Startsida Ishockey Säsongen 2008-09 Läsvärt Artiklar och nyheter

Foto: Mikael Wernblom

Notan är lite avundsjuk på de unga spelarna

På tisdagar, onsdagar och torsdagar är det alltid full fart på Ritorp. Hockeygymnasiet har sina träningar och veckan som gick var inget undantag. Det stora undantaget var att det var en tränare för mycket. Klädd i svart med en grå mössa visade Mattias Norström några av spelarna lite olika uppspelsfaser. "Man är lite avis på grabbarna idag som får hålla på med det här i skolan. Tänk om vi hade haft så när jag var grabb", säger Notan.

Efter träningen fick Marie Lichtenstein från AIK.se en öppenhjärtligt pratstund med Mattias Norström, där han berättar om sin syn på framtiden och varför han bestämde sig för att det inte skulle bli något fortsatt spel i AIK. Eller någon annanstans heller för den delen.

Hur kommer det sig att du är här nere och tränar spelarna från hockeygymnasiumet?
- Gozzi ringde och frågade om jag inte vill komma ner och jag har alltid velat jobba med backar så varför inte. Jag har ju en viss erfarenhet och har spelat i många år, så jag kan kanske tillföra något till spelarna.
- Det är alltid, eller i alla fall för det mesta, skönt att få höra en annan röst än bara den ordinarie tränarens röst. Det blir lite annorlunda träningar och spelarna får lära sig något som jag tar med mig i stället.

Vad fick du för kommentarer av spelarna när dom upptäckte att det var du som skulle hålla i träningen?
- Äh, dom sa inget faktiskt, de var tysta och lyssnade, skrattar Mattias. Det är seriösa spelare och då är det viktigt att man kan lyssna. Jag tyckte själv att det var positivt att ha en gammal spelare som tränare. Man är ju där för att lära sig och att då veta att den är en spelare som har erfarenheten betyder nog rätt mycket.
- För att bli bra så gäller det att träna mycket och att göra rätt saker och kommer det då in en ny röst på träningen så blir det ofta roligt.

Har du andra idéer om hur man ska få ut max av killarna och tjejerna i den här åldern eller hur tänker du när du är på isen?
-Jag tror att alla tränare egentligen ser samma sak, men med andra ögon, så det blir annorlunda i alla fall. Man har ju olika sätt att lösa saker på och en ny röst kan då vara skillnanden. Jag kanske kan ge individen nya idéer genom nya övningar. AIK försöker ju nu ge spelarna en gedigen utbildning med olika träningar och olika tränare för att man ska få höra olika saker.
- En tränare som känner spelarna kanske inte ser allt vad som behöver göras eller så behöver spelaren höra andra saker för att fortsätta utvecklas. Det är viktigt när man är i den här åldern. Tänk om vi hade haft hockeygymnasium när jag började. Det hade varit enormt stort, så man är nog lite avis på de här grabbarna, säger Mattias leende.

Så det här med en tränarroll är något du skulle kunna tänka dig framöver?
- Absolut. Det är så kul att se yngre spelare. Man ser sig själv som ung. Det är en utmaning att kunna vara med. Att lära känna spelarna och se i vilken riktning det går. Att vara en lagspelare är personlighetsgrej och att vara med och ge tips och information och för att spelarna ska fortsätta att utvecklas, det är härligt. Så jag kommer nog att stryka omkring här nere på Ritorp i fortsättningen också, sen får vi se hur mycket det blir framöver.

Om vi lämnar Ritorp och kikar tillbaka på den tid från det att du lämnade Dallas och flyttade hem, så är nog många väldigt nyfikna på hur du såg detta med en fortsättning att spela här hemma och med AIK. Det har skrivits spaltmeter om din återkomst i AIK och att du inte kommer att spela. Vad var dina egna tankar om fortsatt spel från början?
- Det fanns endast en person som visste, förutom jag då att jag inte skulle fortsätta med hockeyn och det var min fru. Jag bestämde mig redan när jag var i Dallas. Jag kände att det var nog nu. Dallas ville att jag skulle fortsätta men mitt beslut stod fast. Jag har levt hockey i så många år och nu kände jag att hockeylivet ska vara ett avslutat kapitel.

Det blev väldigt många säsonger och tre lag New York, Los Angeles och Dallas i NHL och du var även kapten i Los Angeles, är det inte svårt att bara sluta?
- Jo, det blev 14 säsonger till slut. När man då bestämmer sig om framtiden så måste man göra ett avslut. Att hålla på att hatta är inte min melodi. Jag har alrdig tappat motivationen att spela men nu är det slut och jag går in i ett nytt kapitel i mitt liv.

Det har skrivits på namninsamlingar för att du skulle komma tillbaka. Hur påverkar detta dig och känner du någon speciell press när du då fattat ett beslut om att inte komma tillbaka?
- Visst känner jag press, men det är inget som får mig att ändra mig. Det är hedersamt att få läsa och höra om detta, men varför ska jag ta en spelares plats som har slitit en hel säsong och gjort allt för att ta en plats i laget. Killarna som spelar idag är verkligen värda sin plats.

När du säger så, så far mina tankar direkt till de lag som köper in en hel drös med spelare under de sista dagarna vid transferfönstrets stängning?
- Tänk dig själv - du har varit med en hel säsong. Kämpat och slitit, fått höra att du är bra och att du tillför laget något. Jag vill inte vara den som tar bort den killen som har kämpat. Låt spelarna fortsätta att vara hungriga och visa att dem kan. Man bygger inte ett lag på att ta in några spelare som inte har varit med tidigare. Viss rutin kanske, men spelarna av idag behöver även de rutin och det kommer dem aldrig få om de blir bortknuffade så fort det hettar till.

Jag minns en sak som du sa till mig för ett antal år sedan när du var med och spelade i kvalet upp till Allsvenskan och det var "Jag är inte bättre än någon annan i det här laget. Det är killarna som spelat hela serien och tagit oss till där vi är idag som är de riktigt hjältarna. Jag, jag är bara här nu och försöker hjälpa laget så gott jag kan."
- Det var ju så. Varför höja mig till skyarna när det är spelarna som slitit en hel säsong som borde ha hyllningar. Självklart är det kul att man gjort något bra för laget, men det är ett lagspel och alla spelar för laget.

Efter att AIK tog klivet tillbaka upp i Allsvenskan så åkte du tillbaka till USA, fortsatte du att ha kontakt med laget?
- Det blir väldigt sporadiskt, men visst har jag haft kontakt. Gahna och jag känner ju varandra rätt väl. Vi har ju till och med gått i samma klass i sex år när vi var yngre, men det är väl som vanligt egentligen. Man lever olika liv och kontaktar varandra då och då, men när man väl pratar så är det som att man pratade med varandra igår.
>- Den som jag har haft mest kontakt med är väl Roggan (Roger Andersson), han har alltid varit med och är fortfarande kvar, samme gamle Roggan, ler Mattias.

Fotnot: På onsdag, innan huvudmatchen AIK-Leksand, kommer Mattias ”Notan” Norström att spela med AIK Oldtimers. Den matchen startar klockan 17.00 och alla som har biljett eller säsongskort till huvudmatchen kan se AIK-Leksand i ett Oldtimers möte.

Text: Marie Lichtenstein
[090214]