Startsida Fakta och historik Friidrott Här stod AIK:s vagga

 

Här stod AIK:s vagga

Även om förlossningen skedde nere på Biblioteksgatan 8 den 15februari 1891 så stod vaggan i Gustav Adolfsparken. Det är för de flesta stockholmarna en, på grund av sin avskildhet, okänd park men det är grönområdet runt Gustav Adolfskyrkan på Östermalm. Det är dessutom en av få kyrkor som är omgärdad av en park och inte en gravbeklädd kyrkogård. Parken ligger på Karlavägen mittemot byggnadskomplexet Garnisonen två kvarter österut från Karlaplan. Tidigare låg det regementsbyggnader där och vissa finns fortfarande kvar på andra sidan kvarteret vid Linnégatan...

Redan 1881 hölls "täflingar på Kungliga Lifgardets "öfvningsfält" (Ladugårdsgärde). Då slutade staden vid Narvavägen/Karlaplan/Karlavägen (senare vid Valhallavägen). 1891 stod regementskyrkan klar och parken runt om blev Svea Lifgardes idrottsplats. Samma år hölls där den första Internationella Gymnastik- och Idrottsfesten. Det var den första större tävlingen som den två månader gamla klubben AIK, liksom tvillingbrodern Djurgårdens IF, deltog i. När Idrottsparken, som inför OS 1912 byggdes om till Stadion, invigdes 1897, tog man över tävlingsverksamheten men ännu hösten 1898 arrangerade AIK tävlingar i ”vaggan”. Därefter omvandlades idrottsplatsen till en regementspark och då regementet 1946 flyttade till Ulriksdal/Sörentorp, och senare till Kungsängen, fick den sin nuvarande status. Vid kyrkan restes grafmonumentet/minnestenen, där prisutdelningarna oftast skedde. Inskriptionen på den lyder ”Befäl och trupp reste stenen D. 7. sep. 1890”. Vid flytten skänktes stenen till Stockholms stad.

Åter till Sverige

James Dickson satte upp en pokal att löpas om - över en engelsk mil. Den delades aldrig ut men den andra pokalen såg sin premiär just vid tävlingarna i maj 1891. Då segrade bland 24 deltagare, liksom vid ett lopp senare under hösten, norrmannen Haugom. Detta gick speciellt AIK:s ära för när. ”Pokalen måste erövras åter till Sverige”. Under vinterträningen dök en överraskande löpstark 17-åring upp - Patrik Löfgren. AIK skickade honom till Kristiania (Oslo) och han uppfyllde de högt ställda förväntningarna.

Så blev det dags för AIK att arrangera loppet, liksom Idrottsfesten, 1893. Då liksom året efter segrade Löfgren och AIK erövrade, den 19 augusti 1894, pokal nummer två för alltid. Liksom det Dicksonska Hornet finns den att beskåda i AIK:s prissamling. Vid föreningens fester användes pokalen under flera år som punschbål.  1896 vann Löfgren Dicksonloppet, i Malmö, för fjärde gången. Ty hofstallmästaren, känd från Tjolöholms tudorslott i Halland, gav sig inte utan satte upp sin tredje pokal. Till loppet 1893 lät AIK prägla en s.k. ”Mästerskapsmedalj” som tillföll segraren.

Till en början avgjordes Dicksonloppet som ett extralopp över en engelsk mil vid SM. Därefter vandrade den runt bland olika tävlingar. Den nya pokalen åtföljdes av en präglad guldmedalj 1921 bildades Dickson-Klubben i vilka de tre pristagarna var självskrivna medlemmar. Som bevis på sin värdighet erhöll man ett par manschettknappar i blå emalj med pokalen i silver. Klubbens förslag låg till grund för Svenska (numera Fri-) Idrottsförbundets val av arrangör. Under åren 1929-1945 tillföll den svenska mästaren på 1500m. Därefter var det ”fritt val” igen fram t.o.m. 1966. Dicksonpokalen  bidrog under många år i hög grad till att stimulera intresset för medeldistanslöpning i Sverige och utgjorde en central del av den svenska medeldistanstraditionen.. 

DN-galan har tagit över

Sedan 1967 är det DN-galans 1500 meter / milelopp som står som värd för löpningen om Dicksonpokalen – nu inne på sitt tredje århundrade. Under många år kunde pokalen beskådas i Löparrummet på Jakthornet vid Östermalms Idrottsplats.

Det var dessa framgångar som ledde till att AIK utvecklades till vad det är i dag. Utan Dickson och hans pokal kanske vi aldrig fått uppleva Patrik Löfgrens (24 feb 1874 – 18 okt 1948) triumfer. De som gav AIK den flygande start och den injektion som blev grunden till AIK:s 112-åriga framgångsvåg inom vitt skilda idrotter och på vitt skilda nivåer ända upp till den högsta. Den som inneburit vinster vid OS och VM liksom i Wimbledon.

Tävlingarna avgjordes på den backiga banan vid och runt Gustav Adolfskyrkan. Banan var trekantig och något kuperad. Besök parken där man än i dag kan se hur parkgångarna nu som då ligger som en trekant med basen mot Karlavägen. Kanske har paradgatans breddning naggat lite i kanten. I mitten fanns en lös sandplan där hopp/kast och sprint/häck avgjordes. Häckloppen skedde över risklädda hinder av Grand National typ. Vid sidan av AIK:s framgångar kastade Axel Lindblad vid 1892 års tävlingar spjutet 40,38 meter. Första gången världen upplevt ett 40-meterskast. Två års senare upprepade han bravaden men hans 42,92 stod sig bara i tre veckor som världsbästa.

AIK:s årliga gala drog tusentals åskådare till parken där i dag den intilliggande Östermalmsskolans elever har sina friluftsaktiviteter och springer på de parkgångar där Patrik Löfgren ett drygt århundrade tidigare vann sina framgångar och där AIK för alltid ristade in sitt namn i den svenska liksom i den internationella (fri-) idrottshistorien.

Friidrottsklubben

Förresten AIK och friidrott? Betänk då att i dåtidens språkbruk var friidrott lika med allmän idrott. AIK = Friidrottsklubben och i början var friidrotten också föreningens huvudinriktning. 1905-1913 räknades AIK:s tävling, nu på Idrottsparken/Stadion, som ett av ”Europas främsta idrottsevenemang över huvudtaget”. 1906 noterades fyra världs- och åtta skandinaviska rekord (Finland var ju då en del av Tsarryssland). Samma år innehade AIK samtliga skandinaviska rekord i stafett – bl.a. de i våra dagar bortglömda 10x100m och 16x100m.

1908 noterade Erik Lemming för tredje året i rad världsrekord vid tävlingen. 1910 ansågs tävlingen av dåtidens största sporttidning ”the Sporting Life” vara ”närmast ett OS i miniatyr” och drog fullsatta hus fyra dagar i sträck”. Av alla världsstjärnor som deltog under dessa år kan nämnas amerikanen James Lightbody som vann tre guld vid OS 1904.

Efter 25framgångsrika år upphörde 1916 AIK:s friidrottsverksamhet. Även om fotbollen samma år vann sitt femte SM så hade nog friidrotten varit ledstjärnan men från och med nu var AIK synonymt med fotboll! Man hade i många år levt på i stort sett samma gäng och efterhand som de försvann från idrotten så klingade AIK:s framgångar av. Dock kastade Torsten Tegnér iväg sitt spjut under ytterligare några år, AIK introducerade bland annat 4x100 meter och ”tresprång” vid SM och J. Siegfrid Edström ville diska föreningen då man bytte ut startflaggan mot en startpistol.

Bäst i Världen

På den tiden var det färre grenar på programmet. Dessutom var det fyra officiella placeringar att jämföra med dagens tre (medalj) eller sex-åtta (poäng). 1896 (första året)- 1916, med nollresultat de två första liksom det sista och ytterligare ett par år i början av seklet, erövrade AIK: 26 första-, 18 andra-, 15 tredje- och 10 fjärde- totalt 69 placeringar. Vid SM 1910 tog AIK, trots att ett par säkra guld rann dem ur händerna, sju SM-tecken plus fyra ytterligare placeringar. 1910-1912 blev det totalt 28 placeringar. Bästa gren var 100 meter med tio placeringar och 4x100 meter med fem guld.

De individuellt mest framgångsrika var Paul Zerling (den som höll ut längst): 3 första och 4 andra placeringar och Ragnar Ekberg med fem segrar. I tävlingen om SM-standaret blev AIK tvåa, efter Örgryte IS, de tre första åren 1910 – 1912. Vid OS 1906 deltog Axel Ljung och blev som bäst femma i stående längd. 1908 deltog han enbart i gymnastik. 1912 deltog sju AIK:are. På 4x400 meter sprang tre AIK:are och en före detta. Erik Lindholm förbättrade på 400 meter sitt svenska rekord med 7/10 till 50,2. 1906 (första året) - 1914 erövrades 41 DM. AIK noterades för ett antal världsbästa resultat och 18 inofficiella världsrekord. Då IAAF:s 1913 presenterade sin första officiella världsrekordlista så innehöll den bl.a. AIK:s 1:36,0 på 4x200m från 1908.

Bästa AIK-resultat? Sten Haganders 14,07 i tresteg innebär, 2003, en drygt 400:e placering i genom-tiderna-listan och Knut Stenborgs 6,91 i längdhopp, drygt 500:e placering, även Carl Ljungs 10,8 bör nämnas. Dåtidens manuella sprintertider är svårbedömda men hoppresultaten är i nivå med dagens kvinnliga svenska toppresultat. I det skenet bör även stafettiderna 4x100 meter / 45,0, 4x200 meter / 1:35,1 och 4x400 meter /3:33,2 (OS 1912 3:25,0) ses.

Från 2004 hedrar AIK Patrik Löfgrens födelsedag 24 februari (”fyllde” 130 år 2004) och Dicksonpokalen 19 augusti (2004 har den varit 110 år i AIK:s ägo) vid minnesstenen i Gustav Adolfsparken.

Owe Fröberg
[031201]