Bewe i DN: "AIK började lovande och spelade riktigt nätt de första tio minuterna, men sedan sjönk kvaliteten ju längre matchen fortskred. Särskilt första halvtimmen under andra halvlek var det sorgligt att skåda de svartas spel. Det blir svårt för AIK att få något helt av det material som står till buds. Intresset hos spelarna såg ut att saknas, och då därtill publiken stundtals var väl ironisk mot sina f d gunstlingar tappade pojkarna det lilla självförtroende de eventuellt hade vid matchens början. Den enda som krigade till sista blodsdroppen var Broarn Persson. Sådana som Söderström och Galin, vilka i våras gjorde en så ypperlig insats i Djurgården, höjde sig nu inte över medelmåttan. De blevo smittade av den allmänna olusten och gåvo tappt. Sköld gjorde en del ansatser till spel, men även han tappade humöret."
Idrottsbladet såg mycket dystert på AIK:s insatser och framtid: "Gamla ärorika AIK, Sveriges jämte Örgryte anrikaste fotbollklubb, ligger totalt i dödvatten. De ogräsfrön som herr Anton Johansson från sin Skeppsbrokula utsått, ha således burit frukt och herr revisor Brages anmälan för ett bagatellartat brott mot amatörstadgarna mot ett par av spelarna, har givit till resultat ej blott att de bätte spelarna diskvalificerats utan även att de övriga tappat all lust att arbeta för den klubb, vars s k styrelse gör allt för att begå klubbens definitiva (?) självmord. AIK:s lag förefaller att ha förlorat såväl publikens som pressens bevågenhet, men dessa bägge parter böra dock besinna under vilka tryckande omständigheter dessa spelare arbeta. Den nytillsatta interimstyrelsen har nämligen ej lagt två strån i kors för att göra något i positiv riktning. Däremot gör man allt vad man kan åt andra hållet - för att borra AIK-skutan i sank! Från spelarehåll hade man till exempel tagit initiativet att tillfråga Ala Arnberg, Linnéas utmärkta stöttepinne i fotboll och bandy, huruvida han ville spela med de svarta och även fått hans medgivande. Nu ingrep emellertid den utmärkta interimsstyrelsen för att kontrollera att allt gick rätt till. Man kom därvid underfund med att Arnbergs inträdesansökan blivit så sent daterad att man förbjöd honom att spela mot Sleipner, då endast 7 dagar förflutit och han således ej varit medlem i de stadgade 14 dagarna!
Med en dylik osmidig styrelse, får man ej förvåna sig över att spelarna tappa sugen. Deras hopp står nu till Riksförbundet, att detsamma inom en snar framtid utlyser det årsmöte man väntat på i 7 år och innan dess blir det ingen ordning i den ledarlösa svarta skocken. "Medan gräset växer dör kon", heter det emellertid, och det skulle inte förvåna oss om AIK:s räddning kommer för sent - om den nu kommer. Och då skulle man komma i den underliga situationen att få se AIK spela i Division 2 nästa höst.
Keller och Sleipner spelade mönstergillt på Stadion mot AIK, men det är inte svårt att spela skolfotboll mot den virriga svarta skocken, där nu även de förut rätt goda spelarna börja deka ner sig till östsvensk nivå. Således var ju Hugo Södeström, "vårens centerhalvback", i går en klass under sin kollega i det motsatta laget, Sleipner-reserven Göransson!
Ändå var upptakten riktigt lovande för AIK. Trots de mest lovvärda försök dröjde det dock nära en halvtimme innan det lyckades för de svarta att storma Janas bur. Och sedan gick allt direkt åt pipan. AIK tappade sugen så grundligt det kan tänkas, och lagets prestationer efter detta ledningsmål äro inte värda att spilla många ord på."
Sammanställning: Anders Johrén
|