Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Nu helt utan press

Sommarmorgonen erbjuder en helt obeskrivbar skönhet. Bara enstaka moln som färgsätter den annars azurblå himmelen med vita tussar. Daggen i gräset gör att jag blir blöt om fötterna när jag försedd med ”Foppatofflor” på fötterna, beger mig ut till brevlådan för att hämta tidningen. Utrustad med sagda tidning, en tallrik yoghurt och en kopp kaffe sätter jag mig sedan på framsidan och blir något blöt om baken när jag sätter mig i den daggvåta stolen.

Efter en stunds bläddrande i tidning och ätande av yoghurt börjar solen så smått värma. Det är, trots att jag sitter i en söderförort till Stockholm, väldigt tyst. En och annan insekt surrar nära förbi och på avstånd kan jag höra en fågel, liksom diskret visslandes sin melodi; nästan som om den inte vill förstöra morgonfriden genom att vara för ihärdig med sitt lockrop. Det är fredag, klockan är inte många minuter över sex och dagen befinner sig i sin linda. Saker är fortfarande möjliga och dagen är, och ska alltid förbli oförstörd.

Det är så jag upplever fredagsmorgonen. Ett av de där ögonblicken då tillvaron endast känns full av möjligheter. De stora problemen med miljöförstöring och global uppvärmning blir tillsammans med de små om huruvida jag ska måla vardagsrummet eller lägga golv i sovrummet först, väldigt perifera. Allt känns så rent, naket och oskyldigt. Allt kommer att lösa sig. Denna stämning och känsla flyter nog lättast upp till ytan en fredagsmorgon i juli, i en värld som annars så ofta förmedlar krig, svält, miljöförstöring och elände.

Det är också med denna känsla jag går in, slår på datorn och börjar peta ihop dessa klent ihopknåpade strofer.

AIK har, vilket de flesta verkar vara ganska överens om, varken samlat ihop önskat antal poäng i skrivande stund, ej heller spelat på önskat vis. Visst, en och annan halvlek har varit bra och försvarsmässigt har de klaffat ganska bra. Kreativiteten framåt har dock minskat allt i takt med att laget närmat sig offensivt straffområde; eller för att låna kollega Livstedts senaste associationer i sann hårdrocksanda. Anfallsspelet har "Fade to black".

Om detta vet vi allt. Vad då göra åt saken? Ja, som bisittare och betraktare är det inte mycket annat att göra än att släppa alla tankar på avancemang uppåt i tabellen och bara ta varje halvlek för sig (har ni hört den förut?), leva i nuet och stötta för allt vad tygen håller.

Dessutom surras det, och ryktas om spelare som kommer att försvinna, redan har försvunnit, inte vill lämna, vill lämna osv. För det första: Ta alla dylika rykten med en nypa salt. Hade AIK legat i topp hade diskussionen och debatten inte varit tillnärmelsevis lika intensiv. Vi får, precis som vanligt, se vad som faktiskt och konkret kommer att hända. Än så länge döljer framtiden detta väl.

Undertecknad har nu släppt alla mål och ambitioner med en framskjuten placering som förgylls av än den ena, än den andra ädla metallen. Tror just nu att det är rätt recept för alla i och runt AIK. Mål ska man ha, men de kan ibland hämma, speciellt när det går lite emot. Precis så gjorde till exempel Markus Näslund i den nationella hockeyligan "over there". Han förde under flera säsonger en tynande tillvaro utan att leva upp till några förväntningar alls. Då bestämde han sig för att bara gå ut, skjuta mycket och ha kul – och ett, tu, tre så hade han blomstrat ut till en världsstjärna!

Kanske kan 5-0 mot Glentoran vara ett första steg på en ny inslagen väg. En väg där laget spelar utan press och utan ett tungt prestationsok över sig. Så släpp alla mål, kasta pressen över bord och låt fördämningarna släppa!

På måndag går jag upp tidigt igen, trots ledigheten, hämtar tidning och förser mig med frukost, slår mig ned i samma stol som ovan, och inväntar bara på att se vad en måndagsmorgon i juli har att erbjuda. Helt förutsättningslöst och totalt utan press. Jag ska bara njuta, hela dagen.

Ad interim.

Av Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[070722]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.