|
Startsida
Fotboll
Säsongen 2006
Läsvärt
Nedräkningen
Motståndarna från utsidan

| Jonas Sandqvist - avgörande faktor? |
”AIK kan vara ifatt tidigare än man anar”
Efter att ha haussats, med all rätt enligt mångas sätt att se det, gjorde Malmö FF en slät figur i allsvenskan 2005. Inte heller
Champions League-äventyret blev vad man hoppats sedan FC Thun blivit för svåra i den sista kvalmatchen. I år då? Värvningsmässigt har
man fått stå åt sidan i det allsvenska rampljuset till förmån för våra östra stadsgrannar. Även det mycket preliminära förhandsnacket
handlar om blåränderna. Vi frågar Håkan Malmström, fotbollsreporter på Sydsvenska Dagbladet och Andreas Lovén, sportredaktör på Skånes
Fria Tidning hur de tycker Malmö står rustat inför allsvenskan anno 2006.
Malmö FF satsade hårt inför förra säsongen men med Malmömått mätt måste säsongen sägas blivit ett relativt misslyckande. Varför blev det så?
HM - Niklas Skoogs skada i ett så tidigt skede av säsongen hade naturligtvis stor betydelse. Spelaravgångarna under sommaren likaså. Genom ytterligare skador under hösten, blev truppen faktiskt för tunn.
AL – Tre anledningar som jag ser det. 1. Niklas Skoog blev långtidsskadad och Markus Rosenberg såldes. Malmö FFs ledning hade tid på sig att åtgärda detta, men misslyckades eftersom de inte ansåg tex Fredrik Berglund värd 15 miljoner. Det stora problemet var att priset steg på alla spelare som Malmö var intresserade av EFTER att det blev känt att klubben fick över 40 miljoner för Markus. Från supporterhåll anser man nog att klubben skulle värvat tidigare.
2. Dålig harmoni. Många spelare hade varit tongivande under 2004, men ledsnade snabbt när de bänkades. Klubben borde ansträngt sig hårdare för att behålla tex Yngvesson och Chanko. Efter sommaren visade sig att truppen var alltför tunn.
3. Dåligt säsongsupplägg. Klubben kunde inte bestämma sig om de skulle satsa helhjärtat på Royal league eller inte. I de flesta matcher mönstrades bästa elvan, men i en avgörande match mot FCK bänkades bla Afonso, vilket bidrog till en förlust. Tillsammans med två träningsläger och en turnering i Turkiet var spelarna novembertrötta redan i augusti.
Åtminstone från 08-håll känns det som att Djurgården, tillfälligt (?), tagit över stafettpinnen som det största och kaxigaste svenska laget med sikte ut mot Europa och de stora pengarna. Är detta bara en klassisk stockholmsk skygglappsbild eller är det också känslan nere i Skåne. Och om det är så, är det ett problem för Malmö FF?
HM - I den här stan tycker man nog det hade varit värre om det varit Helsingborg som tagit över. Eller Göteborg. Inom Malmö FF tycker man nog inte, att Djurgården har tagit över, så redan där försvinner det problemet.
AL - Djurgården hade ett lyckosamt år. Fram till matchen i Malmö var det fördel MFF, men sedan vände det. DIF väcker nog dubbla känslor i Malmö. Dels vill supportrarna se att MFF är ensam herre på täppan, dels är det kittlande att DIF storsatsar. Konkurrens stimulerar svensk fotboll och vill vi ta klivet ut i Europa så krävs det satsningar av DIFs slag, som kan vara vägledande. Vi minns alla vad konkurrensen mellan MFF och Göteborg innebar för 80-talet, då MFF spelade kvartsfinal i Cupvinnarecupen mot Ajax och då vi slog ut Inter samtidigt som IFK sprang hem UEFA-cupen 1987.
Sören Åkeby har tagit över rodret efter Tom Prahl. Varför tror ni valet föll på just Åkeby och på vilket sätt märks (kommer att märkas) detta?
HM - Det klassiska är att det blir bättre bara av att höra en ny röst. Fotbollsmässigt återstår det att se. Åkeby har inte visat upp något spelmönster eller spelfilosofi än.
AL - Han var en vinnare i Djurgården, vilket säkert påverkat ledningens val. Annars har hans ankomst fått ett ljummet mottagande av supporters i allmänhet. "Vi väntar och ser". Förhoppningen är att Malmö kommer att våga spela en attraktivare fotboll än under försiktige Prahl.
Två Skånelag har på två år försvunnit från allsvenskan. På vilket sätt påverkar det Malmö FF:s förutsättningar inom svensk fotboll? Är det bra eller dåligt?
HM - MFF:s storhetstid under Roy Hodgson på 1980-talet byggde till stor del på att MFF var enda Skånelag i allsvenskan. Det blir lättare nu att få skånska talanger till MFF, men för intresset är det negativt. Derbyn är alltid höjdare, även de mot Landskrona och Trelleborg.
AL - Att Trelleborg försvann var bra ur sportslig synpunkt. Vi har alltid svårt på Vångavallen. MFF är årets match för klubben, som ligger tre mil söder om Malmö. Landskrona är ganska omtyckt i Malmö. Till stor del beroende på att de brukar göra livet surt för Helsingborg.
Annars ser vi gärna Skånekusiner i allsvenskan. Det är om inget annat nära till bortamatcher. Men de båda klubbarna brukar pendla mellan de två högsta serierna, så vi räknar med att möta dem inom en inte alltför avlägsen framtid. Publikt spelar det inte så stor roll. I mitten av december hade MFF sålt 10600 årskort trots en skitsäsong.
Publikt har Malmö FF upplevt ett nästintill unikt uppsving på de senaste åren, siffrorna imponerar enormt. Självklart är de sportsliga framgångarna en bakomliggande förklaring. Finns det flera?
HM - Att MFF tog lång sats, ända från Superettan, på sin väg mot det efterlängtade guldet spred förväntningar i supporterleden. Det talades ännu mer fotboll på arbetsplatser och andra sammankomster. Plötsligt var det ett sätt att umgås, att gå och se MFF.
AL - En stad, ett lag kanske. Annars har supportergrupperna jobbat hårt under mer än tio år. Nu skördas frukten. Blådåre-filmer, musik, media, Zlatan, Patrik Andersson. Det finns många faktorer, och det är svårt att peka på en. Sejouren i ettan anses allmänt som en väckarklocka för klubben och staden. Det fanns ett enormt engagemang för att få upp de himmelsblå till allsvenskan igen.
Även om det verkligt stora och spektakulära förvärvet ännu låter vänta på sig har det hänt en hel del i MFF:s trupp. Berätta om din känsla av hur MFF hittills lyckats / misslyckats med "the silly season".
HM - Även om han inte står i kolumnen för nyförvärv, är Niklas Skoog det bästa nytillskottet. Ingen vinner allsvenskan utan en bra målvakt. Jonas Sandqvist från Landskrona kan bli en avgörande faktor.
AL - Efter flera halvtaskiga panikförvärv under 2005 finns det ett uppdämt sug efter stora namn. Jonas Sandkvist och Järdler räcker inte för att mätta det suget. Ledningen utsätts för stor press från fans, och det förväntas att klubben presenterar ett spektakulärt namn inom kort. Så det är för tidigt att uttala sig. På forumen uttrycks det önskemål öm en högerback sedan Jon-Inge försvann. De flesta är överens om att det var ett tungt tapp.
Rent allmänt, hur ser prognosen ut för Malmö FF och svensk klubbfotboll som du ser det? Vad talar för att MFF och kanske något lag till skall kunna göra sig gällande ute i Europa på ett bättre sätt än som hittills varit fallet
HM - Så länge Danmark och Norge (av skatteskäl) är mer attraktiva för våra nästintillstjärnor, kommer inget svenskt lag att kunna hävda sig internationellt.
AL - För MFF:s del är det mesta positivt, sedan det blev klart med en ny stadion och avtalet med IMG. Vi sitter på trygg ekonomisk mark för att kunna göra satsningar mot Europa. Svensk klubbfotboll måste ta ett krafttag för att etablera sig i Europa. Men möjligheterna finns. Skattereglerna gör dock att vi onödigt tappar spelare till Danmark. Sedan krävs en insikt om vad som krävs sportsligt och ekonomiskt för att kunna hävda sig internationellt. Det börjar bli bättre rent allmänt bland svenska klubbar, får jag en uppfattning av.
Om jag säger slutligen hävdar att AIK inom 3-4 år kommer att vara ikapp MFF rent sportsligt, vad säger du då?
HM - Din provokation misslyckas nog. Glöm inte att det bara är några är sedan AIK sparkade ner MFF i Superettan. Och för något årtionde sedan var det många som trodde att Göteborg aldrig skulle gå att besegra. AIK kan vara ifatt tidigare än man anar (fruktar).
AL - Då är det bara att gratulera, även om jag tror det blir tufft. AIK har förutsättningar att lyckas, tillsammans med främst Djurgården och Malmö.
Text: Johan Florén 
Foto: Bildbyrån
[060120]

|