Startsida Fotboll Säsongen 2007 Läsvärt Artiklar och nyheter

Deus ex machina

Den latinska titelns direkta översättning blir "Gud ur maskinen". Uttrycket härstammar från den antika teatern, då någon slags konstruktion i vissa pjäser sänktes ned och representerade en högre makt som räddade styckets hjältar ur knipa. Mer generellt har orden kommit att användas för att i sitt skapande låta en osannolik karaktär eller företeelse plötsligt dyka upp och ändra intrigens gång.

Har ni läst J.R.R. Tolkiens verk så kanske ni minns örnarna. Jämt när Gandalf och Co har skitit i det blå skåpet kommer dessa fåglar till undsättning. Eller i den hårdkokta filmen "Desperado" med ett decennium på nacken. Antonio Banderas gör en mer än lovligt triggerhappy hämnare, tillika gitarrvirtuos. När han avlossat sexton miljoner skott, och fått lika många mot sig, kommer han mitt i filmen på: "Jag ringer vännerna!".

Vilket innebär en duo med en arsenal av granatgevär värdigt en mindre krigsmakt, burna i varsitt instrumentfodral. Och åskådaren undrar: "eeeh…varför kontaktades inte 'vännerna' redan från början!?!?". Dessa två exempel är modernare versioner av "Deus ex machina". Och min överbryggning till AIK:s vackra värld har härkomst från Argentina. Likt två (eller fler?) gudar har de anlänt och ändrat handlingens gång, till det bättre. Rejält!

*

Den här säsongens väderomslag har varit lika nyckfulla som tabelltoppen i Allsvenskan, vilket inte vill säga lite. I måndags bjussade meteorologerna på hagelbombningar över delar av Stockholmsområdet, och just detta hade gjort beslutet att inte närvara på Råsunda något lättare att bära. Nu var själva orsaken till detta, för såväl mig själv som mina närmsta vapendragare i AIK:s massiva armé, snarare tidsbrist då arbetssäsongen blommat upp, än rädsla för vädermakterna.

Men det ingav ändå visst hopp när jag satt i bilen på väg till R en stund före tv-sändningen, och såg en säregen kvällssol brinna från Solnas håll - några låga strålar som hittat luckan under ett massivt blytäcke tände Riksmuseet och Lilljansskogens trädtoppar i ett magiskt gyllene. Var detta ett förhoppningens ljus? Jag hade byggt upp en rejäl nervositet inför derbyt, skolket till trots. Det fanns på känn att en backlash låg på lur.

Kanske för att Hammarby stått för den angreppsfotboll som generellt varit svårast för Rikard Norling att finna snabbt serum mot sedan sagan om AIK:s återkomst härom året. Kanske för att vår klubb haft ett rejält flyt såväl på som utanför plan nu en tid, och man bara väntar på nästa nyck från den lynniga Fru Fortuna. Men de rättrogna som tog sig dit hade än en gång del i framgången, som så ofta tack vara den inramning som skapas. Fast i måndags kanske för något ännu mer betydelsefullt, framför allt på sikt. Om du inte gjort det – läs brevet från mamman som publicerats här på aik.se! Spöktest: Blir du inte rörd är du en zombie.

Brukar om tid gives börja skissa på krönikor av denna typ lite i förväg, ifall det finns tankegångar och frågeställningar som jag redan då får i huvudet. Med risk för att denna text får en självupptagen vinkling kan jag ändå inte låta bli att lyfta fram just detta fenomen. För ett av få nyckelord jag tecknade ner i Word-filen som skapats för ordbehandlingen var: "Valdemarín?".

Var det något som uppvägde känslan av att käftsmällen låg på lur, så var det att argentinarens tid nu borde vara inne. En sådan värvning är på tok för diger för att permanentas på bänken, även om transferfönstret återslutits med andra kelgrisar på rätt sida glaset (denna text skrevs före nyheten om Wilton Figueiredos lämnande, kommentarer kring detta kommer i nästa krönika). Vi som såg senaste Uefakval-matchen fick också skåda ständigt intelligenta löpningar av nr 28, lekandes i offsidefällornas dyningar.

Men som synes satte jag frågetecknet efter stjärnans namn, då det är en grannlaga uppgift att pussla såsom Rikard Norling nu måste. Det liknar mest femtonspelets problemlösning, varje drag leder till en ny positionsgåta. Att Iván Obolo aldrig bör väljas utanför en startelva, lika lite som en Wilton Figueiredo i uppenbar målform, känns som axiomatiska tankegångar. Lägg därtill att AIK ska formeras enligt trygghetens grundstyrka definierad 4-4-2 i ett derbykrig, och man har totalt sett en svårknäckt tankenöt. Med Obolos gedigna mittfältsmeriter och med Khari Stephensons tendens att i vissa matcher överarbeta närkampsfinesserna, fann jag min gissning och Norlings lösning identiska. Ibland slår man till!

Men första kvarten hade det antagligen inte spelat någon roll vilken startelva AIK mönstrat, ett kamikazeinriktat Bajen ville bränna allt krut direkt. Den där Zengin hade rimligen snurrat med Patrik Karlsson på kanten oavsett om Jamaica istället för Argentina representerats på Gnagets mittfält. Trots rejäla besvär som påminde om tidigare nutidsmöten, och varslet om att flytets flod nu sinat vid källan, så reds stormen ut på planen. Men: med fotbollens omvända logik föll baklängesmålet på försvarets slarv och slumpstudsar när Gnaget redan jämnat ut förutsättningarna, för att sedermera långsamt ta över dirigentpinnen.

Underläget i halvtid kändes klart kontrollerbart. Och om det finns övermod i sådant, så fick man ju inget motbevis den här gången i alla fall. Inte mycket mer än avspark i andra, sedan jagar vinthunden Kenny Pavey boll på sin högerflank, skickar in ett spektakulärt snyggt inlägg, som i fotbollskonst direkt överträffas av den luftburne Lucas Valdemarín. Nickspänsten vid kvitteringen skådas egentligen aldrig på dessa breddgrader. Miran Burgic kvittering mot IFK Göteborg i vårupptakten trodde jag skulle bli årets mål med huvudet. Nu är det överträffat.

Och samarbetet skulle betyda ännu mer för utgången, 2-1-vändningen signeras samme framspelare och samme målskytt, även om den fullträffen har mer vinnarskallens stämpel än elegansens. Vilka i sig bägge är vackra inslag i fotbollens konstart. Valdemarín blev matchens självklare konung, majestätisk i sin satta gestalt. Redan i första halvlek hade han ju tjänat ihop till överbetyg, men Pavey tarvar också ett hedersomnämnande. Formkurvan uppåt under säsongen är remarkabel, en symbol för hela laget. Och understöd på sin kant har han av Jimmy Tamandi, som över hela året hållit den högsta, jämnaste nivån i truppen.

Att Stephenson skulle komma in och stänga kampen kändes väntat. Men Norling är inte sig själv om han inte överraskar igen. En övertänd Wilton med ett gult kort trodde jag var schackdraget ut, då plockar han bort Mr Derbykamp med kaptensbindeln! I efterhand är detta förklarat med en lättare skadekänning på "Tjerna".

Man kunde inte vara annat än nöjd som AIK:are, när jag återvände samma väg med bilen hem, och hade Accepts "Balls to the Wall" som adrenalin via rockradion, genom en nu nattmörk nationalstadspark. Men närmaste tiden innebär en kort respit, ett lugn före orkanen, och en känsla av att vi kan få dansa med djävulen om några veckor. För sett till tabelltoppen och till stundande omgångar, kan detta bli himmel eller helvete.

Rimligen är det nu sex klubbar som gör upp om pokalen. Skall man våga sig på en analys om utfallens olika sannolikhet, bör man väga med parametrar som form, spelschema, trupp, tabellposition och vana att delta i guldruschen. Vad gäller formen är AIK alldeles tveklöst hetast, men det gäller att konservera den nu. De övriga är rätt duktiga på att blanda och ge, IFK tycks dock vara god tvåa. Sett till spelschema ligger fördelen lika irriterande självklart hos granngossarna från Östermalm. Åtminstone på pappret – inget Europaspel och alla tre bottenlagen kvar på hemmaplan. Men då gäller det att kunna föra matcher mot skyttegravar.

Truppens namnkunnighet är måhända jämt skägg mellan AIK, Elfsborg och IFK. Tabellen är det ju bara att läsa och dra slutsatser av – här kan varje extra mål vara betydelsefullt. Och vana att tillhöra toppen kan mätas i såväl traditionens tyngd som nutidshistorik. Sammantaget ligger väl Kalmar mest i lä där. Slutsats? Hjärnan vågar inte dra någon, men hjärtat hittar rätt i labyrinten.

Av Stefan Livstedt Läs mer!
Foto: Magnus Neck
[070906]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.

 

 

Läs även

Om matchen

Avskiljare