Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Daniel Mendes avslutade målskyttet på Fredriksskans.

Synonyma begrepp…

AIK knappade på lördagen in på allsvenska serieledarna Hammarby. 3-1 borta, på ett regntungt Fredriksskans gav tre nya poäng, samtidigt som de grönvita stockholmskollegorna överraskande föll hemma mot jumbon Örgryte. Avståndet mellan lagen är nu endast en poäng.

Småland. Kalmar. Fredriksskans. Det duggade när vi anlände, tilltog när vi körde fel i hamnen, och fortsatte sen hela matchen. Svåger S, systerson L och undertecknad tog på lördagen Kalmar i besittning. Trots att de blygrå skyarna emellanåt tonade i gråsvart kände vi ett korn av hopp och optimism i luften. Precis så som det känts kring AIK den sista tiden. Det har liksom legat en positiv aura över laget. En känsla av att det löser sig tillslut. Precis motsatt till hur det var för bara drygt två år sedan.

Fredriksskans ger annars, som fotbollsarena betraktat, ett dubbelbottnat intryck. Läget måste vara ett av Sveriges finaste; precis intill Kalmarsunds strand. Ett, det måste förvisso vara ganska hårt, missriktat skott mot ena målet riskerar att hamnat i vattnet. I övrigt omges arenan av hus, som påminner en stockholmare lite om gamla stan, vilket ger ett ganska pittoreskt helhetsintryck. Annars är det ganska lätt att förstå varför det finns långtgående planer på att bygga en ny arena. Det behövs sannerligen. Det är Kalmar som stad, som fotbollslag och alla kalmariter värda.

Hursomhelst.

AIK verkade till en början beundra den vackra, men regnmulna vyn som Fredriksskans erbjuder. De för dagen vitskrudade AIK, var oerhört bleka första kvarten och det var bara hemmalaget som stod för fotbollsspelandet. Kalmar drog igång direkt och tog också mycket riktigt ledningen efter ett par minuter efter ett förvisso fint anfall, men den normal så solida stockholmska försvarsmuren uppträdde mer en lovligt förvirrat. Det slutade inte där. Kalmar strömmade gång på gång fram både på både höger och vänsterkanten, såväl som på mitten, som längst marken och i luften. AIK blev pulveriserade och vi började så smått fundera var det annars så vägvinnande spelet gått förlorat.

AIK ställde för dagen upp med något som liknade en 4-1-4-1, eller kanske en 5-4-1-uppställning, där Saravia, spelade en markerande roll, ibland något framför, ibland mitt i AIK:s backlinje. Nämnde brasilianare hade vissa svårigheter till en början, med både tempo, positions- och närkampsspel. Han spelade dock efterhand upp sig till ett full godkänt betyg. Det kändes som om både han, liksom resten av laget var något ovana vid sina roller till en början.

MEN- så vände det.

Efter Petter Wastås givmilda rensning, som Daniel Tjernström påpassligt förpassade i ett övergivet Kalmarmål från cirka 40 meter, så spelade AIK upp sig. Pendeln svängde sedan över ytterligare till AIK:s förmån när Kenny Paveys, tillsynes misslyckade vänsterhörna, letade sig in via ett par Kalmarben bakom en förvånad Wastå. Det kändes kanske inte ”rättvist”, sett till spelet, men heller inte helt ologiskt med 2-1-ledning i paus.

Andra halvlek bjöd, sanningen att säga, inte på någon större publik underhållning i form av vackert spel och målchanser. Det blev en rätt låst tillställning, med mycket kamp. Kalmar hade ett par lägen att kvittera, men kunde heller aldrig, precis som när lagen möttes sist, mobilisera det där kompakta trycket. Det blev mer ströchanser och halvlägen. AIK skapade förvisso heller inte vidare värst många lägen, men stängde av Kalmariternas passnings- och löpvägar effektivt. 3-1-målet på stopptid var ett annars en färgklick i den andra halvleken. Dulee Johnson och Mats Rubarth sågade sig elegant fram längst högersidan innan den senare fint la fram bollen till en framrusande Daniel Mendes som förpassade bollen i nät. Effektivt och bländande vackert.

AIK har nu riktig och ytterst påtaglig tätkänning. Både efter de egna trenne bärgade poängen, men också efter omgångens övriga resultat. 3-1 efter uppoffrande spel och en del flyt. 3-1 när laget inte gör någon topprestation är styrka. Flyt och styrka, två ord, som just nu, är signifikativt för AIK. Två ord som också brukar vara synonymt med framgångsrika lag.

Hur långt det räcker?

Ja, både flyt och styrka är färskvaror som det ligger ständigt och hårt jobb bakom. ”Det finns inga genvägar till framgång”, som en viss skidåkande dalkarl sa, när det begav sig. En kliché må hända, men tillika sant, så sant. En sak som jag däremot vet är, att det sannerligen är en angenäm känsla att så där lite lagom småfrusen och blöt, sätta sig i bilen och tillsammans med likasinnade frossa i seger och tydlig tätkänning, genom att konstatera att ord som flyt och styrka är synonyma begrepp med AIK.

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[060814]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.