Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Alla vi

* Det återstår 22 av 26 omgångar i årets allsvenska spel.

* Vi är max tre poäng (plus målskillnad) från täten.

* Vi har två poäng fler än förra året i motsvarande fyra matcher.

* Hellre varva trepoängare med nollpoängare, än att ständigt harva oavgjort.

* Om inte Mr Fröjdflöjt hoppat över en signal före 1-0, hade matchen kunnat få en annan karaktär.

* Att godta ett spelschema med allsvenskans tuffaste bortamatch fyra dagar efter ett derby för att anpassa sig till tv-bolagens särintressen, är att skänka bort tre poäng.

* Vissa dagar fungerar inget. Det gäller individer, organisationer och idrottslag. Det bara är så. Bryt ihop och gå vidare.

* Nu är vi inte bara sönderlästa, nu är vi slut också. Har visst gått på mediamyten om oss själva. Det är alltid bättre för svenska lag att arbeta upp sig från skuggsidan.

* Även en hjälte som Rikard Norling kan vara ur form.

* ”Jakten på det försvunna kantspelet”, del IV. Vänsterkanten har nybörjarfrossa, högerkanten är i konvalescens. Detta kan bara gå åt ett håll – framåt.

* Det är ändå bara fotboll. Livet innehåller mer än så.

Jag bär med mig ett minnesfragment från fem-sexårsåldern, när jag förvisats till mitt rum efter att ha gjort mig omöjlig på något sätt. Väl där plockade jag surmulet fram min samling med små leksaksbilar och satte upp dem framför mig. ”Jag har i alla fall mina bilar”, tänkte jag, och vände och vred på dem en och en.

Det är egentligen det enda jag minns av denna lilla sorglustiga episod, men på något sätt dyker den upp nu. Den radda med försvarsargument i punktform som texten börjar med känns ungefär som de där bilarna. En sorts ”jag mot världen”, omstöpt av en 40-plussare som känner sig som en liten grabb igen.

Det enda som var sämre än AIK:s insats under lördagen var sändningskvalitén på TV4 ute i Roslagen. Hög luft och stark blåst gav tydligen någon form av atmosfäriska störningar. Här har paradigmskiftet slagit igenom, man får sig alltså bilderna till livs helt digitalt. Varför ettor och nollor som hör till en viss kanal är av sämre kvalitet än de för andra kanaler, ligger dock bortom denna IT-pedagogs fattningsförmåga.

Att allt inte är lika smidigt samhällsanpassat här ute på landet jämfört med stadslivet, det har man accepterat genom åren. Fram till 70-talet fanns det bara utedass, om än ett K-märkt sådant. Dricksvatten hämtas fortfarande understundom i dunkar och kakelugnarna nyttjas vintertid för att få upp värmen. Och visst var de analoga tv-sändningarna ofta av dålig kvalitet, mina julaftnars Kalle Anka hade ofta mer snö i rutan än landskapet utanför.

Men det var å andra sidan enda felet – bilden kunde vara usel, men en sändning i realtid gick dock fram! Fotbollsmatcher kunde följas, så icke nu! Moderniseringen har gett att vid störning så fryser bilden, eller bjuder på en mosaik av någon sorts opkonst, samtidigt som ljudet liknar en blandning av rymdroboten R2-D2, och en koloni upprörda präriehundar. Efter någon halvminut återkommer matchen, man får följa den i några sekunder, sedan börjar det om…

Så jag gav upp försöket någonstans i samband med att Daniel Örlund gjorde en dubbelräddning (som jag faktiskt fick se) kort efter underläge 0-1. När Sveriges Radios mediokra webbsändning som jag gått över till, förkunnade 2-0 till de blå, så tyckte jag det fick räcka överlag. Förskonade därmed mig själv från eländet. Jag tappade upp ett bad, öppnade en pilsner och någonstans här började jag plocka fram min barndoms bilar. Det vill säga försvarsargumenten ovan.

Jag brukar inte gilla användandet av ordet ”vi” i samband med AIK, svenska landslag eller någon annan idrottsverksamhet man sympatiserar med. Till exempel en kommentar som ”idag spelade vi med ett tätt försvar” känns fånig, om den inte fälls av någon som faktiskt var med i laget. Detta ”vi” brukar nämligen lite försynt förvandlas till ett ”de” när det börjar gå dåligt.

Men just därför, och för att bryta mina egna invanda mönster, känner jag extra starkt för ett ”vi” i denna krönika. Det var nämligen alla vi AIK: are som örfilades upp på Malmö Stadion. Just nu är vi inte bättre än så här. Vilket inte hindrar att vi, med gemensamma ansträngningar - laget, organisationen, supportrarna, sponsorerna och alla ideella krafter – kan ta oss i kragen och höja prestationen rejält, nu direkt!

Och inte börja tokvärva, avskeda, övertolka tidningsartiklar, ge upp, bua ut, ha sönder eller regregera till sexårsåldern. Begreppet ”vi” definierar nämligen en enighet. Så, för att åter föra tankarna till jul-Disney: ”kom igen, katten, det svänger ju!”.

Avslutningsvis en liten gloslektion, till nytta för oss alla att påminnas om. Wikipedias definition av ordet supporter:
”en person som stödjer en organisations verksamhet utan att direkt vara en del av den. Ofta förknippat med någon som har ett stort engagemang för en idrottsförening.”

Nationalencyklopedin är inne på samma linje:
” ivrig anhängare och beundrare av idrottsklubb e.d…utvidgat om stödjande person…jfr support.”
Och vidare om ordet support: ”stöd”.

För att vara övertydlig slog jag också på ordet ”stöd-stödja”, och fick bland andra fram betydelsen ”hjälp – hjälpa”.

Så därför lämnar jag ut två retoriska frågor innan jag för en kort terapeutisk stund återgår till mina bilar och stackars undanflykter:

Hur hjälper vi vår klubb bäst - genom misstro eller uppmuntran?

När behövs vår hjälp som bäst - vid medgång eller motgång?

Vi väljer. Upp med hakorna, vi har en cupmatch att vinna, och en mästerskapsserie att jaga vidare i. Stöd AIK, då, nu och alltid!

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[070430]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.