Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Kenny Pavey och Bernt Hulsker i premiären mot Kalmar FF.

Svartgul sammanslutning

Det som har varit har varit. Stryk över och gå vidare. Bryt ihop och kom igen. Klyschorna att ta till är många, ursäkterna likaså. Tycker dock inte att det finns någon andledning att varken förklara eller ursäkta sig.

Premiär är premiär. Ibland kan tändning och laddning slå över. Det blir för mycket. Prestationsförmågan blir lidande när den psykiska laddningen är för stor. Jag vet, jag har varit med om det själv.

Jodå, jag kommer ihåg. Ni som läste krönikan inför premiären kommer säkert ihåg mitt vad. Jag trodde på seger med två mål och en publiksiffra närmare trettio än tjugo tusen. Visst, det viktigaste, resultatet, sket sig; för att uttrycka det prosaiskt. Den andra delen av vadet gick dock hem. Publiksiffran. Vi var nog många som gnuggade oss i ögonen en extra gång på måndagsmorgonen. Ett vitt täcke hade lagt sig över huvudstaden, och det var säkert ett par tusen som valde att stanna hemma. Trots allt; en finfin premiärsiffra.

Visst blev det kanske inte riktigt som många av de svartgula anhängarna tänkt sig. Måste nog ändå erkänna att Kalmars seger varken kändes ologiskt eller orättvis. AIK gjorde sig inte själva rättvisa och Kalmar spelade riktigt klokt. Visst de rödvita bjöd knappast, med ett par få sydamerikanska undantag, på något skönspel. Det är inte vackert, men väldigt effektivt. Eller som gamle Malmö- och AIK-tränaren i ishockey, Timo Lahtinen, hade uttryckt det: ”äckligt disciplinerat”.

AIK fick aldrig riktigt igång det spel man praktiserade under både för- och fjolårssäsongen. Det kändes precis som en mental blockering, eller överhettning. Både Norlings och Nicklas Carlssons analyser efteråt var ganska entydiga. Laget kan betydligt bättre, de vet och kommer att plocka fram det. IFK Göteborg är med andra ord förvarnade.

Själv är jag inte oroad. Förvånansvärt har jag inte sett en enda "krisrubrik" än. Skulle de svartgula däremot kamma noll mot Göteborg, och kanske, ve och fasa, även i derbyt mot Hammarby, ja då kommer det målas svart, krävas avgångar och rullande huvuden från både kreti och pleti. Själv är jag, som sagt, inte oroad. Serien är lång och det är en oändlig mäng poäng att spela om. Dessutom är Kalmar ett bra lag. Mycket bra, till och med. De kommer att ta betydligt fler meriterande skalpar.

Tror dock inte att laget med Sveriges vackrast belägna arena når högre höjder än sista Royal League-platsen, vilket i och för sig inte är illa. Försvinner dessutom Ari fram emot sommaren, kan det bli svårt att ersätta, lovande syskontrion till trots.

AIK har en, åtminstone på pappret, mycket tuff start på allsvenskan. Göteborg här näst på bortaplan, sedan följer Hammarby hemma, Malmö borta och Helsingborg hemma. Tufft var ordet. Samtidigt tror jag att det kan vara bra. Då kommer laget snabbt in i serien och kan inte vila på några kuggar. Det är full fart direkt som gäller. Dessutom var de fler "guldaspiranter" som föll tungt, eller tappade poäng i premiären. Malmö och Elfsborg delade lika på poängen, Helsingborg tappade 1-0 till 1-2 mot Halmstad, Göteborg fick "bara" 1-1 mot nykomlingen Trelleborg och Djurgården sköts i sank av Brommapojkarnas Joakim Runnemo. Kanske omgångens största skräll.
  Säsongen är ung, och de mest osannolika resultaten är fortfarande sannolika i serien där alla lag kan slå alla. Av erfarenhet vet vi att nykomlingar och uppkomlingar kan sprattla en del såhär i inledningen, medan de tippade lagen oftast tar sig allt efter säsongen går.

Visst, AIK:s målsättning kan och ska vara hög. Men samtidigt tror jag att det blir tuffare i år. Fler lag vet hur de bör spela mot de svartgula, varför det blir svårare att överraska. Som sagt, tuffare, men mer utmanade. Dessutom är jag helt lugn över att både spelare och ledare vet vad som behövs åtgärdas inför fortsättningen.

Jag får ofta en oerhörd revanschlusta efter en förlust. Jag vill att nästa match ska komma snart, för att snabbt kunna få återupprättelse. Så också nu. Dessvärre blev väntan mer än en vecka denna gång. På tisdag ska den dock komma, revanschen.

Det blir således två lag med tappade poäng från premiären som drabbar samman på Ullevi på tisdag. Två lag som nog är besvikna över sina respektive spelmässiga insatser i samma utsträckning som de är besvikna över de tappade poängen. Till detta kommer också att det av tradition brukar bli sevärda och tuffa tillställningar lagen emellan. Något att se fram emot.

Själv har jag redan, såhär ett par dagar innan matchen, konstaterat att jag inte kommer att vara på plats. Det blir istället pay-per-wiew på en tv, uppställd på ett par flyttkartonger. Den är i full gång nu nämligen, men det går ju att kombinera lite nytta (stapla kartonger och i halvtid kanske plocka upp en å annan sak) med nöje (att faktiskt se matchen). Kände att det för just den läsande målgruppen här på sidan kanske inte behövde förtydligas vad som faktiskt var nyttan och vad som var nöjet, men det kan ju vara så att en å annan oinvigd förvirrat sig in hit och trodde att förhållandet var det omvända. Nu vet även ni.

Hursomhelst.

Det har säkert varit en del analyserande och grunnande på kammaren för Norling/Novakovic och jag tror mig veta att det blir en del omdisponeringar i startelvan. Förmodligen kommer mittfältet att bestå av en kvartett i stället för en trio. Revanschlusta och en svartgul sammanslutning bakom de elva kämparna på planen kommer att leda till säsongens första inspelade poäng. För visst står fansen upp för sitt lag, beter sig som riktiga supportrar, stöttar och hjälper fram. Som en härlig, stolt svartgul sammanslutning. Visst är det så!

Ad interim.

Av Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[070416]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.