|
Startsida
Hör ni massornas jubel? Lidingö, 21 oktober, lördag eftermiddag.
Jag åker över till R för att se matchen med honom, sonen L och svåger R, en lugn och förutsättningslös helgeftermiddag. Bortsett från den anspänning man känner. Nu är det hela tiden så: vinst, och svartgula positioner i den nakna jakten på lyckoguldet förbättras. Oavgjort och man är alltjämt med. Förlust och det känns som adjö. Spegelvända analyser för Elfsborg. Ännu en gång denna säsong stirrar vi glosögda på varandra när laguppställningen presenteras. Och nu tycks Rikard Norling ha slagit eget personbästa i klurigheter och överraskningar. Hur var nu detta att hantera? Ja, ni såg ju själva, och många har redan gjort djupanalyser av första halvlek i Halmstad. Personligen kunde jag förstå valet av Niklas Sandberg som balansspelare – just detta fungerade ju i andra halvan mot Helsingborg. Men det är svårt att värja sig från känslan att Daniel Arnefjord hamnat i frysboxen på grund av olycksnicken senast. Utan det beslutet hade inte 75 % av backlinjen behövt disponerats om, nu när ”Nirre” valdes för annat uppdrag. Dock: fullt medveten om sitt eget ansvar vågar Norling visa alla detta genom att göra ett taktikbyte redan efter en halvtimme. Och att just Johnson och Sandberg bytte med varandra får symbolisera att inga kor är heliga i flocken. Många pratar om en katastrofal första halvlek, personligen tycker jag spelet lyftes rejält direkt vid bytet. 2-0 var sett till chanserna kanske rättvist, men det andra målet föll ändå snöpligt. Halmstad var överlägset i anfallsspelet, mycket för att AIK-försvaret både bildligt och bokstavligt uppträdde som ett gäng bambisar på hala isar. Men sett till spelinitiativet var matchen redan då jämn. Vissa saker förstår jag inte. Som varför det ansågs vara en mer offensiv uppställning från början, medan ett byte med Dulee in, Sandberg ut skapar bättre defensiv balans? Och just detta krävs för att AIK skall komma ifatt! Men - det fungerar ju, så visst finns det kunskap bakom. En som jag inte fullt ut besitter, men är tacksam nog att kunna konstatera effekterna av. För viljan att komma ifatt gjorde att så blev fallet. Den här truppen har massor av den varan. Nicklas Carlssons vinnarinstinkt är remarkabel. Vilken höstman! Precis som i förra matchen föregicks hans kampmål av en elegant Miran Burgic-balja. Matchens AIK: are mot Halmstad i undertecknads tycke. Den grabben kan sitt straffområde, för första gången på år och dag börjar jag tro rejält på att vi har oss en målspruta i vardande! Och Gabriel Özkan och Pierre Bengtsson spelar som om de aldrig gjort annat än hanterat pressen i AIK. Den förre var dock än bättre i matchen mot Helsingborg. Men vi har en hörnläggande vänsterfot som inte ens fyllt 18! Framtidstro? Ja! Hammarbyhöjden, 23 oktober, måndag kväll. Matchen förefaller precis lika blodfattig som det direktreferat man kan få sig till livs genom att surfa till Sveriges Radios sajt. Någon anstrykning av lobotomi, slår det mig. Lyckas ändå arbeta upp samma nervösa beteende som när man följer AIK via radio: ett ständigt promenerande runt samma upptrampade bana utmed parketten. Lite som den där mentalskadade isbjörnen på Skansen man kunde se förr om åren. Av och an, av och an, i väntan på Godot, avblåsning eller allmänt bättre tider… Och visst verkar det sluta mållöst efter nittio plågsamma minuter, synd bara att Bajen inte kunde bjuda Gnaget på den där sista poängen i guldkampen. Hinner jag tänka när en förvånad kommentator hojtar till, och av bakgrundsjublet att döma förstår jag att just min önskan uppfyllts! Med några få minuter kvar. Kulan studsar AIK: s väg, det är just sådana här marginaler man skall ha med sig mot slutet av säsongen! Motsatsen till det olycksaliga självmålet mot Helsingborg. Tre omgångar kvar. AIK är med! Men, vår kära klubb är alltjämt beroende av andras prestationer. Därtill behöver man rimligen ta tre poäng i kvarvarande matcher! Men, en tyst fördel som kan avtäckas i veckan: Gnaget har ett betydligt tacksammare spelschema kvar. Då analyserar jag inte motståndet i sig, just nu kämpar alla lag för sin sak. Men Elfsborg har bara två gånger två dagar spelledigt mellan veckans tre matcher, Gnaget har kraftansträngningarna mera utdraget i tid. Detta kan visa sig ovärderligt till helgen! Eventuella skador och avstängningar kan därmed vara svårare att parera för Elfsborg. I AIK har vi nu bara Arnefjord och Carlsson som får stå över efter nästa gula kort, medan Elfsborg har flera tongivande spelare med samma hot över sig. Det kan också visa sig bli så att AIK får möta tre lag i avstannande, vars form eller ambitioner inte når så mycket längre i årets Allsvenska, medan Elfsborg i stället tajmar in tre högst motiverade motståndare. En nyckel där är Gais, som nu närmast av egen kraft kan spela hem kontraktet via ett lyckat resultat mot Boråsarna. För att sedan vara mätta och klara i omgången efter – mot Gnaget. Om de misslyckas i första matchen, är de sannolikt klara ändå när vårt lag skall spela på Ullevi. Vår skidåkare stod i alla fall på benen över krönet efter förra veckans fadäs, men i utförsbacken blev man först rejält rädd att den berömda väggen trätt in! Några kryptiska tips från coachen tycktes enbart distrahera, men snart blev det istället rejält glid, och farhågan om en lucka framåt till ledaren kom på skam. I stället tycks stavtagen kraftfullare och mer optimistiska hos tvåan, nu när spåret löper flackt igen, och de bägge närmar sig den sista kurvan upp över den lilla bron som skiljer skogslandet från den fullsatta och hojtande stadion. Nu plockas de taktiska och mentala förmågorna fram en sista gång, ett avvaktande beslut om att kanske byta spår, att kanske sätta in spurten direkt eller senare. Positionerna in mot den slutgiltiga raksträckans stakarkamp kan visa sig helt avgörande. Bakom har klungan skiftat platser med varandra och kämpar först och främst om bronset. Men de är nu också i utförslöpet. De ser guldaspiranterna framför sig, och någon av dem kan kanske kanske plocka fram en makalös spurt som snuvar de två på…nej, det vore omöjligt! Om inte bägge stumnar totalt i taktikdispositionerna…det gäller att trots rävspelet aldrig tappa tempo. Kurvan närmar sig. Hör ni massornas jubel? Det är mycket nära nu! Text: Stefan Livstedt
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
