Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Lyckade svartgula ingripanden

Så kom den då, äntligen. Segern mot Hammarby IF efter några tunga år. Visserligen ett år utan allsvenska derbyn, men då hade Väsby fräckheten att ta Hammarbys roll!

Hur såg den ut då, den efterlängtade? Ja, lugn och trygg kändes den inte, mer vilja, kamp och taktikbyten. De sista minuterna kunde man inte hålla fjolårsminnena borta med både vinster och poäng som försvann i matchernas slutskeden, men så tog matchen slut efter en enorm dubbelräddning av Daniel Örlund i slutminuterna. Visserligen kom en offsideavblåsning, men om den gälllde bägge chanserna eller bara den sista var oklart.

Jag följde spelarna under matchen och de olika positionsbytena och noterade delaktighet och aktioner på gott och ont för att se var vår styrka respektive svaghet möjligen fanns. Det är naturligtvis omöjligt att registrera allt som sker, medan man plitar ett "+" eller ett "?" hinner en, kanske två spelare skarva en boll eller tappa den.
  Så här såg i alla fall matchen ut för mig!

* Den första halvleken var på gott och ont. Lyckade svartgula ingripanden var knappt 60 procent mot cirka 65 i den andra. Andelen misslyckade var ungefär 25 procent i den första men bara 15 i andra halvlek. Det mest intressanta är väl kanske att vår aktiva delaktighet i spelet är nästan 30 procent högre under de sista 45 minuterna!

* I första halvlek är det tre spelare som gör klart fler lyckade insatser än de övriga: Jimmy Tamandi, Niklas Sandberg och Wilton Figueiredo.
- Dessa tre fortsätter att lyckas i den andra halvleken men får då sällskap med Daniel Örlund, Nicklas Carlsson, Daniel Tjernström och Bernt Hulsker.
- Per Verner Vågan Rønning, Kenny Pavey och Patrik Karlsson har också en ganska stor aktivitet, men med mer blandade resultat än tidigare nämnda.

De redovisade uppgifterna ger inte nödvändigtvis sanningen om spelarnas insatser, men speglar ändå spelets förlopp och fördelning på planen.

Några iakttagelser:
* Kenny Pavey har en märkvärdigt blek start i matchen och det är först när Jimmy Tamandi återtar högerbackspositionen, som Kenny börjar komma in i matchen. Tillsammans med Nicklas Carlsson hittade han aldrig något samarbete.
* Dulee Johnson och Miran Burgic är de spelare, som registrerats minst i "aktivitetsregistret". Trots det vill jag påstå att de två gjorde en utmärkt insats, men deras jobb, löpningar och arbetsinsats lika mycket bestod i aktioner för att ge utrymme åt övriga lagkamrater, som att själva föra spelet.
* Fotboll spelas på en stor yta, bollen kan bara vara på ett ställe i taget och dit riktas, nästan, all uppmärksamhet men "det stort sker, sker tyst". Och det ligger mycket i det!

Subjektiva iakttagelser:
* Matchens lirare: Jimmy Tamandi med Nirre Sandberg och Daniel Örlund som runner-ups.
* Matchens undran: byttes inte Pevever (Rønning) ut väl tidigt? Fast förmodligen har Norling/Novakovic rätt som vanligt. Patrik Karlsson har ett högt aktivitetsindex i andra halvlek, men också ett par tunga och obegripliga missar. Nicklas Carlsson, som väl var utbytesalternativet höjde sig, när vi gick tillbaka till fyrbackslinje och framförallt i den andra halvleken.

Minnesbilder:
* Örlunds slutminuter förstås.
* Pevevers räddning på mållinjen.
* Wiltons och Dulees enfotsnedtagningar på hårda höjdpassningar.
* Daniel Mendes glädje och stolthet efter målet.
* Mats Rubarths plötsliga avvikande från spelarbänken in till omklädningsrummet. Schism? Nejdå, Ruben är snart tillbaka med den avbytarväst han uppenbarligen glömt i Råsundas inre.
* Rikard Norlings aktivitetsindex? Högt! Rör sig extremt mycket på begränsad yta, hög delaktighet, livligt och tydligt kroppsspråk men också stor och tydlig oral aktivitet.

Slutsats:
* 1-0 ger lika många poäng som 4-0 (Nirre Sandbergs tips) och känns lika skönt, fast med en mer utmattad glädje.

Av Bappe Bjuggren
Foto: Magnus Neck
[070425]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.