JAN ADOLFSSON - MÅLVAKTEN SOM STOD I ÖDESMATCHEN MOT ÖRGRYTE 1968

Jan Adolfsson kom 1968 till AIK från Stockholmspolisen. Han värvades som reservmålvakt bakom Leif Hult men när denne hastigt blev sjuk fick Janne, med ett par timmars varsel, hoppa in i ödesmatchen mot Örgryte på Råsunda i oktober 1968. Han hade just kommit tillbaka från en ryggskada, han fick debutera i ösregn på en såphal plan med en såphal boll och han släppte in några enkla bollar i en match som slutade 3-3. Efter den matchen kom Leif Hult tillbaka i målet och Jan Adolfsson lämnade redan några månader senare AIK för att gå tillbaka till Polisen.

JAN ADOLFSSON - POLISEN SOM FICK HOPPA IN I MÅLET

Jan Adolfsson började spela fotboll först som 14-åring och det började mest av en slump. Det fattades en målvakt i Opes juniorlag och en kompis till Janne övertalade honom att ställa sig i målet. Och där blev han kvar, först ett par år i Ope, sedan fyra år i IFK Östersund med division 2-spel som höjdpunkt och så ett halvår i Frösö IF.

1964 kom Janne in på Polishögskolan i Stockholm och det kändes naturligt att han också började spela fotboll för Polisens IF. 1968 spelade Janne i Stockholms "norr-lag" i en match mot ett "söder-lag" och AIK:s tidigare tränare Henry "Garvis" Carlsson såg Janne i aktion och tog kontakt med honom för en övergång till AIK, en övergång som blev klar sommaren 1968.
- Det var helt annorlunda i AIK. Det märktes att jag gick från en liten förening till en storklubb, minns Janne Adolfsson 37 år senare.

Janne värvades för att ersätta tidigare reservmålvakten Gunnar Lund som flyttade tillbaka till sitt Kalix. Leif Hult var den ordinarie målvakten och både AIK och Janne var införstådda med att Jannes plats skulle vara i reservlaget, såvida inte Leif Hult blev skadad.

Lördag förmiddag, den 12 oktober 1968, kom Janne Adolfsson till Solna för att spela en match i reservlaget. Men när han anlände fick han höra att Leif Hult, den ordinarie målvakten, var sjuk och inte kunde spela den mycket viktiga allsvenska matchen på Råsunda mot Örgryte. Janne fick ett par timmar på sig att förbereda sig inför en verklig ödesmatch för AIK. Det var tre omgångar kvar av serien och AIK låg precis ovanför nedflyttningsstrecket en poäng före Gais och just Örgryte som belade de två sista platserna. I omgången efter skulle AIK möta Öster, ett Öster som jagade allsvenskt guld och i sista omgången stod Gais för motståndet på Nya Ullevi. AIK behövde vinna för att vara på någorlunda säker mark.

Det blev ingen lätt match för Janne. Regnet vräkte ned och både planen och bollen var såphala. Matchen slutade 3-3 och både AIK:s lagledning och media var hårda i sitt omdöme om Jannes insats. Dagens Nyheter skrev:
"AIK tvingades matchdagens morgon kasta in oprövade reserven Jan Adolfsson istället för hastigt insjuknade Leif Hult. 24-åringen från Polisens IF i division 4, gjorde det mesta galet men med en ängels hjälp klarade han sig ändå hyggligt till en bit in på andra halvlek. I 70:e minuten kom dock programenligt en dyrbar tavla. Han släppte in en menlös droppboll från Stefan Allbäck, 3-2."

Janne själv menar att han efter omständigheterna gjorde en hygglig match.
- Jag hade varit skadad månaden före, en muskelbristning i ryggen, och hade precis kommit tillbaka. Jag blev också väldigt överraskad när jag fick veta att jag skulle stå, bara timmarna före matchen. Det gick både upp och ned i matchen. Men jag fick inget stöd av lagledningen, speciellt inte av lagledaren Bruno Nyberg.

Till nästa match, hemma mot Öster, var Leif Hult tillbaka i målet. AIK klarade sig kvar i Allsvenskan med ett nödrop men Jan Adolfssons tid i fotbollens finrum var förbi. Redan några månader senare var han tillbaka i Polisen.

Jan Adolfsson var en smidig målvakt med utrusningar som specialitet medan spelet i luftrummet var den stora svagheten. Tiden i AIK, ett halvår, var alltför kort för att Jannes insatser ska ha satt några större avtryck i AIK:s historia. Men inte heller Janne tycks ha tagit så stora intryck av AIK. Han följer regelbundet fotbollen på TV men han har inget, och har aldrig haft något, speciellt favoritlag. Den AIK-spelare som imponerade mest på honom var Owe Ohlsson. Sedan tidigare kände han Roland Grip som hade spelat i samma lag i Östersund.

Efter den aktiva karriären har Janne verkat som ungdomsledare i Väsby IK:s ishockey, och sett två av sina spelare avancera till Väsbys elitserielag hösten 1986. Vid sidan av familj och arbete ägnas tiden gärna åt fiske och landstället på Väddö.

Text: Anders Johrén (2005)