Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Nedräkningen Hammarby och Djurgården utifrån

Med Norling i spetsen blir AIK svårslagna!

Åter tre stockholmslag i allsvenskan och Sverige jublar. Eller? Vi frågade de två stockholmsbaserade fotbollsjournalisterna Lars Grimlund, DN, och Daniel Sjöberg, FotbollDirekt.com om vad de tror om framför allt våra huvudrivaler Hammarby IF och Djurgårdens IF och deras framfart på fotbollsarenorna i år.

Tre Stockholmslag i allsvenskan igen, på vilket sätt gynnar detta Hammarby och Djurgården och allsvenskan i stort. Finns det negativa aspekter?
LG - Det är klart att det är bra, inte minst ekonomiskt, för Djurgården och Hammarby att AIK är tillbaka i allsvenskan. Fast visst kan man tycka att det är lite märkligt att Hammarby väljer att spela sina derbymatcher på SöS och inte Råsunda där man kan ta in dubbelt så många åskådare. De har ju själva sagt att det inte finns något Råsundaspöke. Samtidigt är det en vacker tanke att bjuda fansen på stor fotboll på den lilla arenan. Även om fansen får betala dyrt.
Alla lag i allsvenskan kommer att dra nytta av AIK, det är få lag det snackas så mycket om, på ont och gott. Några nackdelar är svårt att se, konkurrens är alltid bra. Det skulle i så fall vara risken att rötäggen tar chansen och få slå in skallarna på varandra lite oftare. Om de nu är negavtivt...

DS - Det mest givna svaret. Ett derby till. Det är stora pengar i ett derby. Detsamma gäller allsvenskan i stort. Vi såg vad AIK betydde för lagen i superettan och suget är stort i allsvenskan också. Jag har svårt att se några negativa aspekter. Konkurrensen om fansen och sponsorerna hårdnar visserligen något, men de här lagen har så stark identitet så jag tror att eventuella förluster är försumbara.

Det i är åtta år sedan AIK vann guld. Hur skulle du vilja beskriva de andra två Stockholmslagens utveckling sedan dess? Och håller du med om att AIK:s guld och följande Champions Leaguespel på vissa håll medverkat till dessa lags framgångar?
LG - Redan ett halvår innan AIK gnetade sig till SM-guldet 1998 hade Djurgården valt Bo Lunquist till ny ordförande. För första gången fick Djurgården en kapitalstark ordförande. Lundquist var beredd att tillsammans med Tommy Jacobson satsa miljoner för att göra blåränderna till ett topplag igen. Lundquist såg att AIK, med rätt små medel, kunde ta guld 1998 och rensade ut de gamla både på plan och vid sidan av och började styra Djurgården med järnhand. Han kommer från den skyddade verkstan inom affärsvärlden och är van att få bestämma, tål inte kritik och vill vara med och peta överallt. Hittills har han lyckats.
Hammarby svängde det om som mest till 2001. Så långt hade ordförande Göran Paulsson kontoret på fickan och körde sitt eget race. Det var Ica-handlaren från Lidingö som slantade när styrelsen var emot köpet av Peter Markstedt. Det var Paulsson (och Cratz) som såg juggarna Popovic och Vasiljevic på video. På årsmötet 2001 förvandlades Hammarby från en enmansshow till en väl fungerande förening. Ekonomichefen Henrik Appelqvist stärkte sin ställning och är i dag vd i bolaget som driver A-laget. AEG (Anschutz Entertainment Group) gick in som delägare men har sedan dess inte varit särskilt aktivt i utvecklingen. Visst har Bajen det trevligt på lägren i LA men ska man ta upp kampen med de stora så måste man få in mer pengar i kassan. Sälja dyrt verkar svårt, ett fungerande riskkapitalbolag kan vara en del av lösningen.

DS - Djurgårdens utveckling är imponerande. Både på och utanför planen. Inte ens misslyckandet 2004 skakade klubben nämnvärt. jag var tveksam till Kjell Jonevret, men har fått omvärdera min uppfattning om honom. Han har dessutom en bra stab som besitter mycket kunskap. Man har en plan som man jobbar efter, men man är inte låsta vid någon uppfattning som man håller fast vid in absurdum. Behöver man ändra på något så gör man det. Hammarbys utveckling på planen har gått framåt under ledning av Anders Linderoth, men nu är det nog sista chansen för honom att vinna något med laget. Efter det här året tar någon annan över. Utvecklingen utanför planen är inte lika övertygande. Jämför man med Djurgården är man inte i närheten vad gäller ekonomisk styrka och profilering. AIK:s framgångar har definitivt lyft fotbollen som en total. Det var AIK som åter visade att man kan locka riktigt stor publik till allsvenska fotbollsarenor. Guldet 1998 visade också att det fanns en framtid för Stockholmsfotbollen.

Av lagen har tvivelsutan Djurgården haft den bästa utvecklingen och verkar nu sitta i allsvenskans förarsäte. Hur ser du på Hammarbys och AIK:s möjligheter att på sikt utmana ekonomiskt och sportsligt?
LG - Hammarby måste som sagt få igång pengarullningen. Man måste sluta skänka bort sina spelare samtidigt som man måste få pengar i kassan för spelarköp. Nya ekonomiska intressenter, ännu bättre marknadsföring samt kontroll på resturang- och kioskverksamheten på "Nya Söderstadion" (när den nu kommer?) är något man måste jobba med. Men Hammarby jobbar försiktigt och på lång sikt kan det vara bra. Utgångsläget har varit att inte äventyra klubbens framtid. Den faran verkar vara över nu och satsningen kan börja.
AIK har en otrolig potential som man försöker att ta vara på nu, under några år slarvade man bort den del av förtroendekapitalet. Nu rullar pengarna in igen, sponsorerna "står på kö", fansen köper både säsongs- och försäsongskort och de ekonomiska bidragen från Svensk elitfoboll ökar. Men det gäller att se längre än säsongen 2006. Och det tror jag AIK gör. Ser man på spelarna i laget så har Rikard Norling och Nebojsa Novakov valt att gå mycket på person. Målet är inte längre att ha allsvenskan bäst betalda spelare, vilket inte var så smart som Sanny Åslund trodde, utan att ha de mest motiverade och utvecklingsbara spelarna. AIK har en spelidé som fungerar, det saknade man för ett par år sedan när man trodde att Djurgårdens 4-3-3 var spelet också för AIK. Att skrota det var väl det bästa Patrik Englund gjorde.

Hur skall Djurgården bär sig åt för att behålla försprånget?
LG - Man jobbar stenhårt för att hålla avståndet till AIK och Hammarby. Det handlar mycket om att snabbt kunna få loss riskvilligt kapital, något som Bo Lundquist inte har några problem med. Det handlar mindre, eller inte alls, om att producera egna spelare. Brassen Quirino, Mattias Jonson, Hysén, Batan, Ba, Larsen, Källström och Isaksson var knappast gratis. Man måste fortsätta köpa relativt billigt och försöka sälja dyrt. Men det är också viktigt att ledningen lyssnar på fansen och inte bara låter kapitalet styra. Fansen är klubbens största valutareserv. Dessutom måste Djurgården lyckas lösa arenafrågan. Stadion är, och förblir, K-märkt. En ny arena borde kunna ligga vid Östermalms IP men det är helig mark. Ska Dif mäta sig med exempelvis FC Köpenhamn måste man få till en egen arena.

DS - Det är svårt att svara på. Tom Prahl sade till mig en gång i tiden att alla imperier faller förr eller senare. Det har han rätt i. Det fanns en tid när IFK Göteborg såg omöjliga ut. Det fanns en tid när framtiden tycktes svartgul. Det viktigaste är nog att man inte får panik när man väl misslyckas. Det var vad just IFK Göteborg och AIK gjorde när man misslyckades. Man köpte mängder av spelare och när framgångarna uteblev så ökade paniken och pengarna rullade ut ur klubben. DIF måste se till att man har råd att misslyckas för det kommer man att göra.

Hammarby har sin vana trogen varit väldigt tystlåtet under Silly Season: om du tittar på den trupp laget förfogar över, hur bedömer du dess kvalitet sett till de övriga allsvenska lagen? Måste det till ytterligare förstärkningar?
LG - Anders Linderoth har rätt när han säger att de behöver en mittfältare, en riktigt bra tvåvägsspelare. Mikkel Jensen är given centralt sedan kan ett flertal spelare hålla honom sällskap och många av dem är bra i sina roller. Men Petter Andersson orkar inte jobba hem tillräckligt medan Eric Fischbein inte har spets framåt. Truppen är annars bra och tar Erkan Zengin det där sista steget som han just nu ser ut att göra så har Linderoth massor av alternativ när han ska formera startelvan. Ska det gå riktig bra måste Max von Schlebrügge stanna i landet och Pétur Marteinsson bli frisk. Dessutom får målvakten Ante Covic inte åka hem till Australien och gifta sig fler gånger.

DS - Tittar man på truppen på papperet så ser den riktigt stark ut. Särskilt om man väljer att använda två defensiva mittfältare, Mikkel Jensen och Eric Fischbein tillsammans. Dock känns det som om man saknar den där spelfördelaren som det var tänkt att Petter Andersson skulle bli. En offensiv spets i ett diamantmittfält av hög klass är det man behöver. Annars har man gott om ersättare på de flesta platser och borde vara med och slåss i toppen.

Tvärtemot Bajen har Djurgården värvat friskt och, på sina håll, tämligen spektakulärt. Om du skulle värdera Djurgårdens olika lagdelar, finns där svagheter som du ser det?
LG - Framåt ser man grymma ut. Och fyrbackslinjen är stabbig, förlåt, stabil. Målvakten Dembo Pa Tourray kan vara en akilleshäl. Han inledde trevande i fjol och det har knappast Djurgården råd med i år. Men ledningen tror på Dembo och Jonevret brukar få rätt. Mittfältet svajar för tillfället. Johan Arneng är den ende som är gjuten men han ligger efter med träningen och har inte varit med så mycket på grund av att hans ena son hastigt avled vid nyår. Precis när Daniel Sjölund skulle lämna klubben så slog han till med en kanonhöst. Håller han från början i år? Abgar Barsom, Ja, vad säger man? Nu ska han ge sig in i politiken (kd) också, han borde koncentrera sig på att ta en plats i startelvan. Stefan Batan var bra i Assyriska men kommer att få publiken emot sig om han börjar att knorra, vilket är lätt hänt, och islänningen Kári Árnarson känns som ett dugligt men dock ett komplement. Stefan Bergtoft har turen att bli omskolad till högerback så han är borträknad. Glömde jag Felix Magro?

DS - Precis som hos Hammarby ser det ut som om mittfältet är den plats där man skulle behöva förstärka. Det syntes också i fjol när man mötte lag med starka mittfält, typ IFK Göteborg, så hade man problem. Johan Arneng är toppklass och Daniel Sjölund visade att han förvaltat talangen väl, men ska man slåss på tre fronter behöver man något mer. Andreas Johansson och Kim Källström har man inte varit i närheten av att ersätta. Hur bra är Lance Davids?

Om du fick ta ut två spelare i vardera HIF och DIF som du har speciella förhoppningar om i år, vilka skulle det vara och varför då?
LG - Hammarby:
1. Björn Runström, 22 år, en forward som är irrationell. Han kan både möta boll och gå i djupet, får han bara till målskyttet så kan han bli hur het som helst.
2. David Johansson, 23 år, vänsterbacken som spelar hur stabilt oavsett motstånd. Han har snabbheten och spelförståelsen kan dessutom göra mål.
Djurgården:
1. Quirino, 21 år. Efter alla lovord han fått från ledare och andra spelare så skulle jag bli mycket besviken om inte brassen dominerar stort redan från början.
2. Jones Kusi-Asare, 25 år. Klev in och tog över rollen som målgörare när Sören Larsen försvann. Frågan är om inte Jones kan sno en plats av de mer omskrivna forwardskonkurrenterna. Vore skitkul.

DS - Svår fråga. I Hammarby väljer jag först Ante Covic. Han vill med till VM och har nog sällan varit så motiverad inför en allsvensk säsong. Kan han bara hålla sig kall så kan han göra en lysande vår. Björn Runström är spelare nummer två i Bajen. Allsvenskans kanske hårdast jobbande forward blir bättre och bättre på att värdera när han ska springa och jaga. Borde ta ytterligare kliv i år. I Djurgården tar jag Tobias Hysén. Precis som Ante drömmer han om VM och har haft en otrolig utveckling de senaste två åren. Klarar han pressen och förväntningarna? Jag tror det. Quirino. Okej, jag vet inte mer än Tommy Jacobson om den här brassen, men om Jacobson är beredd att lägga upp 15 miljoner för att få honom till DIF så kan väl jag tillåtas ha ganska höga förväntningar på honom.

Jämför Anders Linderoth och Kjell Jonevret som fotbollstränare.
LG - Båda är väldigt lätta att ha att göra med även om Linderoth har lättare att sura till efter en förlust, fast han borde vara mer van, eller en taskig fråga. Linderoth gör också mer av grovjobbet under själva träningen medan Jonevret kan vara borta utan att någon saknar honom. Jo, det är klart att han saknas men assistenterna Stefan Rehn och Lasse Sandberg (den senare handplockad av Jonevret) vet precis vad de ska göra. Även om Jonevret är på Kaknäs så ses han ofta med händerna i byxfickan lite vid sidan av.

DS - Linderoth och Jonevret gillar båda bra fotboll med bollen i rörelse. Det känns ändå som om Linderoth är mer "seriös" och det behöver inte nödvändigtvis betyda något positivt. Linderoth är strukturerad på ett annat sätt en Jonevret som går på känsla. Som person är de två varandra motsatser, åtminstone utåt. Linderoth drar sällan på munnen i offentliga sammanhang och är ofta kort och koncis i sina svar. Jonevret är svårare att få tyst på än att få svar utav. Vilket är menat som beröm.

Båda lagen har under vintern spelat och spelar fortfarande Royal League. Hur tror du att detta påverkar lagens förberedelser inför allsvenskan jämfört med övriga lag? Är det bara positivt?
LG - I stort sett, ja. Skador kan ställa till det men å andra sidan får lagen upp ett matchtempo som kan vara svårt att få för de lag som harvar mot varandra i träningsmatcher. Dessutom gör Royal League att de lag som spelar där förbereder sig på ett annat sätt, de får tidigare tillgång till gräsplaner och kommer "i form" snabbare. Har de bara en bred trupp så ska de orka distansen ut.

DS - Gör man det år efter år efter år så blir det till slut naturligt och därmed också något positivt, men det gäller att man matchar smart. Går man långt kan det slita i slutet av säsongen, men självklart ska svenska proffs klara av det extra antal matcher som RL betyder. IFK Göteborg visade i fjol att det var något positivt

AIK ser ut att få spela på ett nytt Råsunda, hur viktigt är det för Djurgården och Hammarby att få egna arenor, eller åtminstone en arena där man nyttjanderätt under matcherna?
LG - AIK kommer spela på nya Råsunda oavsett om det blir en utbyggnad eller en helt ny anläggning vilket kanske är det troligaste tipset. Problemet är bara att Förbundet äger Råsunda och AIK kommer aldrig kunna äga sin egen arena däremot kan man få vara med och tycka till så att Råsunda blir ungefär som AIK vill ha den. I bästa fall. Det eller de lag som får total nyttjanderätt, vilket inget lag knappast får om de inte bygger själva eller köper ut andra intressenter, kommer att få ett stort försprång.

DS - Otroligt viktigt. Det är det för alla lag, men särskilt för lag som har ambitionen att tillhöra toppen i Norden och även kunna utmana i Europa då och då. Titta på Elfsborg. Deras arena har betytt otroligt mycket för laget, ja för hela staden. Inkomsterna rasar in och Elfsborg i all ära, men det är en i jämförelse liten klubb. Om de kan satsa som de gör borde såväl DIF som Bajen kunna göra ännu mer med en "egen" arena.

Om jag säger att Djurgården vinner guld i år men att AIK inte blir sämsta Stockholmslag, är jag hopplöst enögd och verklighetsfrämmande då?
LG - Guld till Djurgården ska det va. Jora, så blir det nog. Men att AIK ska hamna före Bajen? Går du också på rökheroin? Bajen har kom sexa 2004, fyra 2005 och fortsätter att klättra två steg. AIK får nöja sig med en tredjeplats....av de så kallade Stockholmslagen. I allsvenska sluttabellen kommer AIK åtta.

DS - Jag har lärt mig för länge sedan att jag är en usel tippare och att fotbollens logik har många brister. Det tråkiga svaret är således att allt kan hända. Men om ni tvingar av mig en analys så borde såväl DIF som Bajen slåss om topplatserna. Så pass bra är deras trupper och det skulle inte förvåna mig om ytterligare ett par starka namn ramlar in inom en snar framtid. Sedan är jag inte så säker på att det verkligen blir Djurgården som vinner guld. Att vinna på beställning är svårt (fråga Malmö FF). I ett tips blir ändå blåränderna mina favoriter till guldet och Hammarby får nöja sig med en fjärdeplats. Men det tipset kan mycket väl förändras fram till säsongsstarten.

Slutligen, vad tror du om AIK:s möjligheter i årets allsvenska, vilka lag har man möjlighet att lägga bakom sig?
LG - Kontinuitet, sammanhållning och några lyckade nyförvärv. Samt en målvakt, Daniel Örlund, som kan slå igenom. Det talar för att AIK inte åker ur. Men man är nosar inte på Champions League. Inte än. Efter Gnägget? Elfsborg, Halmstad, Häcken, Gefle, Gais, Öster i nu nämnd ordning.

DS - Jag tror mer på AIK än många andra. Med Rikard Norling i spetsen, allsvenskans mest noggranna tränare bakom taktiken, blir laget svårslaget. Man har värvat klokt, om än inte särskilt namnkunnigt och jag har svårt att se att AIK ska behöva slåss in i det sista för sin allsvenska överlevnad. Man slipper kval. Daniel Örlund kan bli en sensation i målet och Wilton Figuei...Figurei...äh, Wilton (brassen alltså) gjorde sin första säsong i svensk fotboll i fjol och gjorde det bra. Jag tror på honom också. Sedan önskar jag att vi får se Johan Mjällby dra på sig matchtröjan igen. För AIK:s skull, men kanske allra mest för Johans skull. Han förtjänar den avslutningen på karriären.

Text: Johan Florén
Foto: Bildbyrån
[060217]