|
Startsida
Så otroligt 1-1-typiskt! Om man skulle låta sina krönikors längd stå i direkt proportion till publikens närvaro i en match, borde denna text efter AIK-Viborg presenteras i
sin helhet som en haikudikt:
Nehej, AIK-publiken, med flera, har sagt sitt. Själv trodde jag att vi kunde uppbåda ett större engagemang, betänk att det just nu slås värmerekord i Stockholmsområdet för årstiden. Enligt gammalt talesätt skall ju Anders-dagen, det vill säga 30 november, vädermässigt stå i motsats till hur dopparedagen blir (= "Anders braskar, julen slaskar", eller tvärtom). Om så är fallet, sätt dunjackor, termobrallor och moonboots på önskelistan, gott folk! Men Royal League är tydligen inte värt mer än så här. Och media lär nog bara bry sig om AIK går riktig kräftgång, typ. Visst – Viborg var väl det mest anonyma motståndet som gästat Råsunda på länge, men trots allt är det ju Martin Åslunds nuvarande arbetsgivare. Det värmde ännu mer än plusgraderna att publiken i gemen förknippade hans namn med något positivt, sett till reaktionerna när namnet lästes upp. Annars utmärkte sig Åslund på planen mest genom att dra på sig en varning, men i övrigt vara kärvänlig mot gamla kamrater i svart. För lika anonyma som dansklaget må vara för oss, lika bleka var de på arenans vintergräs. Och just därför känns poängtappet så oerhört irriterande onödigt! Om man nu orkar bry sig om utfallet i turneringen som Gud glömde. Personligen har jag inte gett upp intresset, och får därför betala med klassisk vånda dagen efter. AIK dominerar, men levererar inte. Hur försåtligt är det inte att luta sig tillbaka när 1-0 av Wilton, ett klassmål, faller redan i minut sju? För att sedan se hemmalaget spela ut efter noter (ok, de behövde egentligen inte nå upp till en särskilt hög nivå för att lyckas med detta). Daniel Mendes första halvlek var hans bästa i Gnaget, då bortser jag från målsumperiet, eftersom denna generalsynd var kollektiv för andra matchen i rad. Daniel Tjernström förtjänar med traditionsenligt slit titeln som matchens lirare, han kan det där med idrottens villkor även på skuggsidan. Men Wiltons högstanivå är en rejäl utmanare, och även Jimmy Tamandi syntes nära nog prickfri. Det var en frisk tanke av Rikard Norling att trots ledning och dominans byta bägge kantspringarna i halvtid, men tyvärr gav detta ingen effekt, snarare tvärtom. Pierre Bengtsson var blekare än mot Vålerengen, och Mattias Moström fastnar för ofta i man-mot-man-situationerna, ett vilt kämpande till trots. Men danskarna var alltjämt helt ofarliga, till mitten av andra, då ett uppenbarligen taktiskt riktigt dubbelbyte av herr Linderoth övertrumfade Norlings fingertoppskänsla denna afton. För där vände spelet. Och det är så sorgligt typiskt att man tycker sig kunna förutse detta medan man skruvar sig på läktaren. Jag och R sitter där som De Sista Entusiasterna, i Povel Ramelsk anda. Jag hinner till och med lakoniskt yttra: "Enda sättet för AIK att återfå initiativet är väl om Viborg gör mål!" Och det räckte med en chans, en slumpstuds, för att två av tre poäng skulle flyga sin kos. Naturligtvis följd av en återvunnen, men verkningslös tokoffensiv från AIK! Men liksom senast faller kvitteringen med endast tio minuter kvar. Liksom senast är detta ett hån mot Daniel Örlunds fina arbete. Så otroligt 1-1-typiskt! Men just det lidandets väg är vi gnagare välutbildade på. Jag och R var i alla fall där, och vi ska lika mycket i alla fall till Oslo på söndag. Det känns lite som om man, likt på lågstadiets skolgård, vill räcka ut tungan och fortsätta med: "så de så!". Avslutar som krönikan inleddes, med text i komprimerad kortform. En liten SMS-konversation mellan mig själv och R senare på torsdagskvällen, som kanske ändå säger allt i sin överambitiösa obetydlighet. Vilken replik som är vems saknar betydelse. "Fan vad jag älskar AIK! Ibland tungt tungt, ibland större än livet, ibland en öde känsla av bakgård – som ikväll. Men hjärtat klappar alltid, för evigt." "Det är just det som är kärlek! Och man sviker inte kärleken..." Text: Stefan Livstedt
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
