Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Markus Jonsson en tisdagskväll i motvind.

En tisdag i motvind... allt är mitt fel!

Tisdagen började med välling och sneda tomatskivor. Sen gick det i ett. Från åtta på morgonen till drygt halv elva på kvällen. Ingen rast och ingen ro, och med en jämn, regelbunden motvind.

Utvecklingssamtalstider. Betyder långa dagar där de vanliga göromålen dessutom ska klaras av. Roligt och intressant är det – men tidskrävande. Annars började dagen än överjävligare än dagarna normalt brukar börja. Av ordvalet kan Ni med andra ord förstå att undertecknad knappast har sin bästa tid på morgonen.

Vällingen fann jag utanför fönstret och de sneda tomatskivorna låg på mackan. Ett massivt, kompakt dimtäcke belägrade under torsdagsmorgonen den söderförort jag bosatt mig i. Det var knappt lönt att bevärdiga världen därutanför ens ett ögonkast. Det var inte mycket att se. Dessutom blev sedvanliga tomatskivorna häpnadsväckande snedskurna just denna morgon; ett tecken så gott som något på att tillvaron var ur balans. Trots att de låg på en AIK-macka. Och på kvällen skulle så mycket stå på spel.

Så omsvept, insvept och av nämnda välling totalt överhöljd begav jag mig. Dagen förflöt sedan i en, förvisso jämn och stadig, men tillika tärande motvind. Ni vet, det mesta man företar sig går emot. I litet som i smått. En vanlig lunch blir till ett mindre äventyr. Dagar man ångrar sig, och inser att man borde stannat i sängen; och när man senare på kvällen ifrågasätter varför man dagar som dessa envisas och stretar emot.

Så utan att vidare räkna upp personliga motgångar och förtrytelser så tar jag, å alla AIK-anhängares vägnar (förutom de eventuellt mindre bemedlade stenkastarna), på mig förlusten mot Hammarby. Jag borde tidigt inse faktum och på tidigt stadium på något sätt se till att matchen sköts upp. Kanske ringt Fotbollförbundet och klagat på att AIK oavsett skulle spela matchen i stadig motvind, vilket de ju måste betraktas som högst osportsligt.

Alltnog. Jag ringde aldrig och matchen blev av. Det dröjde heller inte länge förrän tingen började gå emot de gulsvarta. Den normalt så säkre Örlund försökte egenhändigt få motvinden på andra tankar, då han tydligt försökte få den att byta riktning. Oturligt nog efterföljdes handviftandet/vindriktningsändringsförsöket av en hörna som han missade, och en övergiven Eguren kunde relativt ostört knoppa in 1-0 till Hammarby.

Ingen skugga över Örlund dock, trots mitt tveksamma raljerande. Han har räddat många "givna" mål tidigare under säsongen och även solen har sina fläckar.

Innan jag går vidare ska jag bara säga det så jag har det gjort, för jag kommer inte att skriva det mer här. Hammarby var det bättre laget denna tisdag. Laget var aggressivare, hade bättre passningsspel och låg bättre i positionerna än de gulsvarta, som för dagen inte kom upp i normal nivå. Så, då var det gjort.

Med den starten och med hur dagen i övrigt hade förflutit blev jag mer uppgiven än uppriven var efter tiden gick. Efter 2-0 kände jag mer "ja, jag kände det på mig" än "sablars helvetets skit". Ytterligare en signal på att jorden roterade motsols.

Så vad göra? Gräva ned sig ytterligare? Nej! Dagen som sådan hade jag givit upp hoppet om, så jag beslöt mig på tidigt stadium att ta hela förlusten på mig och sedan försöka lyfta fram något, om än lite, positivt.
  Sex saker utkristalliserade sig främst:

1) AIK ligger nu i vinnarhålet. Elfsborg är det jagade laget och AIK är de som jagar. Kan ofta vara positivt med ett par omgångar kvar.

2) Örgryte nästa. En bra motståndare att få ut aggressioner och revanschlusta över. Ett lag med något stukat självförtroende som inte har de kvalitéer Hammarby besitter, vilket gör att ÖIS kan få svårt om de ska spela med samma höga press som Hammarby.

3) Efter att ha sett matchen ytterligare en gång på video, med efterföljande intervjuer står det klart att AIK lyfter sig gott i andra halvlek och försöker ändra matchbilden. Med lite flyt och ett mål så hade matchen kunnat sväng rejält. Nu gjorde den inte det, men om men och och funnits...

4) Norling och Novakovic. Dessa herrar gör mig lugna och får mig att känna mig trygg. Spelarna är i goda händer. Förlusten kommer att analyseras och bristerna åtgärdas. Av Norlings uttalande att döma, kan vi gulsvarta lugnt och tryggt vara förvissade att inget av detta lämnas åt slumpen. Mycket skönt. Det kommer mellanmatcher. Ju tidigare desto bättre.

5) Daniel Tjernström fick kanske inte ut lika mycket som vanligt, men jag blev knappast förvånad när jag framemot småtimmarna kunde konstatera att han enligt statistiken sprungit mest.

6) AIK gör en ganska medioker insats medan Hammarby gör en väldigt bra match. Det krävs sålunda en del för att besegrade AIK.

Förövrigt, och som jag tidigare nämnt faller ingen skugga på laget eller ledare. Jag, och endast jag är skyldig till denna förlust. Jag gör avbön och lovar bot och bättring. Detta ska aldrig återupprepas.

Jag gillar måndagar. Veckan är i sin linda, oförstörd och oskuldsfull och allt ter sig möjligt. Känner på mig att det kommer bli en förbenat bra måndag, nu kommande vecka. Motvind är bytt till medvind, och jag kommer att länsa (för att använda seglingstermer) genom dagen, med ett brett leende över mina läppar, görandes "V" tecknet med båda händerna. "V" för Victory och revansch. "V" för viktoria och ett AIK tillbaka i guldstriden. Örgryte kommer att kämpa med en orkan blåsandes rakt emot. Det tar emot kan jag lova. Jag vet nämligen hur det känns.

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[060927]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.