Idrottsbladet:
"Det var inte mer än c:a 15.000 åskådare i Stadion denna vackra oktoberdag. De frånvarande ha all anledning att ångra sig, ty AIK och Elfsborg bjödo oss närvarande en strålande match, den där man får leta länge efter maken till.
AIK var det klart bättre laget, ingen tvekan om den saken, men vi måste säga att den svarta elvan hade en synnlerigen "lucky" start. Sedan Elfsborg haft 3 mycket farliga anfall med avslutande svåra situationer vid Widlunds mål, stack Sigrell ut en boll till Acke Nilsson. Denne skenade upp på sin kant och slog en precis centring lagom lång centring som Josefsson mötte med skallen, och så ledde AIK med 1-0 efter sitt första anfall. Genom denna goda början fick anfallet det nödvändiga självförtroendet vilket sedan inte kunde rubbas, trots att Elfsborg både kvitterade och tog ledningen.
Det var framför allt AIK:s anfallsspel, som satte sin prägel på matchen, och även om ett av målen var tursamt, ett absolut ojuste och ett annat diskutabelt, så kunde man inte tycka annat än att de svarta fingo absolut lagom utdelning av sina goda prestationer."
Mr Jones på Dagens Nyheter:
"Gud ske lov för AIK, som alltid räddar sina spelsöndagar åt åskådaren på ena eller andra sättet, antingen genom att reta gallfeber på honom, så att han lovar sig att aldrig gå och titta på ”det usla gänget” mer, eller också genom att försätta honom i ett tillstånd av högsta belåtenhet. Igår var AIK uppåt. 7-2 mot Elfsborg låter dock finare än verkligheten; det låter som utklassning men någon sådan förekom ingalunda. Elfsborg hade bara lagt sig till med ett väl ensidigt markeringssystem; centerhalvbacken hängde som ett sorgefrimärke på Long-John och lämnade honom inte ens när inrarna ställde sig i ordning att skjuta mål alldeles bredvid honom (AIK:s femte mål av Sigrell), och den lilla ruffiga högerhalven upptäckte inte Acke Nilssons farlighet förrän efter pausen.
Men AIK-kedjan med sina nuvarande mannar är målfarlig, så man kan inte säga så mycket om att boråsarna foro omkring litet villrådiga ibland. Josefsson blir bra högerytter. Ännu är han som en fågelunge som inte kan flyga riktig för fullt. Tomten Söderström har verkligen funnit den sanna AIK-stilen. Han har förutsättningar att bli en ny Sudden-typ på planen. Mest gladde jag mig åt Almgrens spel. Jag har inte på allvar trott på honom förrän nu. Landets vänsterytter heter Acke Nilsson."
Allison på samma tidning:
"Vad kunde man mera begära i det vackra kristallklara höstvädret? Publiken var mangrant församlad, som alltid när AIK står för rusthållet. Omkring 12.000 räknade man in. Solen sken värmande, och de nio målen hjälpte också till att hålla värmen uppe på läktarna. Egentligen var det en gåta att Elfsborg fick så mycket stryk. Långa stunder spelade Elfsborg riktigt övertygande och ordnade en rad hotande tillbud. Sedan kom AIK med ännu större överlägsenhetsperioder och ännu mer hotande tillbud. Ytterligare minst ett mål hade AIK på gaffeln i form av en straffspark, men för ovanlighetens skull lade Sven Andersson bollen inom målvaktens och ribbans räckhåll. AIK:s höstform lovar det allra bästa för kommande duster med Göteborg. Det var länge sedan man såg sådan arbetsvilja, energi och spelglädje hos AIK, och det är tydligt att berömmet från bortaplanerna inte överdrivit det allra minsta. Att slå Elfsborg med 7-2, när endast en poäng skilde lagen åt i serietabellen före matchens början, är inte illa. Det visar klass."
Sammanställning: Anders Johrén
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK 1-0 Mål 
Slut på första halvlek
AIK Straff (11m) 