Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Bakom nya dörrar något nytt?

Rubriken ovan har två innebörder. Dels kan den skyldige till dessa rader konstatera att sommaren ägnats åt ett idogt hemmasnickeri, allt enligt devisen "hellre än bra". Under tidig höst, alternativt inklämt under sensommaren mellan surströmmingen och kräftorna, kommer bostaden iklädas ny skrud. Till detta ska en ny dörr göra att allen gäst känner sig välkommen. Som det är nu liknar entrén mer Draculas borg än en bostad för levande människor. Så då får den, åtminstone delvis nya interiören, en ståndsmässig ytterskrud också. Alltså; nytt bakom ny dörr - inom snar framtid.

Samma med AIK, delvis åtminstone. Det nya utseendet, i form av två argentinare, en Premier League- och landslagsmeriterad försvarsgigant, verkar ha fått det gulsvarta insidan att byta skepnad.

Vad vi beskådat under säsongen hittills har varit ett fotbollslag, som under en allt mer tilltagande press, som i ett linjärt förhållande har växt i samma takt som självförtroendet sjunkit, har spelat en nervös och krampaktig fotboll, långt ifrån vad vi vant oss vid under de senaste två säsongerna. 15-2, sex allsvenska poäng, vidare avancemang i Uefacup-kvalet, och inte minst, ett stärkt självförtroende, är vad de fyra senaste matcherna inneburit. Den injektion de tre nyförvärven har inneburit, är icke att förakta. Det går att ha åsikter än hit än dit; var det rätt att värva två forwards? Var det panikvärvningar – en frukt av en misslyckad vår?

Ja, några misslyckade värvningar – eller panikvärvningar – ska vi inte ens tala om. En trio bra, mycket bra spelare har förstärkt AIK och fått laget att utvändigt se lite annorlunda ut. Kostymen, eller mer passande smokingen, utstyrseln eller exteriören har fått nya drag. Denna injektion i form av tre nya spelare har hjälp till att stärka och bygga upp den under våren falnande inre tilliten till den egna förmågan. Ibland kan värvningar vara bra också bara för värvningens skull. Förstå mig rätt, det måste naturligtvis finnas fog, ekonomiskt såväl som sportsligt för att ta in nya spelare, men just tillförseln av nytt blod kan ibland innebära rena rama femettan.

Varken Obolo, Valdemarín eller Nisse Johansson var med om vårsäsongen, utan kom till Solna och Råsunda helt blanka, bara med inställningen om att komma till rätta i sin nya klubb. Således; nytt bakom ny dörr, även här.

Nu väntar Gefle här näst. På bortaplan är laget inte alls lika skräckinjagande som hemma på Strömvallen. Där verkar det, med få undantag, vara i det närmaste omöjligt att spela till sig samtliga poäng. Dessutom verkar Gefle vara en aning i gungning just nu, möjligen med anledning av eftersvallet kring tilldragelserna kring Bapupa. Det är dock farligt att ta lätt på de ljusblåskrudade Gefle. Ett lag med kvalité. Ett giftigt mittfält, bakom fullt kapabla anfallsspelare, egentligen oavsett vilket lag som mönstras.

AIK gjorde processen kort med Brommapojkarna häromsistens. Egentligen var de svartgula bara – i något som möjligen kan kallas gungning – den första kvarten; fram till ledningsmålet. Efter det var inte ens en orolig själ som jag nervös.

Enligt SMHI finns det goda chanser för ett bra fotbollsväder över Solna på söndag. Möjligen lite regn på förmiddagen, men det är inte mycket att yvas över, för fram emot sjuttontiden lättar det, blir växlande molnighet och cirka tjugo grader. Ett perfekt fotbollsväder, med andra ord. Till detta, som om inte det skulle vara nog, ett hemmalag på väg mot formtoppen, som har pånyttfötts i en delvis ny kostym. Ett hemmalag som öst in mål de senaste matcherna. Ett hemmalag som har fått upp vittringen.

Nästa helg hoppas jag att även min exteriör byter skepnad.

Ad interim.

Av Göran Strömberg
Foto: Magnus Neck
[070812]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.