Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Wilton Figueiredo i kamp med IFK Göteborgs Magnus Kihlberg.

1-1- helt logiskt ologiskt..?

Mötet mellan Göteborg och AIK blev en match med två ansikten. Hemmalaget var bättre i den första, medan AIK var bättre i den andra. Fullt logiskt, vilket i fotbollens värld annars ofta betyder att saker och ting är ologiska, slutade matchen oavgjort, 1-1.

Det hävdades ständigt och ivrigt under tv- sändningen av gårdagens allsvenska match mellan Göteborg och AIK att det var en match med två olika halvlekar. Vill man vara granska detta noga ser man att det faller sig tämligen normalt då en fotbollsmatch normalt spelas över 2 X 45 minuter. Nåja, även en kanal av klass, som Canal plus faktiskt är, ska väl ges utrymme för en och annan ”groda” al a´ syftningsfel. Vad som nog alla ändå förstod och vad som tydligt framgick av matchen var att de båda halvlekarna verkligen var av olika karaktär. Hemmalaget ägde den första, medan AIK dominerade den andra.

AIK började de första minuterna riktigt bra och skapade ett par giftiga lägen. Göteborg åt sig dock sakta men säkert in i matchen och AIK fick allt jobbigare med hemmalagets höga press och Kenny Pavey hade en del svårigheter på den för honom ovana positionen som högerback.

De blåvitrandiga tog också följdriktigt ledningen genom nyförvärvet Lago, som kom högst på en hörna, även om markeringen lämnade en del övrigt att önska.

AIK kom aldrig, bortsett från den första och sista fem- tio minuterna av halvleken, upp i den nivå laget skämt bort oss svartgula med så här långt under säsongen. Två som ändå visade framfötterna var Wilton Figureido som ständigt oroade hemmalagets backlinje, och Dulee Johnson, som visade god rörelse, vilja och spelförståelse.

Andra halvlek blev den förstas motsatts. Plötsligt fungerade allt det som kärvat i den första rundan. Passningspelet, rörelsen, aggressiviteten, viljan att vinna ”andrabollen”, ja AIK höjde nivån på samtliga delar i sitt spel. Laget flyttade långsamt fram positionerna.

De tre nyförvärv (Burgic, Sarvaia och Mendes) som inför matchen ännu inte representerat AIK fick nu också sina första spelminuter. Det är svårt att dra några större slutsatser av 20- 25 minuters speltid och jag har heller inte för avsikt att konstatera något förutom följande två saker: 1- Alla tre visade upp god fart, vilja och frenesi i sitt spel. 2- Mendes, gjorde precis det han gjort till vana i Degerfors tidigare under säsongen; nämligen mål.

Den relativt korte brassen nickade, bortglömd av Göteborgsförsvaret vid den bortre stolpen, in kvitteringen på Kenny Paveys fina hörna.

Bevittnade annars matchen med svåger S och hans familj. Efter en kort och intensiv opinionsundersökning i vardagsrummet, om huruvida en annars mycket bra Peter Fröjdfeldt borde ha blåst svartgul straff i första halvlek sedan en Göteborgsförsvarare både lagt sig och sin vänstra arm på bollen i eget straffområde, var utslaget entydigt. 100% var för en straff. Det visade sig dock vara en omröstning utan genomslag.

Vi konstaterade också att livet efter Boateng går vidare. Även om ghananen var (är) en lysande fotbollsspelare så fyller Dulee Johnson ut rollen väl. Kanske till och med bättre, på sikt.

Vad som gör fotbollen logisk är, som sagt, att den ofta är ologisk. Detta var kvällen och matchen som var undantaget som bekräftade regeln. Göteborg och AIK dominerade var sin halvlek. Således ”borde” matchen sluta oavgjort. Det hade objektivt sett varit rättvist (även om detta precis som Norling sa i en intervju efter matchen, med ett svartgult hjärta är som att svära i kyrkan)- och logiskt. Just därför satt jag och förväntade mig ett mål i slutminuterna. Men inte. Matchen slutade oavgjort – helt logiskt ologiskt.

Tror nog nu att jag beger mig ut i skärgården igen. För att insupa det sista av ledigheten denna sommar. Rodnande solnedgångar insvepta i mörknande himmel; reflekterat och dubbelt återgivet på en alldeles blank vattenspegel endast röjt av en eller annan fisk vågar sig på att bryta ytan. Sämre kan man ha det . När man omges av en natur som denna, och människor som står en nära känns livet ganska rättvist även om hösten närmar sig. Att sedan AIK envist biter sig fast i allsvenskan toppskick gör ju att man till och med kan se fram emot hösten med en viss tillförsikt.

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[060801]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.