Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Lugnet före stormen

Torsdagen skulle bli lugnet före stormen. Både rent faktiskt, då det tydligen stundar oväder som så sakteliga ligger och väntar vid landets gränser, redo att dra in med fullt pådrag; men även de allsvenska resultaten under torsdagskvällen gav vid handen att det, med två omgångar kvar att spela, fram till på söndag, verkligen kommer att vara ett lugn före den verkligt avgörande stormen.

Som traditionen bjuder (min egen lilla tradition alltså) såg jag AIK-Göteborg även i en bandad version efter det att jag besökt ett regnigt och efter en dryg timme, när kyla långsamt ätit sig igenom lagren av tröjor och långkalsonger, även ett kylslaget Råsunda. Denna kväll blev det förstås extra njutningsfullt att bevittna uppvisningen en andra gång. Det var också roligt att höra intervjuer med spelare och ledare, både med Rikard Norling och Daniel Tjernström; båda tillsynes glada över resultatet, men samtidigt fokuserade inför vad som komma skall, åtminstone vad det verkade. Höjdpunkten var ändå när Kjell Pettersson, Göteborgs tränare, skulle förklara sin syn på saker och ting.

Han fick frågan om försvarsspelet, och den vad många tyckte defensiva och även efter matchen misslyckade 4-5-1-uppställning han mönstrat. Pettersson svarade då att han inte tyckte att AIK skapade speciellt mycket och att Blåvitt hade bra kontroll på AIK fram till första målet. Här ska inflikas att AIK tog ledningen i den sjätte matchminuten, så i fem, fem och en halv minut hade Göteborg koll på AIK:s attacker, enligt tränare Pettersson.

I Canal+ studion ansågs Petterssons försvar av taktik och uppställning pinsam. Det var svårt att inte instämma i detta, samt att också bortse ifrån att hela Petterssons agerande och uttalande är en förolämpning mot alla Göteborganhängare. 19 insläppta mål på åtta matcher (medan det var 15 insläppta på de första 16 matcherna, om jag inte räknat fel i all hast) förstärker bilden av Pettersson antingen inte inser problemet, eller så ignorerar han det, eller möjligen vill han bara inte erkänna det. Nej, stå upp och försök inte hölja det som alla andra ser, det är du skyldig Era fans.

Det som alla såg var en veritabel utspelning. AIK körde över gästerna sett över nittio minuter med några få, enstaka undantag, då de blåvita smög upp och vid ett par tillfällen skapade lägen att hota Örlunds nolla.

AIK spelade bra och Mats Rubarth var formidabel i första halvlek. Även Wilton Figueiredo, Gabriel Özkan, Daniel Tjernström och Markus Jonsson förtjänar lite extra beröm, även om naturligtvis hela laget uppträde med den äran.

Den fantasi, frenesi och säkerhet i passningsspelet som laget bara uppvisat i en halvlek de senaste matcherna, var nu konstant över hela matchen. Avgörandet föll nog till stor del i den trettiotredje minuten då Figueiredo, med en underbar passning friställde Özkan, som drogs ned i straffområdet. Straff och utvisning. Markus Jonsson klev fram och gav AIK 2-0. Samtidigt reducerades Göteborg till tio man, ett faktum från vilket man aldrig hämtade sig.

Andra rundan blev mer av en expeditionsaffär där AIK kontrollerade tillställningen totalt och även fick gör två ytterligare mål. Mål som i slutänden kan komma att bli mycket viktiga. AIK är nu en poäng och endast ett mål efter Elfsborg.
Fram till söndag får vi respit då Helsingborg tar emot Elfsborg (om nu inte den andra stundande stormen blåser liv i tillvaron fram tills dess). Det ska bli både intressant och spännande. Om Helsingborg ska ha den minsta chans att hinna ända fram är tre poäng ett måste. De torde vara ett heltänt och taggat Helsingborg på söndag. Räkna med svartgult stöd för de blåröda.

För AIK väntar GAIS, en nog så tuff uppgift. Det kommer att kräva fokus, koncentration och inställning. Men i det läget laget är i nu, har jag svårt att finna hur man som spelare skulle kunna äntra Gamla Ullevi utan att vara fullständigt fokuserad, koncentrerad och ha en sjuhelsikes inställning. Det måste ju vara för matcher som dessa man valt fotbollen till sitt yrke.

I grunden är jag, normal sett, positivt lagd, och även om både Luther och jantelagar satt sina spår genom åren även i mig, så lyfter jag blicken mot horisonten och ser målsnöret. Två löpare, båda skrudade i svartgult (bara en sån sak), den ena någon före den andra, med en outsider flåsandes bakom. Jag vet vad jag hoppas och vad jag tror. Jag utmanar dock vare sig Luther, jantelagar, öden eller andra eventuella naturliga eller övernaturliga förekomster, och vägrar berätta vad jag, dryga nio dagar innan avgörandet, ser i andanom. Jag ber om att få återkomma om halvannan vecka eller så. Allt för att inte förstöra något på förhand.

Fram till dess inväntar vi söndagen och måndagen och den verkligt stormiga uppgörelsen om det allsvenska guldet, med att i stilla mak avnjuta en riktig höststorm. Kanske med något gott att dricka i sällskap med god bok och innerliga drömmar om lyckliga slut?

Ad interim.

Text: Göran Strömberg
Foto: Bildbyrån
[061027]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.