|
Startsida
"The Krönikör Is Coming Home"... "Har alltid definierat det som att jag verkat söderöver för att predika den Rätta Läran. Nu är det över, flyttlasset går till helgen. Till den nya adressen i Bergshamra, Solna kommun! Även om jag tillhör det stora flertalet gnagare som främst ser vår klubb som tillhörig Stockholmsregionen i sin helhet, finns det ändå en känsla av budskapet: "The Krönikör Is Coming Home"..."
I söndags ringde pappa och berättade att han slagit ett nytt personligt rekord där uppe i Roslagen. Det tidigare löd på 6 december, och var från någon gång på 70-talet. Nu i helgen blev 9 december det senaste datum han funnit äkta gula kantareller ute i markerna. Lite som den retningen av (läcker)gommen kändes det också att ända in på självaste Nobeldagen yvas över en absolut säsongsavslutning för AIK:s kära fotbollslag. Viborg borta blev väl också årets mest obskyra kamp. Chansen till avancemang i Royal League var redan före matchen liten. Tolv lär åskådarantalet ha varit på bortasektionen och min respekt för den dussininsatsen är mycket stor. Ingen tycktes känna till om det överhuvudtaget rapporterades från matchen i bild eller ljud, ett faktum som känns mycket ovanligt i Sverige år 2006. Själv är jag samtidigt fullt engagerad i att packa ner mitt liv i kartonger. Man ser på gammalt och nytt, väljer och vrakar, slänger en hel del, men sparar ändå alldeles för mycket. Tio år fick det bli, i Hammarbyhöjden. Har alltid definierat det som att jag verkat söderöver för att predika den Rätta Läran. Nu är det över, flyttlasset går till helgen. Till den nya adressen i Bergshamra, Solna kommun! Även om jag tillhör det stora flertalet gnagare som främst ser vår klubb som tillhörig Stockholmsregionen i sin helhet, finns det ändå en känsla av budskapet: "The Krönikör Is Coming Home"... Så i det kaotiska tillståndet mellan hembonat och bärbara moduler söker jag via Internet upp LiveScore för att följa den nordiska turneringen. Trots god vana vid informationsinhämtning i detta medium, tog det några analytiska klick extra för att tolka det hela. Förstod det som att AIK bjöd på en udda 4-3-3 uppställning enligt sajten. Jimmy Tamandi på mittfältet, båda ynglingarna Pierre Bengtsson och Robert Åhman-Persson i startelvan. Tog ett par släng- eller packbeslut i taget, gick runt och kliade mig lite i huvudet och sneglade sedan på datorskärmen. Till skillnad från när man helt varit hänvisad till text-tv:s blinkningar, får man med Livescore-tjänsten uppdaterad information nästan varje minut. Frisparkar, hörnor, skottförsök och varningar ingår i händelseförloppet. Och det tog ju inte lång stund innan man förnöjsamt kunde konstatera: Mål Mendes 0-1. Detta nyförvärv från i somras har helt klart gått emot AIK:s kollektiva trend att vara bäst hemma, åtminstone vad gäller målskyttet. Mer dramatiskt än så kunde man inte göra sig där i lägenheten. När Mål 0-2 Hulsker faller en bit in i andra halvlek, börjar jag tro på segern, och inser att det inte helt skulle bli en repris av hemmamötet med danskarna (tidigt ledningsmål, speldominans, sen och fånig kvittering). Enligt de uppdaterade dataraderna tycktes AIK även nu ha det mesta och bästa av händelserna. En sen reducering gav förstås obehag, och en varning på Daniel Arnefjord i 95:e kunde innebära vad som helst, men denna gång stod de ju faktiskt pall. Man kan välja att dra för stora växlar på vad som helst, men visst är det trevligt med AIK: s första internationella seger i en tävlingsmatch på mycket länge (Fylkir 2003?). Därtill är nu Rikard Norlings längsta svit utan vinst över. Vilket naturligtvis är bra att ta med sig in i vinterträningens dystra period. För den långsinte går det dock att gräma sig över många onödiga tapp mot matchslut denna säsong. För eftersom Odense bortaslog Rosenborg, och FC Köpenhamn gjorde detsamma på Söderstadion, och just dessa var Gnagets teoretiska räddningsplankor, är chansen till avancemang i vår ännu sämre än före söndagen. Odense försvann helt ur sammanhanget, och kvar är bara den mikroskopiska möjligheten att FCK inte vinner någon, och förlorar minst en, av sina återstående tre matcher. Bland annat hemma mot ett helt avsågat Bajen. Sådant vore det onödigt kraftödande att gå runt och hoppas på ända till februari. Inte minst som ju turneringens status kan gäspas bort, tyvärr. Så låt i stället 2-1-segern på Jylland långsamt frysas till en Betlehemsstjärna, på sammetssvart himmel i ett drömskt och stilla jullandskap, ett sådant som vi verkligen inte tycks få den närmaste tiden. Men en ljuspunkt som leder oss mot fjärran och mot hoppet på andra sidan dvalan. Och med detta vill jag tacka hela AIK för den otroliga resa som säsongen i sin helhet har inneburit, och önskar er alla en så God Jul och ett så Gott Nytt År som möjligt. Glöm inte att klapparna inköps bäst i AIK-shopen, där har ni hela julruschen tillgodosedd på 25 kvadratmeter! Så möts vi igen nästa år, på och kring Råsunda, och varhelst våra fotbollshjältar nöter gräs. Vad nu 2007 bär i sitt sköte... Text: Stefan Livstedt
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
|
||||||
Läs även
