Startsida Fakta och historik Innebandy Från Eldorado på skolgården till AIK i Elitserien

Från Eldorado på skolgården till AIK i Elitserien

AIK började med innebandy 1996 när Solna IB:s verksamhet togs in under svartgul flagg. Här följer historien om AIK:s innebandy och tiden som föregick den svartgula eran.

1 maj 1981 Landhockeyklubben Eldorado bildas. Lasse Granqvist, Lars Lehtinen och Andreas Ros är de drivande i klubben. I Eldorados tappning spelades landhockey med ishockeyklubbor och tennisboll. En målvakt (i full hockeymundering) och fyra utespelare. Matcharena var det lilla plastgräset på Råsundaskolans skolgård för låg- och mellanstadiet. Det fanns bara ett enda motståndarlag - Team Buster. Lagen möttes i fyra intensiva och jämna matcher (vid samtliga tillfällen i hällande regn). Matchserien slutade oavgjord - 2-2. Många tyckte att det var för skitigt och tråkigt att spela utomhus. Allt fler ville lira innebandy istället - en sport som bet sig fast runt skolgymnastiken.

14 november 1985 Efter att ha vägrat delta i redskapsgymnastiken på idrottslektionerna på gymnasiet, insåg idrottslärare Hillar Tarning att det var lika bra att ställa in redskapen och låta killarna lira innebandy istället. Under hösten 1985 blev Hillar dessutom medlem i den nybildade innebandyklubben. Den 14 november samlades ett gäng hemma hos Björn Karlsson på Krysshammarvägen 40 i Solna. Den gamla landhockeyklubben "Eldorado" hade legat i träda några år, men trycket på att spela innebandy var starkt. Fem 18-åringar beslöt att starta en ny klubb - Innebandyklubben Legenderna. Till ordförande valdes Lasse Granqvist. Lars Lehtinen blev kassör och Andreas Ros sekreterare; samma trio som varit drivande i landhockeyverksamheten. Efter att ha fått nej på klubbnamnet "Legenderna" av Svenska Innebandyförbundet, antog föreningen namnet IBK Solna. Föreningens bas var ett stort gäng polare, alla från Solna och alla födda 1967.

25 januari 1987 Förlust i den första seriematchen i Stockholmsserien. Matchen spelades i Maskinhallen i Kallhäll. Speltiden var 2x20 minuter och Viksjö vann med 8-2.

15 februari 1987 Första segern i seriesammanhang. Solnalaget, i sina ljusblå matchtröjor, vann över Bredäng med 7-5. Första målskytt blev Dan Karlsson, som efter två minuters spel gjorde 1-0.

1 mars 1987 Föreningens snabbaste mål genom tiderna. Palle Sällberg gjorde 1-0 mot Termos efter sex (6) sekunder.

Maj 1987 Bråk på föreningens årsmöte. Styrelsen ville höja medlemsavgiften från 20 till 25 kronor, vilket orsakade uppror bland föreningens spelare. Efter omröstning vann Styrelsens förslag med tre rösters marginal.

6 december 1987 Seger med 3-0 i seriefinalen i division 3 B i Stockholmsserien. Dan Karlsson, Ulf Nilsson och Mårten Frambäck målskyttar. Solna mot serieseger?

Lördagen den 16 april 1988 klockan 11.37 "Vi gjorde det!" Segerrubrik i den interna tidningen "Legendnytt". 5-2 mot Skärholmen i den avgörande matchen. IBK Solna i serietopp med följande tabellrad: 16 13 1 2 83-42 (+41) 27 Poäng. Serietvåan Fagersjö fick ihop 26 poäng. Spelarna som grejade avancemanget var: Ulf Nilsson, Jan Nyberg, Andreas Ros, Lasse Granqvist, Mårten Frambäck, Jesper Eriksson, Mats Kampenborg, Jan Wickström och Michael Ehlton.

15 januari 1989 IBK Solnas juniorlag med spelare födda 1973/1974 spelar den första seriematchen. Det blir seger med 7-1 mot Enskede.

Sen höst 1989 Det sista numret av klubbtidningen "Legendnytt" utkommer. Det blev nio späckade nummer under tiden 1986-1989. I varje nummer intervjuades en profil som erbjöds evigt medlemskap i IBK Solna. Dessa nio profiler var: Lasse Kinch, Lennart Johansson (Uefabasen), Bosse Berglund, Arne Hegerfors, Curre Lindström, Stig H Johansson, Lars-Gunnar Björklund, Leif Boork och Tommy Engstrand. Redaktörer för "Legendnytt" var Jesper Eriksson och Lasse Granqvist.

90-talets inledning En hel del diskussioner i klubben om framtiden. Vägskälet mellan A-lag och ungdomslag diskuterades. Liksom ekonomi, ledar- och hallbrist. Föreningen fortsätter spela i division 2 på herrsidan. Ett mycket framgångsrikt juniorlag med spelare födda 1977/1978 tillkommer. Bland dessa spelare finns idag Patrik Edgren och Christian Hjertsson i A-laget.

1992 inträffade en internt mycket uppmärksammad händelse. Dåvarande juniorlaget beslöt sig att lämna klubben för att starta egen verksamhet under namnet "Solnakamraterna IBS". Under några år var det heta känslor mellan klubbarna. Idag finns inte Solnakamraterna kvar, eftersom deras verksamhet gått upp i Råsunda IS.

Årsmötet 1995 Lasse Granqvist avgår som ordförande efter tio år vid rodret. Blir vald till hedersordförande. Mikael Dimadis ersätter. Klubben byter namn från IBK Solna till Solna Innebandy.

Säsongen 1995-1996 Med Jan Birkebo vid rodret vinner IBK Solna division 2 och avancerar till division 1 för första gången i föreningens historia.

Mars/april 1996 Intensiva diskussioner förs med AIK, där en klar majoritet av huvudstyrelsen vill ha en innebandysektion.

Augusti 1996 Efter votering (37-3) godkänner Solna Innebandys årsmöte att föreningen ska läggas ner och verksamheten överföras till AIK.

September 1996 AIK:s årsmöte godkänner innebandyn som egen sektion. Klubbens namn under första året ska vara AIK/Solna IB.

1996-1997 Med nuvarande ordföranden Thomas Lundberg som tränare spelar AIK/Solna IB sitt första år i division 1. Med sämre målskillnad i bagaget faller klubben ner i division 2.

1997-1998 AIK vinner dåvarande division 2, vilket var ett krav för att, i kölvattnet av en pågående serieutveckling, avancera till division 2 (!).

1998-1999 Joakim Nordströms första tränarår i klubben. AIK vinner sin division 2-grupp och avancerar till division 1 via kvalspel.

1999-2000 Solnahallen blir AIK:s nya hemmaplan. Spel i division 1 för andra gången. Ska det gå bättre den här gången?

1999-2000 Serieseger i division 1. Uppflyttning till Elitserien efter otrolig dramatik i kvalspelet!

2000-2001 AIK:s premiärår i elitserien. Ett nytt publikrekord för seriematcher noterades när AIK premiärspelade på Hovet inför över 3.000 personer. Regerande mästarna Haninge IBK besegrades med 3-2, vilket var startskottet på en framgångsrik premiärsäsong i högsta serien. Mot alla tips tog sig AIK till slutspel, en plats som var säkrad redan före sista omgången. AIK förlorade i kvartsfinal mot Balrog IK med 3-1 i matcher i en underhållande och mycket jämn matchserie. Lagen vann varsin match i Botkyrkahallen. De båda mötena i Solnahallen gick till förlängning, där AIK föll. Den fjärde kvartsfinalen lockade nytt publikrekord på hemmaplan för AIK. 1.858 AIK-själar lyfte begreppet "stämning" till en ny dimension när AIK kvitterade sju sekunder före slutet.

2001-2002 AIK vann serien efter en imponerande färd genom de 30 omgångarna. AIK vann 21 matcher, gjorde 163 mål och var, med lagets 67 poäng, tre före Haninge när sluttabellen presenterades. I slutspelet slog AIK ut Jönköpings IK med 3-1 i kvartsfinalserien, där Gnagets insats i den tredje matchen var det största minnet. Seger med 8-3 gav fördel inför match fyra i Jönköping. Den 26 mars 2002 blev ännu en gång historiskt i AIK. År 2000 blev laget klart för elitseriespel just den dagen. Denna gång stod AIK för första gången i innebandyhistorien i semifinal, sedan Jönköping besegrats med 6-4 i en jämn match, där två AIK-mål i slutminuten knäckte Jönköping. I semifinalen blev Balrog för svårt. AIK föll i tre raka matcher, två gånger med uddamålet på hemmaplan. Säsongen gav ändå AIK dess första innebandymedaljer någonsin. Per Svensson vann poängligan (17+34 gav 51 poäng), medan Kim Callin och Gustaf Ericson gjorde flest mål (20). I båset gjorde Peter Ahnberg sin första säsong som huvudansvarig.

2002-2003... blev publikrekordets år. AIK snittade närmare 1.000 åskådare under säsongens matcher i Solnahallen. I den fjärde SM-kvartsfinalen mot Balrog IK noterades 2.077 personer i Solnahallen - nytt publikrekord för AIK Innebandy. AIK svarade för en godkänd säsong som slutade med en femteplats i tabellen. För tredje gången i rad väntade en slutspelsserie mot Balrog IK. AIK tog denna gång ledning med 2-0 i matcher och hade flera goda möjligheter att avgöra i den fjärde matchen hemma i Solnahallen. Men rekordpubliken fick se AIK förlora i förlängningsspelet. Balrog vann sedan den femte matchen med 5-3. AIK uppvisade under året tre landslagsspelare i form av Michel Kamerer, Henrik Lorendahl och Per Svensson. Kaptenen Mikael Gunnarzon gjorde som målvakten Andreas Olsson: Tackade nej till landslaget. Gustaf Ericson blev poängbäst i grundserien (24+14=39 poäng), medan "Gurras" fyra mål i slutspelet räckte till en andraplats i poängligan bakom Per Svensson. Annars var det Henrik Lorendahls år. Han fick pris som främste spelare av föreningen AIK och vann också spelarnas omröstning om "MVP" - mest värdefulle spelaren under året.

2003-2004 Lördag den 17 april 2004 spelade AIK sin första SM-final på Hovet. Inför nytt publikrekord för klubblagsinnebandy i världen (8.064 personer) förlorade AIK mot Balrog med 6-5. Matchen anses vara den bästa klubblagsmatch som någonsin spelats. Det var den bästa marknadsföringen sporten haft parallellt med VM-finalen 1996. AIK vände underläge 1-4 till ledning med 5-4 under en sanslös sista finalperiod. Balrog kom dock tillbaka, utjämnade till 5-5 med 83 sekunder kvar och avgjorde till 6-5 med bara 12 sekunder kvar.

Vägen fram till Hovet fylldes av två minnesvärda matchserier i kvarts- och semifinalspelet, som båda gick hela vägen. Mot Warbergs IC förlorade AIK öppningsmatchen hemma, för att sedan vinna returen borta. Den tredje matchen i Solna gick till straffar för ett hemmaavgörande. Warberg vann sedan med 9-4 och tvingade fram en femte och helt avgörande match. Trots tidig bortaledning i Solnahallen var AIK klart bättre. Till slut blev det 6-1. I semifinalspelet mot Haninge fick AIK en tung start, när gästerna vann den första matchen i Solnahallen i förlängning. Efter två raka AIK-segrar, och med ledning med 4-0 i den fjärde matchen borta, trodde alla att AIK:s avancemang var klart. Men Haninge vände i den sista perioden, och vann med 5-4. Den femte matchen i Solnahallen bjöd på en strålande slutspelsunderhållning fram till 4-3 för AIK.

Grundserien slutade med en tredjeplats för AIK. Elitseriens assistliga vanns av Conny Vesterlund, medan Gustaf Ericson kom tvåa i målligan på 47 mål (klubbrekord), bakom Johan Anderson i Jönköping som gjorde 60. Gustaf blev dock säsongens bästa målskytt, eftersom han levererade 15 mål i slutspelet för 62 totalt. AIK blev elitseriens målgladaste lag, och svarade for 187 fullträffar. Det gör AIK säsongen 2003-2004 till Sveriges sjätte mest målproducerande lag genom tiderna.

2004-2005 AIK Innebandy Herr tog för andra året i följd SM-silver. Inför rekordpubliken för klubblagsinnebandy i världen - 14.656 personer föll AIK mot Warbergs IC med 3-2.

Säsongen 2004-2005 var annars den mest framgångsrika i AIK:s historia. AIK vann Elitserien, gjorde näst flest mål (två färre än Warbergs IC) släppte in minst mål av alla, hade bästa +/-, vann elitseriens hemma- respektive bortatabell.

AIK noterade ett rekord i antal matcher utan förlust, när laget spelade 17 matcher i följd utan förlust, under ledning av coach Johan Nilsson och tränare Mikael Karlberg.

2006-2007 För första gången i historien blev AIK bäst i Europa. Den 7 januari 2007 besegrades Warbergs IC i den helsvenska finalen i Sparbankshallen i Varberg. AIK vann med 6-5, och lyckades bli Europacupmästare i det första försöket. På vägen fram hade mästarlagen från Lettland, Norge, Finland och Schweiz besegrats.

I det nationella seriespelet gick det sämre. För sjunde året i följd (samtliga år som AIK varit i Elitserien) blev det slutspel, efter en insats i grundserien som var mycket bra. När utslagsspelet inleddes förlorade AIK redan i kvartsfinal mot lokalkonkurrenten Caperio/Täby FC som vann med 3-1 i den jämna och spännande matchserien. AIK:s kvartsfinalmotstånd höll sedan på att räcka hela vägen till titeln i Globen, men i finalen blev Warbergs IC för svårt.

AIK Innebandy
Foto: Bildbyrån
[2007]