Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Från öde till folkfest - Råsunda under en matchdag

"Vi ser dom svarta tröjorna i AIK, vi vet att alla vägar bär oss rätt."
Gnagets hymn strömmar ut ur högtalarsystemet på Råsunda stadion. Stora delar av de 14 141 åskådarna som denna kväll har tagit sig till nationalarenan för att se AIK möta Halmstad stämmer in i sången från högtalarna. Arenan har under dagen gått från öde katedral till en kokande teater av drömmar. Följ med på förvandlingen.

Solen har orkat sig upp över Råsundas östra läktare men än så länge ligger de flesta av de drygt 30 000 stolarna i skugga. Den tomma stadion ger resonans till puttrandet från åkgräsklipparens fyrtaktare och doften av nyklippt gräs börjar sakta spridas. Klockan är 8.21, planansvarige Robert Limpar klipper de första längderna av den täta gräsmattan.
– Alltid nyklippt och nykritat till match. Klippningen tar nästan fem timmar och sen är det mycket annat som ska ordnas, berättar han.
Robert är en av sex personer i det väl sammansvetsade team som överser den vardagliga driften av Råsunda. På matchdagar ser de till att ordna allt för att publiken ska trivas så bra som möjligt. För, som Robert påpekar, utan publik blir det ingen media. Utan media, inga sponsorer och utan sponsorer ingen fotboll.
  En av Roberts kollegor Lennart "Lelle" Lindvall kommer gående med två brutna stolsitsar under armen.
– På matchdagen måste vi kontrollera att alla stolar på läktarna är hela, förklarar han, tittar menande ner på de orange plastbitarna i handen och fortsätter. I snitt förstörs det 50-100 stycken per match, senast var det 40 och då vann ändå AIK.
Råsunda är en gammal arena så det finns alltid mycket att åtgärda på matchdagar. Det gäller att se till att lyset fungerar på alla toaletter och att det inte är stopp någonstans när tusentals människor ska samsas.
  På matchdagar blir arbetsdagarna långa, hela 16 timmar i sträck kan det bli vid en kvällsmatch. Men sammanhållningen i gruppen och det gemensamma fotbollsintresset gör att dagarna går undan ändå. Och även om det inte är ens tur att jobba under själva matchen är det inte säkert att man håller sig undan.
– Jag kommer stå på Norra ikväll, konstaterar Lelle.

Klockan är 15.36. I Råsundas djupa innandöme rör det sig allt fler människor. I omklädningsrummet diskuterar AIK: s båda materialförvaltare vilka spelare som ska ha lång- respektive kortärmad matchtröja.
– Vi hänger upp både så får de välja, men vi måste ändra ordningen på shorts och strumpor. Vi har haft likadant två matcher nu, säger Jonas Lagerlöf.
– Hur ska vi ha det då? Shorts först eller sist? undrar Åke "Bulten" Andersson.
  Trots ordväxlingen påstår de att det inte förekommer mycket skrockfullhet, varken bland spelarna eller bland dem själva. De enda som sticker ut är egentligen bara assisterande tränaren Nebojsa Novakovic som alltid har någon synpunkt på kläderna hur de än har förberett dem åt honom och vänsterbacken Jimmy Tamandi som vill ha många ombyten av undertröjor.
  Innan jag träffar Åke och Jonas har de ätit en gemensam lunch med spelarna och tränarna på Råsundas restaurang. En energifylld kost står på menyn vid matchdag, alltid fyra timmar innan matchstart. Idag serverades pasta och kyckling.
  Efter maten har materialförvaltarna en stund på sig att göra i ordning omklädningsrummet.
  Åke och Jonas förbereder allt.
  Under halvtimmen som jag besökt de i omklädningsrummet under Västra läktaren har tröjor hängts upp på krokar, undertröjor, strumpor och uppvärmningoveraller lagts på hög utefter spelares storlek och nummer.
– Spelarna behöver bara tänka på att ha med sina dojor och benskydd, säger Åke.

– Okej grabbar, ni kan väl ta varsin hink här grabbar! hojtar Tobias Larsson, från AIK-Tifo ut till de drygt trettio killarna som står runtomkring honom.
  Klockan är 17.12. Vi står vid AIK-Tifos blåa container på hörnet av Västra och Norra läktaren. Killarna kommer från AIK: s femtonårslag och hjälper AIK-Tifo med att skramla ihop pengar på hemmamatcherna.
– På två matcher har de samlat totalt 60 000 kronor och de får tio procent så det är en bra deal för båda oss och dem, konstaterar AIK-Tifos ordförande Anders Hagenbjörk som också mött upp.
  Under Södra läktaren får ungdomsspelarna de sista instruktionerna av Anders och Tobias. Sedan rör vi oss moturs runt stadion och killarna stationeras strategiskt ut vid alla ingångar.
– Grabbarna gör ett riktigt bra jobb och det behövs. Vi har redan nu lagt ut 65 000 på vårt nästa veckas tifo mot Djurgården, utrustningen väger ett och ett halvt ton, berättar Tobias.
  De 25 medlemmarna i tifo-gruppen målar, syr och snickrar ihop kreationer i veckor innan ett stort tifo. Om man räknar med idéstadiet så tar det månader att styra upp ett bra tifo.
– Det är rätt lustigt att man håller på så länge med något som är över så snabbt, ler Tobias.
– Eller något som helt skiter sig, inflikar Anders.
– Men vi gör det för att det är det närmaste vi kommer att representera AIK, avslutar Tobias stolt.

AIK-spelarna går samlat mot kortsidan vid norra läktaren och vinkar till klacken som står där. De hälsas välkomna av sina supportrar som för första gången under kvällen stämmer upp i sång.
  Klockan är 18.25 och laget börjar sin gemensamma uppvärmning. Men tränaren Rikard Norling syns inte ute på plan.
  Han värmer upp i omklädningsrummet.
– Jag behöver värma upp mentalt. Göra mig förberedd på att vara mottaglig till det som händer på plan kontra det som vi förberett, ifall det blir nödvändigt att göra hastiga förändringar, berättar Rikard Norling.

Efter 90 minuters kamp som flankerats av lika intensiv sång från norra läktaren hör Rikard Norling domaren blåsa i pipan sista gången i kväll.
  1-1 hemma mot Halmstad.
  Rikard släpper ner blicken mot marken och för första gången ikväll hänger armarna slappt ner utmed sidorna. Armar som under matchen energiskt har dirigerat instruktioner, hållits bakom ryggen och korsats för bröstet om vartannat.
  Han samlar sig på bara ett ögonblick. Går med rappa steg ut i regnet. In mot mittplan för att tacka domaren och motståndarens tränare Janne Andersson.
  Klockan är 20.53 och matchen är slut, men det är inte Rikard Norlings dag.
– Min matchdag är inte slut förrän jag gett den sista intervjun och sitter i bilen på väg hem, säger han.
  Om en vecka kommer han tillbaka till Råsunda för att leda laget. Som hymnen som strömmar ur högtalarna påminner alla inblandade om.
  "Vi vet att snart så är det dags igen."

Av Lukas Syberyjski
Foto: Magnus Neck
[070524]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.