Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Pierre Bengtsson.

Höstmörkret försvann på Råsunda

Regnigt var det, mörkt också och inte var det särskilt varmt heller. I alla fall inte före matchstart. Men när matchen väl kom igång, så försvann snabbt både mörker, kyla och fukt. AIK tog en snabb ledning och behöll i princip initiativet matchen igenom. Och publiken, nästan 20.000 njöt syn- och hörbarligen.

Det blev en ny triumf för NNS-trojkan. Rikard Norling var som vanligt lugn, samlad och behärskad under presskonferensen efter matchen, men visst låg det en bubblande lyckokänsla där, som han lyckades behärska. Men blicken var inte den vanliga, den lite ofokuserade, analytiska utan där fanns glädje och stolthet, som måhända blir mer tydlig första söndagen i november.

Självklart var det en taktisk triumf. Laget återgick till ett 4-4-2-spel i försvarsspelet, som i offensivt läge snarast är 2-4-4. Det bygger på ork, löpstyrka och arbetsvilja. Och detta finns i årets AIK. Säkert förstärks det av den mäktiga publikinramningen och det fantstiska stödet från publiken, som måste vara rent fysiskt både stödjande och bärande för trötta fotbollsben. Publiken har tagit sin del av ansvaret hela året och visat sin uppskattning, även i de stunder när spel eller spelidé klickat eller gått i stå. Klart att sånt stödjer och värmer.

Daniel Örlund gjorde några suveräna räddningar och insatser och var nära en skada på andra ögat i andra halvlek, men han och vi kunde andas ut. Någon gång var han ute och cyklade efter en felbedömd utryckning, men det finns en stabilitet och total koncentration, som känns oerhört trygg.

Markus Jonsson har varit ett glatt utropstecken hela året med straffsparkssäkerheten som ett poänggivande bonus. En back som både defensivt och offensivt alltid ger allt och lyckas med det mesta.

Ni(c)klas-paret var tillbaka igen, som mittbackar. Daniel Arnefjord har gjort en utmärkt säsong, men "the two Niklas" känns tryggare och mer samspelta och kanske samtänkande. Men visst känns det skönt med tre bra alternativ. Mittbackspositionen brukar vara kortutsatt!

Jimmy Tamandi har också varit ett glatt utropstecken den här säsongen på fel kant. Jag tycker att han gör den klart bästa säsong, som jag minns, både offensivt och defensivt. Rörlig, följsam och spelintelligent.

Gabriel Özkan kom under sommaren, som en trolig framtidsinvestering, men visade från början att framtiden är här och nu. Trots att Kenny Pavey är saknad av både medspelare och publik, är det nog få som vill att det ska gå ut över Gabi. Han visar en klokhet och mognad i spelet, som jag som sett honom vid några tillfällen i BP, inte förväntat mig redan i år. Tekniskt och taktiskt driven, med härlig bollkontroll och mycken vilja.

Dulee Johnson gör det mesta mycket bra och lugnt, men får en ibland att tappa andan med enkla misstag i fullkomligt oattackerad situationer. Men han har växt som spelare och samlande kraft under säsongen.

Daniel Tjernström. Vår kapten. Ålderman och trotjänare och bättre än någonsin. Kanske är det snarare så att han äntligen fått den roll och det förtroende som behövs för att man ska kunna ge allt. Vad skönt det känns att publiken insett och tagit till sig hans storhet, trots enbentheten.

Mats Rubarth! Ytterspelets gossen Ruda? En bollkonstnär men också en humörkonstnär. Man undrar lite vad det är hos honom som får alla domare att se, om inte rött, så åtminstone gult. På planen, vid spelhumör, är han ofta glimrande, men det är ändå klokt, och kanske nödvändigt, att byta ut honom efter det första gula kortet.

Wilton Figueiredo. Bejublad målgörare under första halvan av serien, sedan mera framspelare och playmaker. Utmärkt i bägge rollerna. Nästa år kör han dem samtidigt under hela säsongen? Han är mer än en goalgetter, det har han tyligt visat under hösten. Nästa år orkar han dessutom hela matcherna?

Miran Burgic. Kom som en överrskning under sommaren. Är giftig framför mål, men har också visat prov på stor spelintelligens och -känsla. Till nästa år är han mer acklimatiserad även i spelsystemet och blir då vår målkung? Han blir ett framtida utropstecken.

Pierre Bengtsson fick en dryg halvtimmes speltid och gjorde på nytt en suverän insats. Kan bli en riktigt stor spelare. Törs ta för sig utan att bli omotiverat självisk. Han har alltid bra koll på var medspelarna finns och på vilka som är spelbara. Dessutom ett förbluffande bra skott.

Förutom målen hade vi både ribb- och stolpträffar. Det kunde blivit en repris på matchen -96 (6-0). Gabi Özkans volley i ribban/kryssribban var magnifik. Pierre hade också ett bra skott, som skapade problem för Bengt Andersson.

Det känns nästan tråkigt att det bara återstår två omgångar av serien. Det är långt till april 2007. Fast det blir ju ändå en förlängning av säsongen. Royal League - here we come. Nu förtjänar den skandinaviska vinterövningen äntligen sin kungliga titel!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Magnus Neck
[061027]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.