AIK fortsätter med förändringar i startelvan. Den här gången var det Mattias Moström och Dennis Östlundh, som började på bänken, medan Andreas Eriksson och Robert Åhman-Persson spelade från start. Dessutom tillsammans som forwards!
Vi tog grepp om matchen redan från början. Ett grepp laget sedan inte skulle släppa under de drygt nittio minuterna, även om Mjällby inte var helt ofarliga vid några kontringstillfälen. De fick däremot aldrig tillräcklig tid eller lugn för att kunna bygga upp något eget spel utan fick slita för att försvara sig och slå ifrån sig.
Även om statistik inte gör en match rättvisa, kan den ändå ge en viss bild av hur det såg ut. AIK hade 28 avslut mot 5 för Mjällby (12-2 resp 15-3 i resp halvlek). Av dessa var 13 mot 2 på mål (7-1 resp 6-1)! Hörnorna slutade 12-1 (10-1 resp 2-0). Lägger man ihop siffrorna får man - dominans.
Den hyfsat talrika publiken gladdes dels över att flera hörnor skapade bra målchanser även om ingen gav resultat. Däremot ledde en frispark till mål. I den sextonde minuten får vi en hörna lite till höger på Mjällbys planhalva. Daniel Tjernström slår en hög boll mot Mjällbys högra stolpe, där Nicklas Carlsson, som så ofta, störtar fram och sätter dit huvudet. 1-0!
Vi fortsätter med snabba och varierade anfall, där alla spelare rör sig bra och skapar förvirring i Mjällbyförsvaret. Och det dröjer bara lite drygt fem minuter innan anfallsglädjen ger resultat igen. Det är den mycket pigge och lyckosamma Kristian Haynes som från sin backposition avancerar med bollen och slår in den framför mål, där Ante Eriksson släpper den till Robert Åhman-Persson, som passar en framrusande Haynes, som kallt slår in den utom räckhåll för Mjällbys målvakt. 2-0!
Förutom målen fanns ytterligare en 3-4 möjligheter att öka målskörden men några fler mål blev det inte.
Spelmässigt var det kanske AIK:s bästa halvlek hittills i år. Mycket beroende på att man aldrig tog de tidigare ganska vanliga andhämtningspauserna efter ett gjort mål. Laget behöll både tempo och tryck under hela halvleken.
Den andra halvleken blev inte riktigt lika underhållande som den första. Vi slog inte av på tempo eller tröttnade utan det var snarare Mjällby, som knöt ihop försvaret bättre och lade mindre kraft på offensiven. Möjligen för att inte riskera en storförlust.
Det kom därför lite överraskande när Mjällby reducerade efter knappt tio spelade minuter av den andra halvleken. Målet kom efter att domaren sett en hands i AIK:s straffområde. Straff och varning till Nirre Sandberg. Daniel Örlund chansade på straffen och gick år fel håll men hade knappast klarat Marcus Ekenbergs välslagna straff ändå. 2-1!
Vi lät oss inte nedslås av den oväntade reducewringen utan fortsatte att föra spelet och söka avslutsmöjligheter.
Arash Talebinejad tar sig i den 58:e minuten in i straffområdet och fälls, synbarligen gaska bryskt, men domaren ser inget fel i den behandlingen. Arash har annars ett par bra nickar under matchen, som dock inte ger något mål.
Mattias Moström byts in i den 64:e minuten och ser pigg och spelsugen ut. Redan efter några minuters spel spelar han elegant in en boll till Ante Eriksson i straffområdet. Ante går på mål, målvakten går ut och kommer så nära Ante att denne inte kommer åt att slå bollen förbi eller över honom. Det var vår kanske bästa chans till ytterligare ett mål.
2-1 står sig tills vi gör ett dubbelbyte i drygt 75 minuter, då forwardsparet Ante-Robban byts ut mot Daniel Hoch-Dennis Östlundh. De har varit på planen i drygt fem minuter, då Hoch får bollen ute till höger på Mjällbys planhalva och håller skickligt i den, fintar bort en försvarare och tar sig in i straffomrädet, där han ser Dennis, slår en markpass, som Dennis dundrar in i mål, 3-1!
Ett bra, tempostarkt och fantasifullt spel, som Mjällby räckte inte till för. De ville och försökte, men ofta kändes det som om vi hade en man mer på planen. Detta förringar inte AIK:s prestation, vu höll hela tiden fokus på matchen och på det egna spelet.
Daniel Örlund hade inte mycket att göra, förutom straffen då och den var omöjlig att ta.
Backlinjen var, som så ofta det här året, stabil. Nicklas Carlsson gjorde sitt tredje mål för säsongen. Ett till och han gör lika många mål som hans pappa gjorde senast AIK gästspelade i den nästhögsta divisionen. Nicklas, som denna kväll aldrig gjorde sin tidigare (nästan) obligatoriska felpass, var nog den genomgående bäste i försvaret denna kväll, även om Kristian Haynes också var utmärkt, men han fick utrymme att spela mittfältare/forward en stor del av tiden, utan att det störde försvarets arbete! Haynes drygt veckogamla son, kunde tryggt sova sig igenom sitt livs första fotbollsmatch!
Derek Boateng går från klarhet till klarhet i sitt spel. Nu börjar man förstå de lovord han presenterades med för två år sedan. Han jobbar, han slår öppnande passningar med retfull enkelhet och han gör emellanåt prestationer med bollen som närmast är artisteri. Dessutom imponerar hans förmåga att lyfta i höjdspelet och liksom hänga kvar i luften tills nickduellen är vunnen! Mats Rubarth jobbade och ville spela, men hade svårt att få det att stämma, kanske delvis för att han alltför sällan fick bollar att jobba med. Arash Talebinejad jobbar över stora ytor, skapar öppningar för medspelarna, men det känns ändå som att där finns mer att ta av. Han har inte det riktiga flytet i avslutssituationer, men han är mycket värdefull i vår anfallsuppbyggnad. Daniel Tjernström är - ja, Tjerna helt enkelt. Han är överallt där han behövs och när han behövs och han är lugn och klok. OK, han är enbent, men det är svårt att ta ifrån honom bollen medan han lägger den vid rätt fot.
Bägge anfallskonstellationerna gjorde klart godkända insatser. Robban var helt nöjd efter matchen. Inget mål den här gången men väl en assist. Han fick veta att han skulle spela från start före lördagens träningspass och var glad för det. Hans debut från start gav klar mersmak. Han möttes av jubel redan vid matchstart, men man kunde känna att hans popularitet bara växte under matchen. För att vara arton år spelar han lugnt, klokt och moget. Han har dessutom en styrka och rörlighet, som inte gör det lätt för motståndarna. Liksam Haynes är han också mångsidig och flexibel. I juniorlaget, som tog SM-guld förra året var han mittfältare, i (junior-)landslagssammanhang är han mittback och mot Mjällby forward!
Ante Eriksson har inte lyckan med sig i avsluten, men är så bra med bollen att medspelarna får några viktiga sekunder på sig för att hitta ytor och positioner. Sånt ger både mål och resultat.
I nästa match, mot Boden, är Nirre och Rubarth avstängda. Det är svårt att tro att det kommer att förändra våra möjligheter till seger. Vi har en bred och stark trupp och genom skador, avstängningar och liknande, har många fått spela en eller flera matcher utan att det mer än marginellt påverkat vårt spel. Robbans medverkan i Boden är, på grund av landslagsuppdrag, osäker. Kanske blir det Gabbe Petrovic eller Fredrik Ingel som får och tar chansen i nästa match?
Sören Cratz var generös vid presskonferensen, när han lovordade AIK och AIK:s spel. Hos honom fanns uppenbarligen ingen tvekanom vilket lag som vinner serien! Han var så positiv att Rikard Norling nästan kom av sig och såg ut som om han skulle velat rodna.
Text: AIK Fotboll
|