Birger Karlsson

"Bigge-Backis", han kallades aldrig något annat fast det borgerliga namnet var Birger Karlsson, kom i unga år med familjen från Kalmar till Stockholm. Han var väl inget större skolljus, men fotboll kunde han spela redan då. Så pass bra, att skollaget från Jakobs Real i en skolfinal slog självaste Norra Latin med stjärnor som Putte Kock och Gunnar Galin med 4-2. Det är ett fotbollsminne, som fick Bigge-Backis leende ögon att glittra! Så småningom blev det AIK men redan efter tre A-lagsmatcher skadade Bigge-Backis menisken så svårt att han inte kunde fortsätta. Men trots det blev han AIK trogen på andra sätt, framför allt som bowling- och curlingspelare.

Ernst "Sudden" Wahlberg, AIK:s legendariske vänsterinner 1924-34, hade vid sidan av sitt eminenta målsinne en annan talang - han kunde med en enda blick se om en fotbollslirare var just en lirare. Därför kom också ett snabbt besked till AIK:s fotbollsledning om en motståndarback i Djurgården, som 1926 givit Sudden gråa hår. "Han ska spela hos oss", sa Sudden! Och därvid blev det.

Så kom Birger "Bigge" Karlsson till AIK. Och där stannade han. Spelat fotboll, bowling och curling i elitsammanhang i AIK och litet utanför klubben varit en av Sveriges främsta motorrallyförare.

Bigge-Backis - han kallades aldrig något annat, fast det borgerliga namnet är Birger Karlsson - kom i unga år med familjen från Kalmar till Stockholm. Pappan ägde skogsmarker i Grödingetrakten och unge Birger sattes 1912 i skola i Jakobs Real. Han var väl inget större skolljus, men fotboll kunde han spela redan då. Så pass bra, att skollaget från Jakobs Real i en skolfinal slog självaste Norra Latin med stjärnor som Putte Kock och Gunnar Galin med 4-2. Det är ett fotbollsminne, som fick Bigge-Backis leende ögon att glittra!

Så blev det Samgymnasium innan skolan 1920 tog slut och unge Birger fick bygga upp konditionen genom skogsavverkning hos pappan i Grödinge. Vid sidan om skolfotbollen var Birger också en baddare i att löpa terräng och hans första pris var en liten tennbuckla som minne av en 2:a plats i terränglöpning vid Jakobs Real.

Men 1919 inträffade en sak som gjorde, att några i Värtans IK, som egentligen gillade AIK bäst, blev djurgårdare. Värtan spelade mot AIK i juniorserien och vann på Östermalms IP en match med 1-0. Så blev det returmöte på gamla Råsunda, en match som Värtan återigen vann med 1-0. Men AIK lade in protest, därför att Värtan haft en spelare med som visade sig vara en aning överårig. Spelaren var - hör och häpna - den sedermera i AIK-sammanhang inte obekante Nils "Gävle" Nilsson.

Värtagrabbarna tyckte det var futtigt att protestera, så när det blev aktuellt med klubbyte gick alla till Djurgården. Men 1926 blev Bigge som sagt "upptäckt" av Sudden Wahlberg och så blev det AIK för hela slanten. Debut gjorde Bigge mot hälsingborgslaget Stattena i ett AIK-lag som innehöll sådana storheter som Pära Kaufeldt, Lillis Persson, Broarn Persson, Svenne Vrålis Andersson, Gävle-Nilsson, Svenne Linkan, Wille Engdahl och Jompa Nilsson. Det blev tre A-lagsmatcher, sen hände det som ofta händer, menisken skadades. Och därmed tog fotbollen slut för hans del. Några matcher i Viggbyholm prövades men utan större allvar.

Att helt släppa kontakten med ett runt föremål gick ju bara inte, så Bigge blev en glad medlem av det så kallade Klotrullargänget, där Sudden, Abbe Lindström, Sten-Pelle, Harry Lindqvist med flera prövade sin lycka i den ädla bowlingsporten. Riddarhallen blev hemmabana. Och Bigge visade sig vara en så kallad snidare även i bowling. I en jubileumstävling 1934-35, som ägde rum i fyra hallar på tre banor i AIK:s regi, slog han i snitt 229 poäng och fick vid prisutdelningen i gamla Fenix-Kronprinsen ta emot inte mindre än sex priser.

1934 åkte Bigge till Amerika med Kungsholm för att spela VM i bowling och studera bilbranschen, som mer och mer började ta upp hans tid och intresse. Den 20 man starka truppen var den första svenska trupp som gästat Amerika. Bigge gjorde sig snabbt fruktad som bowlingspelare, och hans 1105 poäng på fem serier var något som imponerade.

1935 köpte han Vanadisgaraget i Stockholm, där för övrigt gamle AIK:aren Abbe Lindström satt med i styrelsen.

Övertalad av legendariske AIK:aren "Sotarn" Svensson blev curlingen Bigges nästa idrottshobby som han utövade långt upp i åldrarna. Förutom "Sotarn" räknade AIK-laget sådana klassiska namn som Sven Albinsson, R:et Eklöw, Ove Ingels, Lasse Dracke. Bigge-Backis tråkigaste minne från det året var en tävling, där han inte kunde vara med. Sjukdom satte P för hans deltagande i SM. Men han kom igen istället uppe i Åre, i vars tävlingar han deltog inte mindre än 39 gånger.

Ett svenskt landslag spelade också i Åre mot ett USA-lag. Det svenska laget med bland andra Bigge-Backis och den kände Philips-chefen Herbert Kastengren vann.

Samtidigt som Bigge utökade sina civila intressen - han ägde nu Vanadisgaraget, Linnégaraget, Norrtullsgaraget - tog motorsporten hans mesta tid i anspråk. Midsommarrallyt 1950 körde han till exempel prickfritt, Upplandsloppet, Kanonloppet, Hedemoralopet, var några tävlingar där Bigge-Backis tävlade med motorstorheter som Kronegård, Holmström och Hammarlund om förstapriserna.

Bigge talade med stolthet om sina garage av vilka Norrtullsgaraget var det första i landet som kunde serva med underredsbehandling av bilarna. En av hans trognaste kunder i Linnégaraget var prins Sigvard Bernadotte.
De sista åren av sitt liv levde Bigge på Borgarhemmet vid Högalidsgatan i Stockholm, där han och likaså trogne AIK:aren Håkan Westergren, som gick bort 1981, ofta putsade sina AIK-märken på kavajuppslagen, när något AIK-lag gjort speciellt bra ifrån sig.

Text: Herman Mirlas (1986)

Bigge som bowlingsspelare i AIK

Birger "Bigge-Backis" Karlsson blev aktiv i AIK:s bowlingsektion 1932. Det blev en och annan framgång, bland annat blev han bäste svensk med en åttonde plats i den individuella tävlingen vid VM i Berlin 1936. I oktober 1935 arrangerade AIK tävlingar (25-års jubileet) och Bigge hade det högsta resultatet av alla.

Text: Thomas Andersson (2000)