Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Nummer 12.

Matchens profil - nummer 12, med mera

Nummer 12 visade redan före uppvärminingen prov på den entusiasm och tändning som fanns inför matchen. Och det skulle hålla i sig under i stort sett hela matchen. Inte ens den chockartade och ödesdigra minuten efter 35 minuters spel i den första halvleken kunde stoppa eller förstumma vår tolva.

Däremot blev kampen mot Djurgårdens nummer 12 tuff och hård matchen igenom.
  Bägge tolvorna var emellanåt lite odisciplinerade och gick lite över gränserna, men inte mer än att det skulle räckt med ett och annat gult kort. Det var inte nummer 12 som orsakade det slutliga förlusten i matchen.

Och de övriga spelarna då? Ja, för att använda en sliten klyscha - ömsom vin, ömsom vatten. Det bekymmersamma är att vinet finns huvudsakligen från vårt egna mål och fram till motståndarnas sista 20-25 meter. Den sista biten blir det mest vatten, kanske rentav tungt vatten. Det är lite symptomatiskt att DIF gör två kontringsmål medan vi i stort sett inte kommer fram i någon kontring överhuvudtaget. Spelmässigt är vi med. Under en stor del av framförallt den första halvleken har vi t o m ett spelövertag, men övertaget ger inte några riktiga målchanser. Vårt ledningsmål var välförtjänt men kom främst på grund av att Touray släppte till en retur lite onödigt.
  Robert Åhman-Persson hade en farlig nick och ett skott i ribban, annars var det kanske Daniel Örlunds projektil från egen planhalva, som var vårt farligaste försök! Det verkar som att ju närmare motståndarmålet vi kommer, desto mer tvivel och beslutsångest drabbas vi av.
  Träningsmatchen mot Visby/Gute kan möjligen bli en räddning. Vad vi behöver nu är att få göra mål, gärna ett flertal, så vi känner att det går, att vi kan.

Nu är det naturligtvis inte så nattsvart som det kan kännas efter en derbyförlust. Ett glädjeämne var att se Robert Åhman-Persson och Pierre Bengtsson ta för sig och våga från start i en match med drygt 32 000 på läktaren. Framtiden inte bara syns, den är här. Vi var flera som inte riktigt förstod varför Robban Å-P var den som byttes ut i paus. Det fanns de som presterat klart mindre.
  Visst, både Robban och Pierre tar några felbeslut under matchen, men det gör alla under en match. På sikt kommer det ändå att bli till glädje för AIK Fotboll. Det var också kul att se Patrik Karlssons spel i hans inhopp i andra halvlek. Han verkade, jämfört med tidigare matcher, tro mer på sig själv och därför våga mer. Han visade upp en del av det som gjorde att han värvades inför denna säsong.
  Dulee Johnson var något av ett mysterium i detta derby. Han gjorde några härliga, nästan briljanta prestationer, men också ett antal närmast pinsamma felbeslut i okomplicerade lägen. Det syns att Dulee har en stor potential i sitt spel, men den har väldigt svårt att hitta fram och rätt.

Khari Stephenson och Gabi Özkan är saknade och efterlängtade nu. Inte för att de kan göra underverk eller är överlägset bättre utan för att de skapar fler alternativ på några positioner och inte har något att förlora, när de väl blir spelklara. På samma sätt som Pierre och Robban törs göra lite fler saker lite annorlunda i dagens match. Och alla fyra har kapacitet att klara av det de vill göra.

Det ser alltför ofta ut som att vi krymper ytor och spelalternativ för oss själva mer än vad motståndarna förmår göra för oss. Kanske är det en synvilla, men jag tror inte att det är så enkelt. Alltför få gör alltför sällan det oväntade. Problemet är att det väntade är väntat inte bara av ens medspelare utan också av motståndarna. Det förutsägbara kan innebära en trygghet, men också leda till stagnation.

Gulddrömmen finns kvar och chansen är inte borta, men kanske ska vi se lite mer långsiktigt! Vår framtid tar inte slut i november i år, oavsett hur det går. Vår framtid har bara börjat och att bygga för en längre period kräver mer än att bygga för de närmaste månaderna.
  Snabba vinster följs så gott som alltid av stora förluster. Ett planerat bygge överlever längre och står stadigare än ett snabbt, spontant och tjusigt. Vi har det material som krävs för ett guldbygge, men alla bitar är kanske inte klara att läggas på plats ännu.

Nummer 12 har det lättare än övriga spelare i truppen. Nummer 12 sätts aldrig på bänken, byts aldrig ut i halvtid och spelar bara när nummer 12 själv vill. Och framför allt: hos nummer 12 ryms alla och alla får samma speltid. Fast visst varierar dagsformen även hos 12:an! Och framför allt. fotbollen behöver nummer 12.

Av Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[070529]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.