mina barndomsminnen. Det var glest i lokalen, de flesta dyrkade solen utanför, men en och annan tittar in. Lättklädda som vi alla är tack vare årstiden, sneglar vi lite förnöjsamt på varandras AIK-emblem på huden.

Visst kan man oja sig om centimetrar. Oja sig, men inte göra något åt dem. Och visst var det snöpligt. Som, så som C uttryckte det i telefonkontakt efter matchen, om all gammal skit med missflyt kommer upp igen. Vi har nog lätt att dväljas i sådana tankar, vår nutidshistoria minner om alltför många tunga bakslag för att AIK-själens harmoni skall läkas enbart av en överraskande god säsongsupptakt.

Men varför gråta över spilld mjölk? Jag formulerar det jag tänker, likadant som vid årets första allsvenska förlust mot Hammarby: det jag såg var ändå vinnarinstinkt. Nu liksom förra gången ligger Gnaget under med 1-0 i en tajt tillställning, och nu än mer än i våras trummar man på, på bortaplan, som om det är självklart att man inte skall tappa en sådan här match. Markus Jonsson gör en del rejält snygga nummer, Niklas Sandberg är en dominerande och ofta offensiv backklippa (känner han flåset av vår nye defensive brasse?). Och Mats Rubarth är ibland Rubarth-strålande, men det känns nu som han får ut lite för lite av sin kapacitet.

Så kommer justitiemordet på "Nirre", och det är god natt. Ibland räcker det inte att vara bra, inte ens att vara bäst. Men AIK anno 2006 är en trupp som inte fäller de där tårarna över den spillda mjölken. Känns det som. Sådana fasoner kan i stället vara uppdrag för en eller annan devot krönikör och dennes kumpaner...

Detta tänker jag när jag lommar tillbaka mellan tallarna och låter ögonen blicka nerför slänten, bortom dansbanan som är kvar sedan hotellets tid, ner mot stranden och den lugna fjärden utanför.

Så några slutord om Derek Boateng. Snopet är det att de av bland andra mig hyllade handledsbanden i VM blev hans sista insats för Gnaget. Jerusalem känns ju inte som fotbollens Mecka precis, och man har svårt att se det som en idrottslig utmaning att försöka spela i en uppblossande krigshärd. Men... pengar luktar inte, som konstaterades när kejsar Vespasianus införde en avgift för Roms offentliga toaletter. Och då menar jag främst de pengar vårt fotbolls-AB faktiskt får för det hela. Hur som helst: lycka till Derek! Hade bara önskat få se dig dominera en sista gång.

Text: Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[060717]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.