|
Startsida
En något slö, men effektiv kniv AIK avslutade första halvan på serien på bästa tänkbara sätt. 1-0 mot Kalmar innebär att de svartgula hakar på de övriga topplagen, och även om det är halva serien kvar behöver nog Fotbollssverige inse att AIK blir att räkna med - redan i år. Mumma!
Söndagen bjöd på bästa tänkbara väder. Hög himmel med endast enstaka molntussar som av och till skymde solen och gav minutrar av skön skugga. Norra läktaren höll som vanligt igång, och likt basunerna i Jericho skapade de en högljudd inramning. Det enda som inte kändes riktigt bra var att min, liksom säkert många andras, semester ringer på sista versen. Lite nervös var jag också då 1-4-förlusten i cupen mot smålänningarna fortfarande ger en dålig, fadd smak i munnen. Så med en lätt ångest, inramad av en helt underbar dag bänkade jag mig för allsvenskt toppmöte. AIK var bra. Första halvlek fortsatte laget på den inslagna vägen. Bra passningsspel, med högt tempo. Kantspelet höll god klass och vann stora triumfer då det fanns mängder av ytor bakom Kalmars backlinje att spela på. På så vis spelade man sig fram till ett par fina målchanser. Det var också trevligt att se hur de svartgulskrudade löste svåra situationer konstruktivt, genom att triangelspela sig fram. En viktig faktor var nog också AIK:s tidiga ledningsmål. Den normal mycket stabila småländska backlinjen uppträdde mycket obeslutsamt då hela kvartetten föll och föll ned mot eget mål då Wilton Figueiredo kom stormandes. Till slut fann Figueiredo inte annat råd än att skjuta - och som han gjorde det. Stenhårt intill Petter Wastås högra stolpe. Otagbart. Visst var det ett kliniskt avslut, men sanningen att säga så borde kanske inte denne ”superbrasse” givits vare sig den tid, eller det utrymme han fick. Nåväl. Figueiredo kan knappast räkna med samma frikostiga utrymme i ”returen” på lördag. Kalmar blev således tvunget att lyfta upp spelet. Det tog dock hela första halvlek, och ett par (eller fler), väl valda ord från Nanne Bergstrand innan spelarna förstod allvaret och vartåt det barkade. I andra halvlek tog de rödvita sig i kragen. Detta i kombination med att AIK tog ett par steg tillbaka rent kvalitativt och, eller, blev lite försiktigare i agerandet på planen. Kalmar arbetade sig framåt och, för att använda en passande liknelse, gnagde sig sakta med säkert in i matchen. Två ramträffar blev det. Inte mer. Inte mindre. Kalmar kom fram i ett par bra lägen, men trots ramträffarna orkade man aldrig etablera något kompakt tryck. AIK hade bra kontroll på matchen. Visst det kan låta både fjantigt och enögt att resonera så, då Kalmar faktiskt sköt både i stolpen och ribban, men det var den känslan jag fick. Att Kalmar sedan fick Henrik Rydström utvisad (jag hörde inte vad han sa, eller såg exakt vad han gjorde, så jag ska inte vare sig fördöma eller fördumma utvisningen) med dryga tjugofem minuter kvar, gjorde naturligtvis sitt till att Kalmar aldrig kom så långt fram i banan som man förmodligen hoppats. AIK inledde som sagt ganska starkt. Första halvlek var bra. Inte mycket bra - men bra. Andra akten blev, med bortskämda gulsvarta solbrillor på förstås, knappt godkänd. Stort bollinnehav och bra passningsspel, men, och detta var ett stort men - ganska ineffektivt. Det blev för omständligt, gick emellanåt för sakta och slarvades ibland i uppspelen. AIK har gjort bättre matcher och förlorat. Just häri ligger dock en oerhörd styrka. Att laget tar full pott trots att spelet inte stämmer helt och fullt. Lite som en slö kniv när man skär bröd. Det går ganska trögt, men fungerar ändå, tillslut. Själva poängen är ju också att man får brödskivan, om jag nu ska fortsätta på denna något tveksamma liknelse. AIK fick sin brödskiva denna söndagskväll, i form av tre nya, friska poäng. När nu Norling/Novakovic får sex dagar på sig att slipa kniven får nog Nanne Bergstrand och kompani samla all kraft de kan under veckan vid Kalmarsunds stränder för stå emot den svartgula, stabila och alltid lika obönhörligt, malande maskinen. AIK hade mycket boll, och har så haft genomgående under säsongen. Genom ett ofta stort bollinnehav slipper spelarna jaga sig trötta. Visst, man vinner inga matcher på att ha bollen, men hur det än nu är så är det både skönare, roligare och vilsammare att ha bollen, än att tvingas jaga den. När man sedan dessutom triumferar, finns det inte mycket att klaga på. Kalmar gjorde inga mål denna eftermiddag. AIK gjorde ett. Kalmar fick inga poäng. AIK fick tre. Kalmar behöver vända en negativ trend, och det snarast. Den allsvenska toppsextetten har börjat skaffa sig lite utrymme och svängrum. Vill Kalmar utvidga detta toppskikt till en septett krävs det omedelbart trendbrott. AIK tillhör, tillsammans med Hammarby, Göteborg, Elfsborg, Djurgården och Malmö de lag som kan vinna SM-guld i år. Visst kan Kalmar, eller något annat lag (t.ex. Helsingborg) vinna, men avståndet börjar bli stort. För stort kanske? Vilket av dessa sex topplag vinner då? Ja, omöjligt att sia om. Alla har, i princip, lika stor chans. Så även AIK. Det blir en spännande höst. Men innan det vill jag att det rådande vädret står sig och att AIK tar tre nya poäng på lördag. Vare sig de är slipade knivar, slöa knivar, eller några knivar alls. Ad interim. Text: Göran Strömberg
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
