Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Daniel Mendes fick en bra chans att näta när Gabriel Özkan elegant frispelade brasilianaren i första halvlek. Men bollen smet strax utanför bortre stolpen.

Tragikomiskt

Det var en pjäs i två akter. En pjäs som var svår att kategorisera. Knappast en komedi, heller ej en fars. Det var snarare ett drama, med en del inslag av djup Bergmansk bitterhet, svärta och klarsyn. Välregisserat var det dock inte. Och slutet... ja, slutet... det lämnar jag därhän.

För egen del blev det föga glamorösa, men ändock effektiva, PPV (Pay Per View). Inte dramaten direkt, men underhållning ändå.

AIK inledde mötet på Gamla Ullevi strålande och vaskade redan efter någon minut fram ett farligt läge. Då såg jag fram emot en, en och en halv timmes lång, underbar underhållning, med oförtruten svartgul offensivlusta. Så blev det också, dock bara under den första halvleken.

MEN, den stora skillnaden mot för ett par omgångar sedan var att bra lägen att skapa chanser inte blev annat än just lägen. De chanser som tidigare omsatts i mål, blev inte mer än just chanser. Ur den sand som laget tidigare vaskat fram guld ur, visade denna kväll inte annat än just sand.

AIK var något mera uddlöst än vi vant oss vid. Spelet fanns det inte mycket att invända mot, men det var föga effektivt. Det blev också tydligt i halvtid att fotboll, de facto, går ut på att göra mål. Örgryte hade knappt varit inne på AIK:s planhalva med bollen inom laget, utan fick uteslutande koncentrera sig på att hålla försvarslinjen intakt (vilket man i och för sig gjorde med den ära). Dylika spelövertag bör omsättas i ett, eller ett par måls ledning. Tyvärr, för svartgula själar, måste det i ärlighetens namn sägas, att laget för dagen inte lyckades skapade mer än två till fyra bra målchanser under hela den första halvleken. Lite beroende på vad man anser vara en bra målchans.

Så trots spelövertag, och vad det kändes som, full kontroll över tillställningen, stod siffrorna obönhörligt präntade över tv-skärmen. Likt huggna i sten, redo att stå emot både vind, vatten och tidens tand, stod de båda nollorna där. Obönhörliga och orubbliga.

Andra akten kom till mig ett par timmar senare. Med inspelningsdugligt hjälpmedel, vilket jag vill påstå måste vara det åttonde underverket, kunde jag, likt den fullt upptagne nutidsmänniska av min tid jag är, göra flera saker samtidigt denna kväll. Vissa var av mer obligatorisk (arbetsmässig, om man vill uttrycka det mer precist) karaktär, medan andra mer tillföll nöjeskontot.

Så fram emot midnatt, eller strax innan, bänkade jag mig för vad som skulle komma att bli en svart, tragikomiskt andra akt.

AIK tappade successivt i kvalité, och när de svartgula allt mer började trampa vatten tog sig Ola Toivonen och Ailton Almeida allt längre fram i banan. Örgryte utjämnade efterhand spelet och matchen genomgick gradvis en metamorfos. Vad som varit spel mot ett mål, på en planhalva, kom att bli en tuffare, svängigare tillställning, där utgången blev alltmer oviss.

Svärtan denna eländiga måndagskväll visade sig genom att Dick Last, tyvärr, gjorde en fantastisk räddning på Daniel Mendes konstspark. Halvvägs på väg upp ur soffan, lyckades jag, å alla grannars lycka, lägga band på mig själv när jag konstaterat att Last är en ovanligt vig och vital 37-åring. Svärtan skyltade sin närvaro också genom att de två nollorna som förevisade sluresultatet, innebar att AIK misslyckats med att göra mål, för andra matchen i rad.

Tragiken står för Daniel Örlund, som segnade ner i omklädningsrummet efter matchen. Dessbättre var det inge fara med Örlund; men skador, speciellt de mot huvudet, känns alltid olustiga.

För komiken, till sist, står dock att AIK inte tappade mark mot Elfsborg. Serieledarna fick likt AIK "bara" 0-0 med sig hemma mot Öster. "Så tur i oturen", sa Bill. "Tragikomiskt", sa Bull.

Här näst väntar landslagsuppehåll. Firma Norling/Novakovic får tid att slicka eventuella sår och ingjuta nytt blod och mod i laget. Ett perfekt avbrott och uppehåll, tror jag. Därefter väntar det oerhört spännande upploppet. Med AIK, fortfarande i perfekt i slagläge.

För oss andra, för att citera: "fotbollsälskare", och förståsigpåare, kommer också uppehållet lägligt. Vi får nu tid att slå upp våra almanackor, avboka alla eventuella göromål den 14:e oktober, och istället skriva dit: "AIK-Helsingborg. OBS. Viktigt. Baxter och Larsson i ett frustande och jagande Helsingborg som har sin sista chans att hänga på guldstriden. Tyvärr kommer det inte att räcka mot elva svartgula spelare, två demontränare och 25.000-30.000 på ett kokande Råsunda". Skriv ned det. Eller boka åtminstone biljett, varför inte redan idag?

Jag har redan gjort det.

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[061005]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.