Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Robart Åhman-Persson, Wilton Figueiredo och, i bakgrunden, Mats Rubarth.

Är Ni redo för mer?

Ibland är vi tvungna att göra saker vi inte vill. Det blir liksom oundvikligt; går inte att komma ifrån. Man hittar sig själv ståendes vid vägs ende, utan val. Det är bara vända tillbaka och ta den andra vägen vid det senaste vägskälet i livet.

Nåja, så allvarligt kanske det inte är, men IKEA har aldrig varit min ”cup of tea”. Har någon gång, förmodligen någon gång runt tjugoårsålder, lovat mig själv att inte besöka nämnda affär mer än max en gång var tredje år. De senaste tre dagarna har jag varit där, en gång per dag – minst.

Ja, ja, när ett hus ska fyllas och behoven av saker – husgeråd - på något sätt blivit oändligt mycket större, krävs ett eller annat besök på möbelvaruhusens gigant. Som det verkar.

Lyckas dock smita undan, in på skrivarvrån, för att plita ned en och annan krönika mellan varven. Härigenom kan jag också ägna full koncentration åt de dryga två timmars total fokusering, som kommer att nå sitt klimax under måndagskvällen. Platsen då är Solna, i Stockholm.

Bollklubben från Halmstad kommer på besök. Med en poäng mer än AIK och även en tabellplacering bättre är det inte svårt att lägga ihop ett plus ett och konstatera att det blir tre. Det är alltså en mycket viktig match som spelas på Råsunda på måndagskvällen.

Halmstad kommer med en 1-0-viktoria över Trelleborg, medan hemmalaget senast 2-0-besegrade Brommapojkarna. För AIK:s del har, som det pratas om överallt, spelet hitintills inte stämt. Jag har dock ideligen hävdat att det är en styrka att bara ligga två poäng efter täten trots att kuggarna ännu inte går smärtfritt.

Det är också lätt att ställa sig följande fråga: Hur reagerar laget på den senaste segern? Såhär långt denna säsong har varje seger känts som starten på något nytt. Starten på en räcka förlustfria matcher med brasiliansk sambafotboll. Varje förlust har känts som en ytterligare barriär för den mentala spärr de svartgula emellanåt verkar lida av. Jag, och säkert många med mig, sitter liksom bara och väntar på att det verkligen ska lossna. Att alla spärrar ska släppa, handbromsen lossna, och laget ska få spela ut hela spektrat.

Nu är jag i det mentala läget att eftersom Brommapojkarna slogs tillbaka sist, och det faktiskt kändes som om de gulsvarta hade god kontroll på tillställningen, förutom då ett tag under andra halvlek, känns som om laget kan ha något på gång. Har varit där förut, visst, men nu…nu!

Vad som också förstärker denna känsla av kommande framgång och ljus i tunneln, är också avslutningen på matchen mot Brommapojkarna. Då menar jag naturligtvis inte Miran Burgic skada; den beklagar jag djupt, och även om AIK har en bred trupp, så blir den nu allt skörare för skador. Tänk om ytterligare anfallare går sönder, eller om någon större europeisk klubb lägger ett jättebud på Figueiredo; då står vi där plötsligt med allt för få anfallare. Kom ihåg - det går fort inom idrottens värld.

Det jag menar är dock Figueiredos avslutande klassmål. Lite Maradona över det hela; kraft, teknik och finess. Alltihop blandat och sammanrört under en och samma sekvens. Ett av allsvenskans snyggaste mål denna säsong, kan jag lova - redan nu.

Så med detta mål på näthinnan, tre färska poäng och en mer framskjuten tabellplacering är jag redo för mer. Mer klass, mer finess, mer samba, fler poäng och högre tabellplacering. Låt oss bevittna ett första steg mot allt detta tillsammans. Tid: Måndag 19.00. Plats: Råsunda, Solna, Stockholm. Är du redo och kommer, så lovar jag att inte besöka IKEA på en hel vecka. Ska försöka åtminstone.

Ad interim.

Av Göran Strömberg
Foto: anders h
[070520]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.