Inför 7 262 åskådare på Idrottsparken i Sundsvall besegrades AIK av ett för dagen bättre motiverat och hårdare kämpande hemmalag. Chanser fanns åt bägge håll, men sett till spelet på planen får resultatet trots allt betraktas som rättvist. Sundsvalls segerrecept skrevs till fysisk fotboll, skottvillighet och bättre inställning.
AIK kom till spel med en nykomponerad backlinje anpassad efter Sundsvalls spelarmaterial. Det under försäsongen så framgångsrika paret på högerkanten med Jimmy Tamandi och Kalle Corneliusson var nu splittrat eftersom Jimmy fick spela vänsterback istället för indisponible Daniel Tjernström. Per Nilsson gjorde premiär som högerback och Pelles plats som mittback togs av Fredrik Björck.
AIK utstrålade för dagen disharmoni, kanske hjälpt på traven av delar av AIK-publikens exempellösa uppträdande i samband med matchstart. Först efter att domaren Miro Ukalovic hotat med att inte blåsa igång matchen samt att Andreas Andersson och Krister Nordin vädjat till publiken att sluta med sitt snöbollsbombardemang mot hemmamålvakten Fredrik Sundfors slutade man med dumheterna.
Det för dagen vitklädda bortalaget kom också att inleda matchen mer eller mindre paralyserade och de första tio minuterna inleddes med en kompakt Sundsvallsdominans. När AIK så väl började ta sig in i matchen kom kallduschen. Efter en Sundsvallsfrispark i den tionde minuten studsade bollen olyckligt på Daniel Hoch och gav hemmamittfältaren Stefan Ålander skottläge tio meter utanför AIK:s straffområde. Ett välplacerat skott till vänster om Håkan Svensson som hann dit med händerna, men inte orkade tippa bollen utanför målet. 1-0 till Sundsvall.
AIK som just innan målet börjat komma in i matchen tog nu över spelet och hade den följande kvarten sin bästa period i matchen. Följdriktigt kom också kvitteringen. I den 16:e minuten hittade Gary Sundgren Krister Nordins huvud med en frispark från 30 meter. Nordin nickade direkt på mål, Sundfors räddade, men lämnade retur. Precis som i inledningsmatchen mot Enköping höll Andreas Alm sig framme och rakade in bollen i det tillspillogivna målet.
Efter kvitteringen fanns flera bud på ledningsmål för AIK, men efter cirka 25 minuter spel tog Sundsvall tillbaka initiativet i matchen, och hade också ett par fina tillfällen under de sista fem minuterna av den första halvleken att göra ett ledningsmål. Första halvleken var relativt jämn, ett visst övertag för ett skottvilligt Sundsvall dock.
I paus bytte AIK in Mats Rubarth istället för Daniel Hoch. Rubarth tog platsen till vänster på mittfältet och Stefan Ishizaki flyttade in på en central position. Inledningen av den andra halvleken påminde ändå om den första. Sundsvall tog greppet direkt och det dröjde åtta-nio minuter innan AIK hade jämnat ut spelet för att sedan ta över åtminstone målchansfabrikationen. Mellan den 60:e och 65:e minuten hade AIK flera bra chanser att ta ledningen i matchen. Den bästa kanske på Fredrik Björcks volleykanon efter hörna i den 63:e minuten. Endast en välplacerad hemmamålvakt hindrade svartgult måljubel där.
Det blev istället Sundsvall som tog ledningen. I den 65:e minuten fick hemmalaget en frispark 40 meter från mål. Tom Kåre Staurvik slog ett inlägg mot mål som Bala Garba får huvudet på. Med en nickskarv ställde han Håkan Svensson chanslös. 2-1 till Sundsvall.
Efter 2-1-målet blev spelet mer chansartat. Ett frenetiskt kämpande Sundsvall försvarade sig med alla medel. Inte alltid på rätt sida om regelbokens råmärken, men det är domaren som sätter nivån. AIK-spelarna var hela matchen störda av hemmaspelarnas tuffa och hårda spel och åtminstone vid tre tillfällen låg AIK-spelare däckade efter vårdslösa armbågstacklingar mot huvudet. Konstigt nog utan någon åtgärd från domarens sida. AIK:s möjligheter att spela sig till målchanser försvårades avsevärt, så chanserna dök istället upp omväxlande för bägge lagen. Den bästa av dessa i den 88:e minuten då Krister Nordin sköt en frispark i målställningens kryss. När Andreas Alm hindrades att ta returen efter att ha blivit dragen i tröjan av en hemmaförsvarare vädjade AIK-spelarna förgäves till domaren om straff.
En debutant i AIK-tröjan hann också visa upp sig. I den 79:e minuten byttes förra veckans nyförvärv, f d Sundsvalls- och Timråspelaren, Mattias Nylund in istället för Stefan Ishizaki.
Matchresultatet måste väl trots allt betraktas som rättvist. Visserligen hade AIK väl så många kvalificerade målchanser som Giffarna. Men det var ändå hemmalaget som dominerade spelet. AIK kan sägas ha fått smaka på sin tidigare så framgångsrika egna medicin. Det var Sundsvall som var det fysiskt spelande laget och trots att tuffingen Joel Cedergren saknades på plan var det Sundsvall som smällde på mest och bäst. Låt vara att det mer än en gång var på fel sida om regelboken, men det är ändå domarens regeltolkning som gäller. Hemmaspelarnas fränhet satte också tidigt i matchen ned humöret på AIK:s spelare. Det var väl precis vad norrlänningarnas brittiske tränare Patrick Walker också räknat med. AIK:s spel blev därför mer slumpartat och endast i två femtonminutersperioder i respektive halvlek förekom ett mer organiserat spel från AIK:s sida.
Bästa AIK:are var Andreas Andersson som när han fick ytorna var ett ständigt orosmoment för hemmalaget. Han var såklart väl påpassad av hemmaförsvaret, men när AIK:s spel kom igång blev det också plats för Andreas. Backlinjen klarade sig hyfsat defensivt trots ommöbleringen. Sundsvalls avslut kom till stor del från distans, man var mycket skottvilliga och sköt i princip så fort tillfälle gavs. Håkan Svensson sattes inte på några svårare prov förutom målen, ett par räddningar gjorde han, kanske var det första målet inte otagbart. Mittfältet hade problem med Sundsvalls hårda spel och för att AIK ska kunna blanda sig i toppstriden behövs det att man åter lär sig dominera mittfältet, hur det nu ska gå till? Kalle Corneliusson har behållit sin fina vårform, tyvärr i dag utan det understöd och fina samarbete han tidigare haft med Jimmy Tamandi. Kalle kom därför inte alls med lika mycket i spelet som tidigare matcher.
Tråkigt att behöva skriva om domarna i en matchrapport, men Ukalovic hade precis som AIK:s spelare ingen av sina bättre dagar. När därtill linjemännen vinkade mycket tveksamt för offside vid minst tre tillfällen blir det väl lätt att man skyller förlusten på domaren. Något som ändå inte låter sig göras, för GIF Sundsvall var det för dagen bästa laget. Grattis Giffarna och glöm inte ta fram det här spelet när våra kusiner kommer på besök.