|
Startsida
|
||
AIK:s friidrottshistoria i kortformat När Allmänna Idrottsklubben såg dagens ljus för mer än ett hundra år sedan var det inte många i Sverige som visste vad fotboll var. Det skulle dröja mer än 30 år innan den första ishockeymatchen skulle spelas i Sverige. Bandy var inte uppfunnet. Först ett tiotal år senare byggdes den första bowlingbanan i Sverige. Ingen av AIK:s grundare eller deras jämnåriga kamrater skulle under sin livstid se några som helst tecken av innebandy. När Allmänna Idrottsklubben föddes den 15 februari 1891 var den allmänna idrotten, eller friidrotten som vi säger idag, den stora idrotten, grunden för all idrottsverksamhet. Det var också i friidrott som AIK firade sina första stora triumfer på 1890-talet och det var friidrott som var AIK:s första, största och bästa idrott ända fram till 1910. Med totalt 26 SM-tecken, 19 officiella svenska rekord (samt 26 inofficiella), ett officiellt världsrekord (och fyra inofficiella) och nio olympiska friidrottsstarter var AIK Sveriges dominerande friidrottsklubb kring sekelskiftet. Redan sommaren 1891 var friidrotten AIK:s stora gren. 26 juli hölls klubbtävlingar, endast för medlemmar, på Ladugårdsgärde. Grenarna var gång 2500 meter, hastighetslöpning 150 meter och uthållighetslöpning en engelsk mile. Sammanlagt deltog 13 tävlande. AIK:s första stora stjärna var också Sveriges förste storlöpare kring sekelskiftet, Patrik Löfgren. Han såg till att AIK vann den mycket prestigefyllda Dicksonpokalen för alltid. Hur det gick till finns beskrivet i en separat artikel. Friidrottens storhetstid i AIK var första decenniet av 1900-talet. Det var främst i stafettlöpning som AIK vann de stora triumferna med ett officiellt världsrekord på 4x200m som den verkliga höjdpunkten. AIK tog också under denna tid inte mindre än 19 officiella svenska rekord (och ytterligare 26 inofficiella), vann 26 svenska mästerskap och AIK:are gjorde nio starter i olympiska spel. Bästa olympiska placeringar fick Axel Ljung i Aten 1896 (femma i stående längd med 2,955) och Sten Hagander i Stockholm 1912 (elva i spjut båda händerna, 8680). Paul Zerling var AIK:s sista stora friidrottsstjärna. Han var Sveriges bästa häcklöpare kring 1914-15. 1916 lades AIK:s friidrott ned. Andra idrotter, framför allt fotboll, hade tagit över och förde AIK:s färger och traditioner vidare. Anders Johrén
|
||
 |