Detta måste ha glatt även AIK:s nyblivna allsvenskar, damlaget, som presenterades och gratulerades vid matchen.
Matchen inleddes bra från bägge håll, även om ett antal passningar såg något nervöst slagna ut, från bägge håll. DIF hade om inte fler, så dock något vassare attacker inledningsvis och det var Håkan Svensson som spelade huvudrollen för oss de första tio minuterna. Vi samlade snabbt ihop oss med den för dagen till stora delar omgjorda laguppställningen. Den största skillnaden jämfört med de flesta tidigare matcherna var att spelet ofta fördes framåt genom kombinationer och passningsspel mellan upp till fem spelare och att rörelsen faktiskt ledde framåt. Inte de svårförståeliga passningarna i stillastående sidled eller de många passningarna tillbaka till eget försvar.
Under den första halvtimmen skapade vi fem hyfsade avslutsmöjligheter mot DIF:s tre, dock hade dom de två farligaste. Det som syntes under de inledande trettio minuterna var annars att den nya laguppställningen ville och orkade att spela över hela planen.
Pa-Modou Kahs insats på högerbacken var förnämlig, inte minst hans rörlighet. Han orkade delta för fullt under hela matchen, framåt och bakåt men också i sidled! När han nött in passningsspelet och lärt sig att inte agera så impulsivt som han ibland kan göra, blir han lysande på en backposition.
Derek Boateng fick spela från start och kändes nästan som en ny spelare. Snabb och aggressiv redan från början, tog ett stort defensivt ansvar redan från början och gick sällan och drällde med bollen. Den Derek som visade upp sig den här kvällen stämde äntligen med den Derek man talade om när han kom. Dessutom visade han upp ett huvudspel som var av hög klass, vilket man knappt kunnat gissa sig till tidigare.
Det defensiva mittblocket, Per Nilsson, Per Karlsson och Niklas Sandberg, gör småmissar ibland, brister kanske i kommunikationen nån gång, men läser spel och situationer bra och har framför allt framtiden för sig.
Första halvlekens sista kvart var i huvudsak vår. Visserligen hade DIF ett skott i stolpens utsida efter 31 minuter, men vinkeln var så dålig att farligare än så kunde det inte blivit. Vi hade tre riktigt bra anfall men hade fortfarande svårt att våga ta avslut. Det var i den delen som de tidigare bristerna fanns kvar. Spelarna törs inte riktigt ta skott, när luckorna uppstår utan vill först se om inte någon har ett bättre läge och sen blir det inget skott!
Öppningarna fanns där och inte minst Martin Åslunds insats på topp bäddade för detta. Han slet och stångades och lyckades ofta hålla i bollen tillräckligt länge för att DIF skulle få koncentrera sig runt honom, vilket gav, tillfälligtvis, fritt utrymme för andra AIK:are. Men, som sagt, de möjligheterna lyckades vi aldrig utnyttja fullt ut.
0-0 i halvtid och matchen kändes helt öppen. Med tanke på den senaste matcherna, måste det också upplevts som ett fall framåt av bägge lagen.
Vi startade den andra halvleken bäst. Redan efter tre minuter åstadkom Mats Rubarth, Derek Boateng och Stefan Ishizaki efter ett snyggt anfall med härligt passningsspel ett fräsande skott i stolpen, där ingen lyckades komma åt returen. Fyra minuter senare kom en ny kombination Rubarth-Martin Åslund-Ishi, där Touray tippade skottet till hörna.
Ofta var det så det såg ut, tre-fyra spelare spelade sig uppåt över planen genom dragningar, löpningar och passningskombinationer och oftast var åtminstone en i trion Ruben-Ishi-Boateng inblandad, ofta fler. Även Pa och Boateng visade tillsammans prov på härligt spelhumör och -förståelse.
Så, i den 55:e minuten, kom det - ledningsmålet. Äntligen tog vi ledningen i en match. Och det var rättvist Ishi som gjorde det genom att våga slå på ett skott från halvdistans som letade sig in i målet, även om djurgårdsmålvakten var nära att klara. Förspelet bestod av ett anfall som drevs av Pa-Martin-Ruben-Hoch innan Ishi fick bollen.
När Ruben föll/fälldes precis innanför straffområdeslinjen i den 69:e minuten, ville en stor del av publiken ha straff, men det var svårt att se om det var en riktig reaktion.
Vi spelade bra under större delen av den andra halvleken. Ingen stor dominans, men målmedvetet, säkert och förvånansvärt ostressat. Samtidigt var DIF inte passivt eller ofarligt, men det kändes överaskande tryggt ur AIK-synpunkt. Ett par byten gjordes. Arash Talebinejad kom in med full ork och friska ben och tillförde lite ny speed i laget. Nick Mrdja kom också in och var något rörligare än i de senaste matcherna, men fortfarande känns det som om han inte riktigt vet var han ska vara eller vad han ska göra.
Sen, i den 80:e minuten, händer det. DIF kvitterar. Upprinnelsen är en rensning som blir ett hafsigt spel Tamandi-Boateng, där de antingen missförstår varann eller hafsar. DIF tar bollen och slår ett inlägg mot den bortre stolpen, där Stenman får stå oattackerad och slå in bollen i mål. Det var tyvärr den halvsekund i matchen då Pa tappade uppmärksamheten, som Stenman dök upp.
Kanske inte orättvist resultatmässigt, men det hade inte heller ett 1-0-resultat varit.
Trots allt: ljuspunkterna dominerade. Vi fick några oväntade återkomster, som rimligtvis bör kunna ge en positiv utveckling i slutspurten. Vi tappade Ishi, avstängning, i nästa match, men får då tillbaka Mattias Moström. Det som fortfarande saknas är avsluten, framför allt de i det första läget, när luckan plötsligt uppstår. Vårt läge är inte sådant att vi kan spela på trygghet och tålamod, vi måste börja göra mål och vi måste börja vinna. Resurserna finns, det gäller att återfå självförtroendet.
Patrick Englund var naturligtvis nöjd med mycket, men tyckte att vi lät DIF ta kommandot för mycket i inledningen, att vi, liksom vid kvitteringen, tittade för mycket på bollen i stället för spelarna. Sen jobbar vi oss, på ett konstruktivt och aggressivt sätt, in i matchen och avslutar den första halvleken bra. Den andra halvleken är han i stort sett nöjd med rätt igenom, även om vi blir lite passiva och naiva vid kvitteringsmålet.
Han tyckte också att publiken måste varit nöjd med den match och kamp som bjöds på. När vi väl tog ledningen, kändes det bra, han trodde vi skulle kunna ro hem matchen då. Han var mycket nöjd med mittfältets spel, uppträdande och spelförmåga och lät optimistisk inför den spännande fortsättningen.
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 1-0 Mål 
